Four-eyes

Jag lämnade Synsam-butiken utan att ha bestämt mig för några bågar. De jag lånade hem var snygga, men som Therese uttryckte det - och självklart är det ju så - "är du inte hundra procent säker ska du inte ha dem". Hon tyckte för övrigt att de var "otroligt fula", men se så söt hon är i dem...



Jag lämnade också Synsam-butiken utan att ha betalat för synundersökningen. Den kanske ingår om man köper brillerna där. Tyvärr verkar det inte som om det kommer hända. Jag ska kolla de andra optikerna i Piteå imorgon eller när jag får tid. Fredagkväll är bokad för "300" på bio, ifall Robin fortfarande är på.

Torsdag var rep för andra dagen i rad. Gick riktigt bra tycker jag. Vi har nu repat in den hemliga låten så pass bra att det börjar kännas tråkigt om vi inte får spela den. Tanken var att ha den som extranummer, men chansen att vi får göra ett extranummer är ju inte överväldigande stor. Lördag blir rep, middagslagning och spelning. Ska bli riktigt kul att se Logh också, blir första gången för mig.

På bussen hem från Skellefteå igår satt jag som vanligt på nedre plan. Där satt två till synes vanliga människor. Vanliga om man inte tittade så noga utan mest lät blicken flacka förbi som hastigast. Jag satte mig bakom dem och trodde allt var frid och fröjd. Bättre upp, de visade en film med Owen Wilson på teven. "You & me and Dupree". Inte överdrivet bra, men helt OK.
Sedan började mardrömmen.

Fingrarna flög fram genom luften. Den ena formationen konstigare och mer diabolisk än den andra. Det kändes som om ögonen skulle explodera där de brann i sina hålor. Jag försökte se åt ett annat håll, men det var som en bilkrasch - jag var bara tvungen att kolla. Vad jag i fruktansvärt överladdade ordalag försöker berätta är hur paranoid jag blev av att mina två medpassagerare talade med varandra genom teckenspråk. Kanske satt de och snackade skit om mig. Kanske var jag kvällens underhållning. Jag vet ju själv hur kul det är att snacka skit om andra när man är i något annat land där svenskan fungerar som hemligt språk.

You & me and Dupree höll mig över ytan. Jag fick ett sms från Jonasby. Han frågade om jag ville dricka vin och gå på Kalles med han. Macke K och Rutten. Jag tackade nej eftersom jag var sjukt trött och skulle upp tidigt. Dessutom var jag svettig som en gris och skulle behöva en dusch. Kändes tråkigt att tacka nej, men i efterhand var det nog smart.

Imorgon ska jag och David storyboarda musikvideon till Be a girl. Emil har tackat nej till att spela huvudrollen vilket betyder att vi behöver hittta en lämplig skådespelare. Kommer bli skitsvårt. Jag tror ändå på vår videoidé. Mer detaljer kommer vid ett senare tillfälle.