Jag visste det!

Som förutspått fick jag nu ett mail om att utläningsförsöket misslyckats i dag igen. Nytt försök i morgon. Konstigt att jag inte har märkt något när jag suttit typ tre meter från ytterdörren hela dagen.

UPS = undermålig paket service

Enligt UPS hemsida var det ingen hemma i fredags klockan två när de försökte lämna paketet. Jag minns inte exakt vilka tider jag inte var i lägenheten, men jag är ganska säker på att jag var hemma då. Möjligen att jag dammsög eller stod i duschen. Otur isf. Men när jag ringde dem i förmiddags påstod tjejen i kundservice att de skulle göra ett nytt försök att leverera i dag. Jag tvivlar. Har fotrfarande inte kommit något. Jag väntar bara att det ska komma upp på hemsidan att det inte var någon hemma i dag heller. Fyfan. Jag har typ suttit innanför dörren hela dagen. Jag har suttit och tittat på den klarblåa himlen och lyssnat på uteljuden genom fönstren bara för att vara beredd att skriva på det jävla papperet.

Vuxen igen

Nu har förbrytarna lämnat byggnaden. Nu är jag vuxen igen. Mattan är som förutspått väldigt hårig, golvet fullt av damm och vitt hår. Jag ska dammsuga, sen får jag inte urtsäkta skolarbetet mer.

Det är så lustigt med sina föräldrar hur snabbt det har gått från att man har haft den där endimensionella bilden av dem som vuxna, myndiga, överlägsna varelser till att bli någon sorts jämlikar. Deras brister och tillgångar blir mycket tydligare i nljuset av min egen vuxna person. Och där nogonstans blir det också en konflikt, kanske en instinktiv primal känsla av revirstänkande. Visst är det ett kärt återseende, men nu är jag inte längre under deras beskydd. Jag har min egen flock, jag måste visa att jag inte längre är underlägsen. Hur som helst, det är roligt när de kommer och hälsar på, men åh så skönt när de åker. Jag tror och hoppas att det är ganska ömsesidigt. Vi behöver inte längre varandra på daglig basis, vi mår alla bättre av att ha något att se tillbaka på och något att se fram emot.

Det brinner i garaget

Kvällen spenderades på Hudiksvalls anrika rockscen "Brandgaraget", eller som lokaltidningen väljer att kalla det "ungdomsgården". Visst, en aning låg medelålder och visst mått av tramsigt spring i benen hos de luvtröjeklädda besökarna var det. Och i brist på andra samlingslokaler får Brandgaraget säkerligen agera ungdomsgård. Men det är betydligt fräschare och trevligare atmosfär och miljö än någon ungdomsgård jag varit på tidigare. Hur som helst var jag där för att göra Therese sällskap på en spelning med ett band som hon ska skriva om i Hudiknytt. Förbandet var nån gitarrplinkande vis-smörja som jag fick genomlida i säkert en timme. Och det kändes lite som att killen med gitarren njöt mer än nogon annan i lokalen, säkerligen mer än mig iaf.
Huvudakten - eller "the head act" som konferenciern utropade - var ytterligare en gitarrkille, dock betydligt mer begåvad vad det verkade. Han hade även en fet uppbackning. Kanske det sämsta virvelljud jag någonsin hört, men hyffsade pubertetsnaiva Winnerbäck-plagiat till låtar. De som känner mig vet hur illa jag tycker om Lars Winnerbajs. Eller han är väl mest bara tråkig.
Anyhoo. I morgon kommer mina päron till Glada Hudik. Och med sig har de mitt lilla fyrbenta syskon.

Fattades bara det

Jag bestämde i morse att den här dagen skulle ägnas åt något kreativt men utan att jag skulle behöva tänka på det ångestframkallande ex-arbetet. Så jag gör ett beställningsjobb åt en sommarfestival i norra Sverige. Det är kul. Men vad händer när jag sitter och letar inspiration på googles bildsök? Jo min styrplatta på datorn börjar krångla. Den hackar och har sig, skitjobbigt. Det fungerar utmärkt med mus men när jag kopplar ur den blir styrplattan alldeles struttig och jobbig. Materialisten skriker inom mig, vill ha ny dator NU! För jut kul är det att sitta och jobba med Illustrator, Photoshop och liknande program med en maxupplösning på 1024 på en 14-tumsskärm? Inte så kul är som du kanske hade gissat det rätta svaret.

Jag tror jag ska bli författare och bara skriva på skrivmaskin. Då försvinner iaf inte manuset bara för att maskinen går sönder. Min största rädsla, uppenbarligen inte utan belägg, att bli av med allt som jag så vårdslöst har sittande på hårddisken.

En video som gav mig rysningar på hela kroppen i morse, VH1. Jag blev glad också för att den suddade ut jobbiga Idol-bilder ur huvudet och så att säga åter-ersatte dem med the real thing. OBS! Man måste se hela videon för att få the ultimate goose bumps experience!

Pucko

Nä, det var ju bara jag som inte fattade hur man skulle göra. Så pinsamt. Men nu fungerar tout! Jag säger tout!

Jag firar med den alltid lika stilfulla herr Costello. Fantastisk låt som jag faktiskt omedvetet plagierat i en gammal låt. Inte lika fantastisk video. Men bra.

Online!

Lycka.

Men tro nu inte att alla problem är lösta. Telefonen verkar inte fungera och jag har insett att vi inte kommer att kunna titta på tv3. Åtminstone inte så länge vi har det här tv-abonnemanget genom Telia. De har helt enkelt inte Viasat.

Nollställd

''Då måste en tekniker komma hem till dig. Jag lämnar ditt mobilnummer till honom. Det är vanligtvis 3 till 4 dagars väntetid...''

Ful-lån på annan ort

I dag:
Bilbesiktning - två fel, körförbud om en månad.
Hunger - väntar på flickvännen, behöver mat i magen. Imploderar snart.
Ångest - börjar tvivla på min reportageidé som ex-jobb. Inser på samma gång att det är fullt naturligt att känna ångest. Får inte mindre ångest av detta konstaterande.
Tv-abstinens - som jag vet finns där. Men jag kan inte säga vad den egentligen manifesterar sig i annat än en dov saknad av att slösa tid på meningslösheter.
Insikt - jag måste starta ett företag snart så jag kan fakturera istället för att vara anställd. Det är nog typ prio 3 eller kanske prio 2 nu. För det kan vara bra att ha.
Lättnad - det var nog inte blodförgiftning i pekfingret, bara någon konstig skugga under huden. Nu gör knivsticket inte ens ont längre men påminner mig fortfarande effektivt om min manliga bragd (montering av en rullgardin).
Kissnödig - och det är vad det är.

Fult

Eftersom Telia är så snälla och bjuder på telefonadaptern när den nu är en vecka försenad så är jag inte alls upprörd längre. Jag är sååå glad och väntar gärna lite till.

NOT!

Jag lagade en potatisgratäng i går. Den blev god.

Hmm, min inbox är fylld av mail om piller som lovar att förlänga min "pen1s". Undrar om de fungerar...

Telefonblogg

Telia says nooo... Nu får vi grejerna i nästa vecka. Onsdag eller torsdag. Varför står jag/man ut med sånt här? 250 kronor blodspengar som kompensation. Jippie. Ja, jag är bitter. Jag känner mig inte så road av situationen. 31 tecken kvar. 15 tecken... 2.

Offline

Fyfaaan vad det suger att inte ha något internet. När jag dessutom saknar snuttefilten "tv" blir det ju rent utav olidligt. Vad ska jag då göra när jag får mina patenterade nollställningar - stunder av rastlöshet och brist på koncentration efter intensivt pluggande/arbete - och snabbt behöver något att fördriva tiden med? Just nu är en sådan stund. Jag sitter på HT och ful-lånar en dator. Det är ju tyvärr ett måste nu för tiden att ha internet för att kunna göra i princip någonting över huvud taget som inte händer på en toalett eller på spisen. Men också då är det bra att ha.

Vi ska tydligen få uppkopplingen, tv och telefon i slutet på nästa vecka. Vi får väl se hur det blir med det. Tills vidare får jag väl sitta här och skämmas för att jag snikar. Jag får så mycket tröttma...

Änyhoo, jag kommer väl inte att kunna uppdatera mig själv eller den här ack så välsynade bloggen särskilt mycket förrän jag får min riktiga anslutning. Då kommer förhoppningsvis bilder på nya läggan.

Nu ska jag kontinuera mina efterforskningar.

Det drar ihop sig

Estimated time for departure: T-22h50min.

Ska dra en vända till tippen igen och lämna mer skit. Fantastiskt vad man samlar på sig saker, och lika fantastiskt hur jobbigt det är att bli av med dem. Jag hoppas att jag någon gång kommer koppla ihop 1 och 1 och inse att det jag köper och tar hem faktiskt ska bort någon gång. Alltså, att jag gör den kopplingen redan INNAN jag betalar och tar hem.

Jag kan inte nog understryka John Lennons klassiska citat "Half of the world's problems are possession" (jag ursäktar eventuella grammatikfel - det blev plötsligt jobbigt med engelskan).