Skellefteturné

Ikväll spelar vi i Skelleftehamn, i morgon på Pinkerton in i själva storstan, världsmetropolen om du så vill, Skellefteå. Det blir väl typ sjunde spelningen i nämnda norrländska pärla till stad. Men snart, mycket snart, kommer vi att ge oss ut på vägen för en riktig tvåstoppsturné längs med norrlandskusten. Från hudiksvall i söder till Sollefteå i norr.

Verkar jag ironisk? Jag vet inte riktigt om jag är det eller inte. Oavsett vilket kommer det att bli kul kul kul. Nu måste jag skynda mig till bussen (som vanligt).

Är tillbaka i Piteå på söndag.

Min apati

Jag lider av ett syndrom som förmodligen inte är ensam om, men det är ensamheten som gör syndromet. Eller vad man nu ska kalla det. De dagar då jag är ensam, då jag har fullt ansvar för hur jag ska fördriva tiden och då jag har som mest saker att göra, det vill säga som jag borde göra, det är då det inte händer i stort sett någonting alls.

Jag dagdrömmer och gör allmänt meningslösa saker som skulle passa bättre när tid behöver dödas. Jag tittar ut och ser att det börjar klarna upp, de tunga och blöta molnen skingrar sig, kanske skullle ta en promenad, nja, det dröjer typ sju timmar innan jag tar mig ut. Då är det redan mörkt ute.

Imorgon repar Inuit för typ femte gången någonsin sen vi började för snart ett år sen. Inte så frekventa, men när vi väl får igång låtarna så är det riktigt grymt. Nu återstår bara en snygg kvinnlig synthbasist som kan locka folk till våra spelningar... Och som kan spela synth såklart. Någon som känner sig manad? Eller känner någon annan som kan manas?

Repor i halsen efter rephelg

Två långa dagar i replokalen med ölintag och bristfällig sömn däremellan. Idag är vissa toner borta ur registret och ersatta med ett antal bastoner som jag annars bara träffar när stämbanden är riktigt slöa.

Såg en rolig affär i Skellefte. HB Adventure, butik och Lego educational center. Enligt skylten erbjuder de följande tjänster: paddling, Lego, klättring, GPS, knep&knåp samt "mm". Med tanke på det breda spektrum av tjänster/produkter som räknas upp kan man ju bara drömma om vad "mm" kan innefatta.

Men seriöst

Snacka om att lägga ner för mycket tid på nånting. Det enda kravet var att vi skulle använda minst fem bilder och sättta samman dem i ett kollage med hjälp av Photoshop. Men jag var bara tvungen att göra nånting som jag kunde stå för. Efter en del funderande kom jag fram till en bild som jag ville göra, problemet var att bilden fanns i mitt huvud och inte på skärmen. Men nu, typ åtta timmar senare, gör den det.



Imorgon blir det rep och på söndag likaså.

En hel eftermiddags jävla jobb

Skapar-dämonen

Jag sitter och försöker skriva en låttext, men det går inte bra. Framförallt för att jag inte har ett självklart ämne. Jag har kommit fram till att det viktigaste när jag (inte man, i allmänhet, utan jag, personligen) ska skriva en låttext är att jag själv vet vad jag vill berätta. Om jag inte vet det kommer det att bli plattare än en plätta. Men om jag har en historia att berätta kan jag plocka fram bilder och åtminstone försöka förmedla dem. Tyvärr, och därför är jag oftast missnöjd i efterhand, så är berättelserna inte nog konkreta. Och om jag kanske bara ha en lös känsla att beskriva då säger det sig självt att även beskrivningen, själva berättelsen, kommer att sakna konkreta bilder.
För det tror jag är det absolut mest nödvändiga. Det är vad jag själv gillar i en text - att det finns tydliga bilder. För desto konkretare, desto mer exakt en text beskriver någonting, desto lättare blir det att relatera till ämnet. Om texten säger "You're wonderful and I love you" är det så allmänt att det bara blir blassé och passerar förbi utan att någon jävel bryr sig. Men om den istället säger "I love the way your teeth refuse to fall in line", ja då är det genast personligt och faktiskt.
Det var fan en ganska bra line, den ska jag använda i nån låt.
Jag har medvetet undvikit att skriva glada kärlekslåtar eftersom det är typ skitsvårt utan att det blir jävligt ostigt och smetigt. R'n'b har liksom ensamrätt på det. Och ångestlåtar om kärlek är ju alldeles för lätt att skriva. Och låtar som handlar om något helt annat vill jag skriva men då blir det alltid nåt pretto försök till politisk medvetenhet och korrekthet och det är fan den värsta skiten.
Nej det ska vara de där små bitarna av livet som faktiskt är unika och intressanta, de är de som ska vara där i texterna och sticka fram näsan och höras. Men vilka bitar är det då? Vilken bit av mitt liv är värt att tonsättas just nu?

Eller som någon så fint formulerat sig på en papperslapp på en vägg på gågatan här i stan:

Överöverövermorgon

Uppenbarligen blev det ingen uppdatering "imorgon" (fredag) utan istället idag (måndag). Anledningen är enkel, jag har haft fullt upp med att umgås med Therese. Idag jobbar hon och jag har sysselsatt mig med en ännu inte helt avbockad att-göra-lista. Bland annat har jag skrivit på en hemuppgift, läst kurslitt. och rakat mig (något av ett projekt - ett smärtsamt sådant - så fort jag sparat mer än två dagar eftersom min rakapparat suger, hårt).

Igår var vi ute i stugan och matade räven. En sällskaplig rävhona som jagar på åkern nedanför huset. Man behöver bara ropa lite på den så kommer den och förväntar sig mat. Är man modig nog kan man mata den ur handen förutsatt att korven, brödet, etc. är nog långt för att fingrarna inte ska slinka med.

Här är en bild som J tog, följt av en som jag tog där räven gör en rolig min.





En av punkterna på min att-göra-lista var "fixa bilen". Vilket jag nu har gjort. Känner mig väldigt duktig. Åh vad jag var händig. Enda problemet är väl att själva anledningen till att "fixa bilen" överhuvudtaget stod med på listan var att jag i fredags lyckades med konststycket att köra in i en betongvägg så att ett av extraljusen gick sönder. "Tur att man har stötfångare... Ojdå".

Jag skämdes så för detta att jag tvingade Therese att lova att inte säga nåt till någon. Inte ens när M igår sa "Nu får ni snart börja använda extraljusen" och pekade på de i panik skyddskåpe-övertäckta extraljusen som använts flitigt ända sedan juli fick hon säga något annat "Jo". Men nu är det alltså fixat, händige händige jag.

Från bussen

Det här är lite av ett test. Jag uppdaterar nämligen från mobilen på väg med bussen till Sundsvall. Om cirka två timmar (knappt) är jag framme och möts av Therese varma leende. Resan har varit lång som vanligt. Jag berättar mer imorgon.

Dutub

Jag skulle egentligen ha lektion till tolv men vi var klara vid halv elva. Kom hem och tänkte, nu ska jag passa på att skicka iväg lite praktikansökningar. Så jag sms:ade Anna om numret till nån passande på DN - fick numret och ringde bara för att upptäcka att hela jävla telefonnätet är nere. Vad är det för fel på Telia? Herregud, telefonnätet får bara inte vara nere. Det måste fungera, varje dag, varje timme, varje minut. Det bara måste det. Finns det en risk att en kabel kan grävas av så att det inte fungerar, då måste det finnas en backupkabel. Men det är förstås så att desto mer beroende vi blir av våra diverse moderna kommunikationsmedier desto mer sårbara blir vi. Tyvärr måste jag ta Die Hard 4.0 som exempel. Inte för att det är en särskilt intelligent film, men för att den fucktits belyser ett jävligt jobbigt problem.

Så istället spenderade jag hela förmiddagen med att youtube:a. Fredrik Strages 100 bästa rock-klipp på Youtube styrde in mig på mupparna och särskilt karaktären Animal. Nu vill jag ha en fet Mupparnabox på dvd.

Wes

Jag upptäckte nyss att Wes "Royal Tenenbaums" Anderson har gjort en ny film. Den heter The Darjeeling Limited och handlar vad jag kan förstå om tre bröder som ska hitta tillbaka till varandra genom att åka på en sorts pilgrimsfärd genom Indien. Spelar gör Owen Wilson, Adrian Brody och Jason Schwartzman.

Kolla på www.apple.com/trailers.

Jag skulle kunna tänka mig att betala för att äga hans filmer på dvd. Trots att jag sett dem flera gånger.

Triss i nitlotter

Jag köpte en trisslott i torsdags. Det här händer nån gång varje år, att jag får för mig att sponsra Svenska spel med 25 kronor. Det hela slutade inte sämre än att jag fucktits vann 25 kronor på min lott. Men det kan jag ju inte vara nöjd med - att mitt konstiga infall resulterade i en plusminusnollsituation. Så jag stegade glatt in på Ica idag och lämnade över min lott till killen i spelkassan. "En ny lott" sa jag. Han skrapade kontrollrutan och scannade koder och hade sig. "Sa du två nya lotter" sa han. Jag ba "va?", han ba "det var två gånger vinsten på den här", jag ba "ja två lotter". Jag vann förstås inte ett skit på nån av dem. Fick dock hjärtklappning när jag för en bråkdel av en sekund trodde jag var miljonär.

Jag gjorde världens godaste middag. Jag tänkte att det skulle vara gott med lite hummus. Så fram med mixern och kikärter och sambal oelek och allt. Den blev ASGOD. Bästa hummusen jag nånsin gjort. Hade ingen citron tyvärr, men jag experimenterade lite med två soltorkade tomater i röran. Det var en hit kan jag bara säga. Hummusen avnjöts tillsammans med spagetti som jag fräste tillsammans med finhackad purjo. Kanske man skulle starta restaurang ändå... Otroligt roligt att kombinera ihop menyer och så. Jag skulle inte ha någon fast meny utan ändra varje vecka. Eller varje dag kanske.

Snart är det dags att sätta sig på den där fördömda bussen. Bara tre ensamma nätter först. Skit vad jag kan sakna.

Norrland i mitt hjä...

88 procent Norrland.

Hedsnoret

För att få dagarna att gå lite fortare tills jag får åka ner till Therese har jag åkt upp till Boden över helgen. Jag äter gott (igår tacos, idag palt) och går långa promenader i det vackra höstlandskapet med hunden. Idag grillade vi korv ute till lunch. Det är riktigt mysigt med andra ord. Titta va mysigt det är:



Enda problemet är att jag alltid blir så apatisk när jag är här. Eller inte apatisk, men lat. Fruktansvärt lat. Allt känns jobbigt och jag vill bara slappa och se på tv.

Shoppingresultat...

...och en middag för några dagar sedan

Chubby

Idag känner jag mig knubbig. Eller tjock, eller nånting som betyder att man har onödigt fett på kroppen. Jag inser väl själv att det mest är en känsla, men hellre verklighet utan dålig känsla än tvärt om. Åt på Max igår. Så jävla onödigt. Och egentligen gick jag bara dit för att döda tid och läsa DN.

Måste fan skärpa mig, det märks att kroppen inte håller ihop på samma sätt som när man var 20. Shit. Jag är fan snart 25, har snart nått toppen på kurvan. Åldersnoja är väl att ta i, men det är fan inge kul att man måste typ äta nyttigare och nyttigare och motionera mer och mer ju äldre man blir bara för att stanna "i form" (som om jag nånsin varit det). Vill man sen dessutom gå ner i vikt en vacker dag när man är typ 45 och har lagt undan de flesta jeansen eftersom man känner sig tjock i dem, ja då måste man träna som en jävla galning och då ser man bara ännu äldre ut. Suck my cock ass man, jag säger bara...

Hejdå T610

Det känns fucktits lite sentimentalt att lägga undan den telefon som jag gått och burit på i nästan fyra år. Den har varit rakt igenom bra. När den var ny hade den oslagbara 14 timmars taltid, nu är tyvärr batteriet inte så fräscht längre, men helt otroligt egentligen att den fortfarande fungerar så bra som dne gör efter otaliga smällar mot diverse underlag och typ hur många laddningar som helst.

Det blev som bäst 28 slag i minigolfen vilket ni som har provat spelet borde erkänna är ett ganska så jävla bra resultat.

Total samtalstid: 84 timmar, 17 minuter och 47 sekunder. Inte särskilt mycket ändå.

Antal sms: 3373. Vilket med lite snabb överslagsräkning blir knappt tre sms om dagen, vilket ju är skitlite. Kanske bara är tre år sen då (?). Jo fasen, 2004 var det jag köpte den i januari! Då blir det lite drygt tre sms om dagen istället. Fortfarande lite. Jag är inge populär.

Nåja, den nya ligger på laddning. Den är svart och snygg och fucktits exakt lika stor som den gamla. Det är en Sony Ericsson W200i. Den billigaste Walkman-fonen. Jag ska ägna kvällen åt att konfa så det ryker om det.

Här är ett urval av bilder från den gamla telefonen:





















Jo och igår såg jag den kanske bästa romantiska komedin jag sett (inte överdrivet svårt att slå sig in på den listan). Knocked up. Annorlunda men ändå inte, med riktigt bra skådespel och sjukt välskriven dialog. Intressanta karaktärer, inte minst alla roliga biroller. Se den eller vandra i mörkret.

The Fountain

Ok, så jag känner mig lite ensam och allmänt miserabel. Jag tänker, hmm, en film kan få mig på bättre humör. Jag tänker den här "The Fountain" som Robin har tipsat om, den är säkert bra. Inte så lång heller vilket är bra eftersom klockan är ganska mycket och jag ska upp tidigt och cykla iväg till tandläkaren.

En och en halv timme senare...

Fyfan. Aj. Ont.

Tack Robin, den var bra. Synd bara att den handlade om att jaga ouppnåeliga fantasier - på ren svenska, önskedrömmar. Synd bara att den handlade om en man som förtvivlat kämpar för att inte misa sin älskade. Jag menar inte att dra några paralleller till mitt eget liv, men det var kanske inte psykologiskt mest uppmuntrande temat för mig just nu.

Men sen kom jag att tänka på en sak som jag insåg igår efter att ha sett en annan film (som inte riktigt spelar i samma division som ovan nämnda film men var ett trevligt tidsfördriv då det begav sig).

Och nu är jag, eller åtminstone försöker jag vara, glad att jag känner mig ensam och jävlig. Utan att bli alltför pretto - jag är glad att jag har nån att sakna.

Men det är ändå inte helt lätt att sova.

To do:

Idag har jag varit väldigt aktiv. Att göra-listan bockades av punkt för punkt. Först ut var "Fixa försäkring", bock. Sen kom "Klipptid". Det visade sig att det fanns ledig redan idag. Två timmar efter att jag lagt på luren (bildligt talat - mobiltelefon) satt jag på Hårstudion och väntade på min tur. Det blev bra. Ungefär som vanligt fast lite kortare, inspirerat av Andreas ariska svall. Jag köpte även dyrschampoo för 125 spänn elller nåt sånt. Fan att jag glömde min halvfulla superstora och superdyra flaska på hotellet i Uppsala.
Nästa punkt var "Tandläkartid". Fanns en redan imorgon på grund av återbud. Jag vågar inte ens fantisera om hur dyrt det kommer bli innan alla potentiella hål är lagade. Väl på stan gick jag in på en elektronikgrejer-affär och klämde lite på mobiltelefoner. Tror jag har bestämt mig för en S-E w200i. Billig och ungefär samma telefon som jag har och trivs med om det inte vore för att vissa knappar inte fungerar som de ska och allting går väldigt långsamt.
"Tvättid", mm blir imorgon kväll. "Täta dörren", tidigare har man kunnat se ut i trapphuset trots att dörren var stängd om man hittade rätt vinkel. Nu måste man trycka igen dörren med kraft. "Maila om praktik", jag har mailat. Ett mail iaf. Fick svar på en gång... att det skulle kollas upp vilka möjligheter som fanns.
"Tejpa duschen", ett litet hål i duschmunstycket som suger in luft i vattenstrålen som gör attt strålen blir väldigt hård och låter förskräckligt mycket. Fixat med lite eltejp. "Kursregistrera", nu kommer pengarna snart.

Dessutom har jag handlat lite grejer som jag inte fick med mig från Ica i lördags. Kvällen ska avslutas med en film och lite gott te och kanske lite glass om samvetet tillåter. Måste hålla mig sysselsatt, annars kommer ensamhetsångesten. Biljett till Hudiksvall är bokad iaf, men det är drygt en vecka tills den kommer till användning. Suck.

Här är en ganska rolig bild på min nya frisyr. Jag ser lite rädd ut.



Dagens soundtrack: Panda Bear - Person Pitch och Bowerbirds - Hymns for a dark horse

The boy is back in town

Pite ännu igen. Jisses va skönt det är att lyssna på musik när jag vill och hur högt jag vill och hur mycket jag vill. Och vad jag vill. Har en massa tankat som jag ska gå igenom. Just nu snurrar "The Twilight Sad", "Bowerbirds" och "Familjen". Och jag ska snart ta itu med Patrick Wolfs nya. I övrigt är Pite som vanligt och skit va kallt det är. Två ynkliga grader över noll när jag gick och lade mig igår.

Lägenheten ser ut som vanligt bortsett från klädkammaren som är ovanligt tom och Thereses datorbord som bara är ett skrivbord nu. Jag funderade under frukosten på att ta bort alla stolar utom en, de är ändå bara i vägen när jag ska dammsuga. Och det kändes lite lagom vemodigt. Det är också obhagligt tomt med bara en handduk på toaletten. Och så sparade jag en gammal sönderborstad tandborste i tandborstmuggen bara för att min inte skulle känna sig så ensam. Enda fördelen egentligen är väl att jag kan laga mat med mycket lök i varje dag. Och det ska jag.

Schemat ser tyvärr ganska fullt ut under hösten, men jag är jävligt beredd att offra föreläsningar så jag kan åka ner. Saknar redan en massa. Ska trösta mig med att köpa något tidsfördriv. Nintendo DS känns fortfarande väldigt aktuellt.

Jag skrev för en stund sen en lista med rubriken "To do". Där finns bokningar av tandläkarbesök och klipptid, lite telefonsamtal till företag och sånt. Tvättid. Ringa vaktmästaren och be honom täta ytterdörren. Inte så kul när man kan se in i lägenheten från trapphuset.

Efter att ha städat lägenheten både torrt och vått kopplade jag av med att kolla på "Den onde, den gode och den fule" på 6:an. Riktigt bra roule de film. Och så firade jag [någonting] med att beställa ett nytt Visakort, med "kort på kort". Det vill säga med en bild som tryck på kortet. Jag valde en gammal favoritbakgrund från datorn med mina två älsklingar på. Den e riktigt fin.

Sen är det det där jobbiga med praktikplats. Jag måste verkligen ta tag i det nu. Det jobbiga är att jag inte vet var jag vill söka. Känner att det är redigering jag vill hålla på med, gärna feature. Eller egentligen bara feature. Jag köpte två aningen daterade magasin till mina två resor under helgen. Sommarnummer av Plaza och Bon. Två magasin som man kan tycka borde vara minituöst layoutade och forgivna. Men ta mig tusan om jag inte satt och anmärkte på missar och i mitt tycke fula lösningar som de hade gjort. Och då kände jag helt plötsligt att det inte alls var ouppnåligt på nåt sätt, ja att jobba på nåt sånt där flådigt magasin alltså. Det gäller bara attt ta sig in på nåt sätt. Men sen kommer ju det där dilemmat som blev än mer laddat under mina två dagar i Stockholm i veckan; Jag vill verkligen inte bo i Stockholm. Jag tror aldrig jag har känt mig så malplacerad (fast på ett självsäkert och föraktande sätt) som när jag skulle tjuvlåna toaletten på ett hotell på Östermalm, minns inte namnet. Jag såg verkligen ner på de där människorna med sina otroligt insnöade och konstruerade verkligheter. Jag tänkte, "vilken ofattbart liten och intollerant värld de här stackarna lever i". De har massor av pengar, men alldeles för mycket att använda dem till. De kan bara inte vara lyckligare än mig. Så det är väl bara att trotsa alla strömmar och ge sig fan på att det ska gå att klara sig utanför huvudstaden. Det gör det ju.

Stockholmsvistelsen var dock inte bara dålig. Den var faktiskt inte alls dålig på det stora hela eftersom jag fick ha lite sommarlov med Andreas. Köra gokart, titta på fina bilar, se på film (The squid and the whale, grymt bra; Die hard 4, bra och cool; This is England, riktigt riktigt stark), dela säng med en sexig hunk, leka med en skojig katt, fika med Stockholms bästa utsikt, m.m.