Fluff

Jag insåg att det var lite torrt med bilder på sistone. Här är en bild som jag inte tagit på mina hörlurar som jag inte fått än som således inte är mina än. Men jag har bilden.

...Och mindre pengar på kontot. Damn you euro!

Bluff

Det ringde en man i går kväll till min mobiltelefon. Han upprepade flera gånger, minst tre, att hans företag inte var bundet till någon annan operatör som Telia, Glocalnet eller något annat. Han tyckte jag skulle bara tacka och ta emot, det fanns ingen hake, det var nästan som att jag inte behövde göra nåt alls, det jag betalade för telefonen i dag skulle magiskt halveras från och med detta lyckosamma samtal. Det var alltså snarast frågan om en upplysning, inte någon försäljning. Sen var det ju bara det där lilla kruxet som han försökte väldigt skickligt att inlinda i positiva ord, att jag var tvungen att bekräfta det hela på en inspelning. Vilket han dock inte sa att det var frågan om, vilket han dock inte upplyste mig om, han gjorde allt för att förvilla mig, men modig och slug som jag var tvekade jag och låtsades att det ringde på en annan telefon. Då la han på.

Nu skrålar O Freunde Nicht Diese Töne i hörlurarna och morgonkaffet puttrar i bakgrunden. Sweet.

Jo, just det, det snöar.

Feed me

På uppmaning från "en vän i Umeå" som jag bara kan anta vem det är har jag nu gjort bloggen tillgänglig som RSS-feed. Åtminstone tror jag att jag har det, jag måste erkänna att jag aldrig riktigt satt mig in i den världen och till följd av det gissade jag lite bland inställningarna på Blogspot.

Ett annat ämne: Goddammit va bra Glasvegas är. Men sen blev jag sugen på Twilight Sad och konstaterade att inget rår på Three seconds of dead air.

I dag i korthet: Gjort en affisch till MR-dagarna, ätit pizza till lunch (urk...), spillt kaffe på benet, blivit utstirrad av en pundare med hårknut, skickat en fet faktura, fortfarande inte bestämt mig för vad mor min ska få i födlesedaspresent, ska snart äta - tacos (urk...), ska bowla.

Knock on wood, WHOOO!

Läste på Robins blogg att han stukat foten. Jag kände mig nödgad att bräcka honom i kommentarsfältet med en påminnelse om att jag faktiskt sträckt ledbandet en gång. Att jag nu inte kan vricka den foten längre på grund av det uttänjda ledbandet men att jag också är ganska motståndssvag i fotleden.
Hur som helst insåg jag också att det faktiskt är det värsta som hänt mig vad anbeträffar skador, ja och så den där gången när jag var typ sex år och blev sövd för att få två tänder utdragna och ytterligare sju lagade vid ett och samma tillfälle). Jag har aldrig brutit något, aldrig haft cancer (även om flera i min närhet har haft det), jag har aldrig blivit brännskadad och aldrig svimmat. De enda stygn jag sytt är när jag tagit bort födelsemärken. Och självklart var det inget fel på märkena.
Vidare fick det mig att undra, är anledningen till mitt oskuldfulla skadekonto att jag aldrig tar några risker? Borde jag testa min kropp mer? Borde jag leve mer on the edge?
Eller har jag bara haft tur? Tror jag på det sista alternativet är det väl bara att avsluta denna självreflektion med dessa anrika ord av visdom: TA I TRÄ!

Härmapa

Jag härmade en vän och kollade sökord till bloggen. Det blev nite hysteriskt roligt, jag tror jag hade roligare förra gången. Fyra på listan var dock "halvt lamm" vilket ju är roligt.

En mytomans lögn

Jag har för vanan att surfa in på min gamla morgontidning NSD:s hemsida och läsa senaste nytt från Boden. Nu är NSD så klart huvudmediet för rapporteringen om Carolin-mordet. En lustig detalj är att någon som kallar sig "en mytomans lögn" var först att kommentera en av artiklarna vilet resulterar i att det automatiskt genereras en mening ovanför kommentarsfälten där det står "Debatten startad av en mytomans lögn.
Startad: igår". Tycker jag är lite kul, att man kan påverka så. Ser ju ut som om NSD själva har skrivit in det på sidan.

Jobboholist

Jag har helt enkelt jobbat non stop tills i går kväll. Tidig morgon till sen kväll. Men det bär frukt, the effort. Nu kan jag skörda sådana saker som korrektur och dyra tågkort. Nä, ja ä int bitter. Vilket för övrigt är namnet på min gode vän M:s musikprojekt, undrar vad som blev av det.
Samtidigt lyssnar jag på Bela Bartok och ryser lite av spökfiolerna. Jag är verkligen helt fast, lyssnar nästan inte på något annat. Någon enstaka vända genom Glasvegas är det enda. Annars är det Bartok: Concerto for Orchestra - Music for Strings, Percussion & Celesta, Sz 116 med Berliner Philharmoniker & Herbert Von Karajan som snurrar varvat med Beethoven sjua av samma orkester och samma dirigent. Jag hittade ett Youtube-klipp med hela den konserten i ett klipp. Är drygt 30 minuter. Snyggt uppställda musiker och en Karajan med sån inlevelse att man kan höra musiken bara av att titta på honom. Jag är fast. Ska köpa en fiol tror jag.

Frediriket Radiåraktivittfeldt

Itunes-store är farligt. Jag har redan spenderat 220 kronor. Måste lägga beslag på mig. Iofs har jag köpt musik som borde hålla i typ 100 år med tanke på att den är typ 100 år gammal och känns jävligt fräsch.
Jag har så att säga gått hela varvet runt och blivit så pretto att jag nog inte är så pretto längre. Jag har köpt två inspelningar med Berliner Philharmoniker dirigerade av Herbert von Karajan. En med två av Beethovens symfonier och en med två symfonier av Bela Bartok (jag undviker medvetet att försöka placera ut accenterna).
Men nu njuter jag av den underbara Ludwig van. Oh how marvelous the sound. The sweet sound of my dear Ludwig van.

Ibland aschå

Går dä ju schå schwajnit fort ba.

Jag deletade just fyra nedladdade avsnitt av LA Ink i samma veva som jag tog bort torrentfilerna. Äpple + backspace, och innan jag insett vad jag gjort gick jag per automatik ett steg till, äpple + shift + backspace = tömma papperskorgen. Jag tror gärn... Nej... Hjärnan, behöver lite syre.

Skjut mig.

Frédéric Chopin

I går släpade jag hem till grottan en samling med Chopins Nocturner spelade av Maurizio Pollini. Det är vacker pianomusik, ofta lite mystisk och sorgsen, åtminstone de associationer jag får.
Jag fick också en föreläsning om försäkringar som företagare. Kom hem med dödsångest och akut rädsla för att min olycksfallsförsäkring kanske inte gäller ens i hemmet om jag skadar mig under tiden jag arbetar i firman. Typ häller varmt kaffe på benet eller så. Nu efter att ha sovit på saken känns det inte lika farligt längre, det överhängande hotet, att inte vara försäkrad. Samtidigt satt jag under hela föredraget och drog paralleller till Michael Moores Sicko och hur det faktum att svenskar snart måste se till att ha all sjukvård försäkrad privat leder till ett samhälle allt er likt det amerikanska. Där det inte är någon garanti att man får vård bara för att an är rik nog att ha råd med de dyra försäkringarna. Där du kan nekas pengar till operation för att du hade svår acne när du var ung eller där du tvingas välja vilka avsågade fingrar som ska sys tillbaka beroende på hur mycket du har råd med (ingenting). Mäh. Det var bättre förr. Eller så vinner man på lotto. Fler borde ju börja spela på lotterier och sånt nu när statens skyddsnät tunnas ut allt eftersom, chansen till snabba pengar har väl aldrig avskräckt någon. Själv har jag inhandlat en mängd Trisslotter på sistone. Än så länge utan så mycket som 25 kronor i vinst.
Plötsligt händer tamejfan inte ett dugg.

'Cause I'm a lumberjack and I ...

I går krattade jag. Iklädd nya riktiga arbetsskorna, Helly Hansen-tröja och Blåkläder-braller jobbade jag med kroppen. Finns det nåt bättre? Jag gick där och svettades i oktobersolen och drömde om en enklare värld där varje dag var svett och värk och varje natt var sömn utan vakna stunder och där lönen kom in på kontot i en jämn ström. Kanske nåt lite estetiskt, ett (konst-)hantverksyrke, typ möbelsnickare eller nåt sånt.

OMG!

MODEBLOGG!







Vinterkängs. För att det snart är vinter.

Korrektur

På grund av klagomål har jag ändrat lite i texten om Skräddaren. Klagomålen rörde vissa detaljer som var svåra att förstå. Klagomålen kom från T.

Skräddaren

Butiken luktade starkt av svett. Lukten kom emot mig som en vägg av unk när jag klev ned för de tre trappstegen från gatan. Att dörren stod på glänt verkade ha liten effekt på atmosfären därinnanför.
Skräddaren tittade långsamt upp ifrån sitt arbete med ett brunt, rutigt kostymtyg vid en av de till synes avlägset unga symaskinerna.
Jag tog fram jackan och sa att jag ville ha en ny dragkedja. Han tittade på den, granskade noga kedjan och låset och gick sedan utan ett ljud in i rummet bakom själva skrädderiet. Han tog med sig jackan och lämnade mig med en tom papperskasse från Coop Extra och ljudet av Atomic Swings oförglömliga 90-talshit, och så lukten förstås. Knappt en minut i lokalen och jag började redan få huvudvärk. Medan Skräddaren rotade omkring i rummet bredvid funderade jag över vilka kunder han möjligen kunde ha annars. Av lukten att döma, människor vars kläder inte tvättades alltför ofta. Av kläderna på galgar längs väggarna att döma, människor som inte tvättade sig alltför ofta.
Skräddaren kom tillbaka, muttrade nåt om att han inte hade rätt färg, höll en annan dragkedja mot den på min jacka och tittade på mig med en plirig blick.

Jag: Jaha, men det spelar ingen roll vilken färg det är.
Skräddaren: Då slaktar vi den!

Han förklarade att det endast var själva låset som behövde bytas ut och att kedjan var det inget fel på. Han skred till verket med avbitare och långa gula naglar. Jag frågade vad det skulle kosta, per telefon hade jag fått 220 kronor som pris på en ny dragkedja. Han sa att det skulle kosta en femtiolapp. Jag insåg att jag inte hade kontanter och sa att jag bara skulle gå och hämta ut så kom jag tillbaka sen med kontanter.

Luften kändes ren och kemisk; bilarnas döda avgaser i kontrast mot den levande gasen hos Skräddaren. När jag öppnade plånboken för att ta ut mitt kontokort låg där en hundralapp. Fan, tänkte jag och köpte en Trisslott som tröst.

Jag lade upp en femtiolapp på bordet på den lilla lediga yta där fanns bland byxben och skjortärmar, trådnystan och saxar långa som mina underarmar. Jag sneglade ned i Skräddarens bröstficka och såg en fet bunt med sedlar, en 500-lapp runtom. Hela kassan där i skjortans späda hand.

Skräddaren: Jaha, va är du för en karl då?
Jag: Ursäkta?
Skräddaren: Mm... Vem är du då, är du Hudikbo du eller?
Jag, med viss tvekan: Ja... Sen ett litet tag tillbaka.
Skräddaren: Vad hette du sa du?

Jag svarade med mitt namn och började röra mig mot dörren.

Jag: Tack då!
Skräddaren: Tack tack.

När jag hade öppnat dörren och var halvvägs ute på gatan hörde jag honom bakom mig.

Skräddaren: Nu sparade du två... Etthundr... Etthundrasjuttio kronor. Vad ska du göra för dem?
Jag: Jag vet inte, köpa en lott kanske.

Men åh

Jag känner mig helt slut. När man äntligen får tag på värden och får vad som först verkar som ett positivt besked vänder det ganska snabbt till ett besked som skapar mer frågor än svar. SUCK.
Dessutom kanske de måste riva ut vårt badrum och byta väggar. SUCK.
Tre till fyra dagar utan dusch/toalett. Då går det ju inte att bo här, vi får flytta till svärpäronen eller nåt. SUCK.
Jag vill ha ett huuus...

En stunds vila

Förmiddag: jobb.
Eftermiddag: jobbintervju.
Kväll: kurs.

Just nu: försök att andas ut lite. Tittar på bilder på de saker jag köpt som än inte är i mina händer. Damn you Posten, Schenker och UPS.

Grannen flyttar ut, flyttstäd just nu låter det som. Jag har försökt få tag i hyresvärden så att vi kan få ta deras parkeringsplats (alldeles under vårt sovrumsfönster) men om det är något företag i världen som fullständigt saknar allt vad service-mind heter så är det CH i Hudik AB. Det finns ett telefonnummer, det går till en fax. Det finns en hemsida, den är tillfälligt stängd i "några dagar". Det finns någon slags telefonväxel som men når via ett mobilnummer som står på hyresfakturan, de lämnar meddelanden till de man söker, men de i sin tur ringer aldrig upp.
Jag finner mig själv gå in på hemnet.se allt oftare.

Shopparedan

I dag ska pengarna brinna. Vintern är väldigt uppenbarligen på intåg, och med den behovet av kläder som är åtminstone måttligt varma. Därför ska jag gå en vända på stan och kolla så att inget av det jag vill ha finns där varefter jag går hem och beställer på internet. Jag har redan ångest. Dels för att jag inte kommer hitta något, dels för att jag kommer få svårt att bestämma mig och sist men absolut inte minst för att jag kommer att spendera pengar. Jag hatar pengar. Speciellt när summorna har minustecken framför.

De pickchores

LOL

Jag vaknade av att jag drömde om ett 4x100-lopp i Paralympics som var så roligt att jag skrattade mig ut ur sömnen. Jag är hemsk, jag vet.

Sen stappalde jag upp ur sängen till toaletten för att tömma nattblåsan och när jag sitter där på porslinsstolen läser jag sista tre sidorna av senaste Rocky-tidningens Rocky-sidor. Det är utan tvekan det roligaste jag någonsin läst i en Rocky. Jag skrattar så jag börjar gråta. Ensam. På toa. Nyvaken. Kanske var det 4x100 från Paralympics som spökade i skrattcentrat, men men.

Holidee

http://www.youtube.com/watch?v=5B6srQTTEAA

Det går tyvärr inte att embedda dessa eftersom de är "oficiella" Top Gear-klipp. Vill man ha bra brittisk humor blandat med... tja, bilar... OBS! Klicka på "watch in high quality" under videofönstret.