Bod'n igen å igen

Tillbaka i småstan. Eller rättare sagt, från en småstad till en annan. Eller ännu rättare sagt, från ett landet till ett annan landet. Skillnaden är att här är mygg. Och en stor fluffig mjuk och all'es underbar hund.

Jag körde upp från Hudik till Boden på cirka tio timar med ett ganska långt stopp i Pite. Det var ganska trevligt ändå, hann lyssna mycket på Sommarens sista suck. Gillade i synnerhet en låt om att simma. Med banjo. Alltså inte att simma med banjo, men det är en banjo i låten. Skitbra. Jag skulle säkert kunna googla fram vad det är, men jag tror jag avvaktar.

Uppsala var mysigt. Men med det sällskapet skulle jag väl kunna njuta av vilken plats som helst. Ärligt.

Jag bjöd mamma och pappa på hälsingeostkaka. De sa att de gillade det men ville inte ha mer. Vet inte riktigt vad det betyder. Men jag mumsade i mig allt som blev över. Fasen så gott det är. Hade ingen saftsås så björnbärskräm fick duga och boy oh boy va gott det var.

Moses hälsar.

Ser ut som det ska regna

Imorgon är sista dagen på jobbet. Sen vet jag faktiskt inte vad jag ska göra tills skolan börjar igen. Jag vet att jag och Therese ska dra till Uppsala en sväng. Jag vet att jag inte ska jobba på Kuriren i höst. Jag vet att det kommer bli en höst full av saknad och längtan och jag vet att jag kommer sitta och drömma i många timmar om saker jag vill köpa. Och drömma om saker jag vill göra istället för att göra dem. För sån är jag.

Just idag kompilerar jag färdigt lite blandmusik och bakar banankaka. Klyver ved gör jag också, men det har blivit nästan ett naturligt inslag i min vardag så jag tänker inte så mycket på det. Tänka kan man göra när man står där med tjocka handskar och drar i spakarna. Då kommer tankarna flygande som aldrig förr. Eller jo, när jag sitter på toa brukar tankegångarna också flyta väldigt obehindrat i hjärnan.

Fan det ser ut att börja regna. Alldeles mörkt ute. Och igår blåste det höststormar.

Fast först var det fint och jag tog bilen in till Hudik för att få lite miljöombyte. Köpte cd-skivor med fina vita uppsidor som man kan skriva på fast egentligen ska man trycka foton på dem. Det var skönt, jag erkänner, att stå på Elgiganten och klämma och känna på alla mobiltelefoner och mp3-spelare. Men obehagligt att gå omkring inne i affären. Överallt stod det små talarstolsliknande bås där finniga fethudade unga män med uppåtkammade géléluggar hälsade och frågade om jag ville ha hjälp. Är inte hela grejen med stora och alldeles för AC-kylda lagerlokalsaffärer att man inte ska behöva bli antastad när man står och väljer vilken platt-tv man vill ha med sig hem. Jag trodde hela affärsidén var att inte behöva betala ut löner.

Sen handlade jag mat. Sprang runt som en flipperkula på Ica. Det gör jag alltid. Kommer på en sak jag vill ha som kräver en annan och sen ser jag nåt som ser gott ut men då måste jag ha en sån som står vi entrén och på vägen dit hittar jag precis den där som jag alltid glömmer och glömmer då grejen vid entrén. Slutar med att jag står och överaskar mig själv när jag packar upp varorna på bandet. Jaha kom jag ihåg den?

Sen hämtade jag posten. Det var typ trehundra tidningar och tjugo kilo brev. Några var till mig. Folksam sa att min olycksfallsförsäkring snart inte gäller längre för att jag blivit för gammal. Universitetet sa att jag var antagen till mina kurser.

Åh den här låten är bara så !%#€©@£$∞& bra. Auto rock, Mogwai. Måste se Miami Vice igen. Måste se allt av Michael Mann igen. Nu kom jag att tänka på Mike Mills som är både en basist i REM och en filmregissör. Så då kom jag att tänka på All I need-videon som han regisserat åt Air. Så då såg jag den på youtube och grät en tår för att den är så fin.

Nu blir youghurten dålig för att jag glömt att ställa in den i kylen.

Spam extra large

Jag bestämde för en tid sen att sluta använda min Telia-mejl på grund av obscena mängder spam. Idag har jag kollat den för sista gången. Sedan början av sommaren då jag senast tömde den hade jag fått cirka 50 nyhetsbrev (förvånansvärt lite) och cirka 300 spam. Dock tror jag inboxen har varit full ett tag och därför har nog en hel del snaskiga spambrev studsat tillbaka.

Från och med idag kommer jag alltså inte att använda ennet@telia.com. Känn dig fri att mejlbomba.

Det känns dock lite sentimentalt eftersom jag har haft den adressen sen Pappa skaffade internet för första gången när jag gick i femman (1995).

Tiderna äro a'ändrande.

Vedporr

Pallen längst till vänster i bild staplade jag under en ledig dag. Skönt att slippa motionera.


Här kommer lite vedklyvarporr. Förstora och njut...










Det händer inte så mycket egentligen, och nu är det fullt på pallarna så veden får vila.
Jag återkommer när något har hänt, som att det blivit mer plats att stapla på.

Måste dock berätta en rolig anekdot om en vän, vi kan kalla honom Mauritz för att skydda hans identitet.

Mauritz spelade med sin musikorkester på anrika PDOL förra helgen. Som artist blir man utrustad med access till diverse efterfester och backstagelyx. Mauritz och en annan medlem i hans band befann sig på en av dessa efterfester som utspelade sig på Piteås förnämsta festplats - Stadshotellet. Innan de kom dit hade Mauritz hällt i sig öl i sådana mängder att han själv hävdade att ett rekord var slaget. Aldrig tidigare hade Mauritz druckit så många öl och ändå klarat av att stå upp. Inte nog med detta, han kunde också gå. Denna mycket användbara egenskap utnyttjade han för att stilla sitt sug efter en cigarett. Ute på Stadshotellets balkong stod han således med sin bandkamrat och avnjöt denna tobakspackade papperspinne när självaste Piteås kulturella stolthet numero uno dyker upp - Nicolai Dunger. Nicolai vill passera de överförfriskade gentlemännen och knuffar lite lätt på Mauritz som (kan jag tänka mig) med fruktansvärt långsam reaktionsförmåga replikerar med en liten knuff tillbaka. Knuff på knuff blir till gruff och när Mauritz inser att det hela är på väg att urarta säger han till sin kamrat att vänta. Jag citerar "Nej men vänta! Ser du inte att det är Nikålaj Däääindjär?!". Nicolai visar på stor självdistans och hans sura min transformeras sakta till ett leende till ett skratt och de tre blir vänner för aftonen.

Fint va?