I fyrkantens nedre vänstra hörn

Sitter i Boden och skriver. Det är typ 20 minus ute och jag ska sova i en liten stuga på gården. Ensam. Lyckligtvis har jag en bra bok med mig. Jeffrey Euginedes - Middlesex. Har kommit halvvägs genom typ 600 sidor på några dagars bussresor. Fantastiskt engagerande berättelse.

Jag åkte till Boden via Älvsbyn. Halvvägs dit insåg jag att jag inte visste hur det såg ut i Älvsbyn och att jag förmodligen inte skulle veta när jag skulle kliva av. Konstigt med den där lilla staden. Chaufföären verkade väldigt förvånad när jag skulle till Boden via Älvsbyn. Som om - dit åker man väl inte i onödan. Mycket riktigt klev jag av för tidigt och fick fråga om hjälp. En snäll tant och en översminkad tjej i sönderslitna Dieselbraller à la 1998 påpekade att den väg jag stod vid var den som populärt - på Älvsbymål - gick under namnet "Bodenvägen". Alltså skulle bussen stanna där och jag kunde lugnt vänta. Men riktigt säkra var de inte så jag frågade chauffören i en buss som körde förbi (på väg till Luleå) om Bodenbussen skulle stanna där. Han skakade först på huvudet (utan att säga nåt) varpå jag upprepade frågan (något skräckslagen i tron att jag skulle bli kvar i Älvsbyn längre än jag klarade). Då svarade han "den kommer". Han hade alltså, inte helt konstigt, trott att jag frågade om hans buss skulle till Boden. Tycker dock inte att kommunikationsproblemen går att tillskriva mig då han praktiserade en slags less is more-strategi på språkbruket...
Lugnad men något skärrad ställde jag mig att vänta på min buss. Den var en kvart försenad. Under väntan hann jag se ett följe utvecklingsstörda människor gå förbi en park med snöskulpturer föreställande japanska tecknade figurer och i busskuren låg ett lokalt practical joke som någon stackare blivit utsatt för. En lapp med rubriken "Bonde söker fru", där en kepsbärande "fordonskille" påstås söka en fru som står ut med hans "obehandlade mjölk" etc. Jag minns inte alla träffsäkra puns men roligt var det, om än inte på det sätt som var menat.

Har sett AFV och det nya klipprogrammet på 5:an. Många skratt. Spelade lite Elliott Smith på nylongitarren. Moses somnade med huvudet mellan mina ben, mysigt men lite hårt mot "nötterna".

Imorgon ska jag försöka snylta lunch hos mormor och morfar, brukar bjudas massor med sötsaker.