Vuxen igen

Nu har förbrytarna lämnat byggnaden. Nu är jag vuxen igen. Mattan är som förutspått väldigt hårig, golvet fullt av damm och vitt hår. Jag ska dammsuga, sen får jag inte urtsäkta skolarbetet mer.

Det är så lustigt med sina föräldrar hur snabbt det har gått från att man har haft den där endimensionella bilden av dem som vuxna, myndiga, överlägsna varelser till att bli någon sorts jämlikar. Deras brister och tillgångar blir mycket tydligare i nljuset av min egen vuxna person. Och där nogonstans blir det också en konflikt, kanske en instinktiv primal känsla av revirstänkande. Visst är det ett kärt återseende, men nu är jag inte längre under deras beskydd. Jag har min egen flock, jag måste visa att jag inte längre är underlägsen. Hur som helst, det är roligt när de kommer och hälsar på, men åh så skönt när de åker. Jag tror och hoppas att det är ganska ömsesidigt. Vi behöver inte längre varandra på daglig basis, vi mår alla bättre av att ha något att se tillbaka på och något att se fram emot.