Mörk choklad

Det är mörkt ute, och som jag påpekat någonstans för någon för några minuter sedan är jag van vid, uppväxt med, att mörkret är alldeles övermäktigt och överallt hela tiden under en stor del av året. Mörkret och kylan. Om jag tänker "vinter", blundar och gör lite snabba associationer kommer smaken av 30 grader kall snö och kittlar mig på tungspetsen. Jag får bilder i mitt medvetande av vit snö under kolsvart himmel. Av tjocka kläder som är som skönast när man får ta av sig dem. När fötterna går från att vara så nerkylda att man knappt känner dem till alldeles varma och pulserande. Ibland går det så fort att det börjar klia i dem.

Det här är ju mest minnen från min barndom. Men det är de minnena som gör mig till den jag är på nåt sätt. Vore det inte för min uppväxt i Boden skulle jag förstås inte rysa av njutning när jag får ta årets första långpromenad i minus 20 grader. Njuta av att kinderna blir alldeles stela och ögonfransarna fryser ihop. Njuta av, alltså verkligen NJUTA av, en kopp varm choklad ute i skogen, en mil nysnö och ett par längdskidor ifrån närmaste tecken på civilisation. Njuta av lukten av en brasa på björkved och pimpla och tälja och skotta och grilla och åka pulka och allt det där.

Och nu är jag ju nästan så gammal att det är legitimt att börja fundera på hur ens barns framtid ska se ut. Och det är klart att jag skulle vilja att de fick lite av det jag fick. Jag vet inte om det är stolthet eller dumhet eller vad det är.

Hur som helst sitetr jag och knaprar i mig mörk choklad. Kunde inte motstå frestelsen att köpa en kaka när jag var på Ica. Tyvärr upptäckte jag vid hemkomsten att det var slut kaffefilter och fick vika ett eget av hushållspapper. Det fungerade rent praktiskt, men gav en tråkig smak av papper till kaffet. Så halva koppen står och är kall här bredvid.

Duktig har jag varit också och nästan gjort klart den skoluppgift jag hade att göra under veckan. Nämligen att skriva ett litet dokument om typsnittet Univers. Som den typografinörd-wannabe jag blivit fann jag uppgiften mycket underhållande.

Det är för övrigt helt underbart att få kärlek igen efter två veckors långsam ensamhet. Tur att jag hann utnyttja ångesten till att skriva åtminstone en låt, för nu när jag är glad igen är kreativiteten som bortblåst. Låten ska bara spelas in så småningom. Skulle dock behöva hitta någon som vill hjälpa mig producera lite så jag får ihop ett gäng låtar med ungefär samma ljudbild. Vem vet, då kanske jag skulle åga mig på att satsa på ett solo-demo. Jag har ju bara designat typ trehundra sådana omslag redan.