Britmania

Jag håller på att bli anglofil. Åtminstone lite, när det gäller musik. Mina favoriter just nu är typ Arctic Monkeys (England) och Twilight Sad och de senare är ju från Skottland och det är ju åtminstone Storbritannien. Och så sitter jag och laddar ner Jamie T som ju låter asball och Kate Nash som är mysig (och var rolig och åt en massa bakelser i Musikbyrån). Dessutom har jag ju lyssnat en del på Jack Penyaaateee (Peñate) en hel del på sistone. Och jag har ju alltid (eller typ sen jag var sexton) älskat Clarks, ökenkängor och så. Just nu har jag spanat in ett par Fred Perry-dojjor som dock är lite over budget för den här månaden. DESSutom har jag haft värsta Beatles-manian senaste veckan. Satt i går och spelade Beatleslåtar på gitarren i typ tre timmar.
Fast jag vet ju att jag trots allt det där egentligen inte alls tycker särskilt bra om själva landet. Det är smutsigt och flottigt och människorna är genomgående fula. Men men, det hindrar ju inte mig från att plocka guldkornen ur deras musikkultur. Jag gillar dessutom den brittiska pub-kulturen. Åtminstone den del av den som innebär att man kan sitta och dricka öl på vardagskvällar och snacka med vänner utan att bli alkisstämplad. Sen har jag en mindre rolig bild av pub-kulturen som jag fått från brittiska socialrealistiska dramafilmer där papporna bara hänger med sina dartälskande vänner och super upp pengarna så att mammorna får slita röven av sig där hemma för att uppfostra barnen och så vidare. Men det kan väl säkert hända var som helst.

Jag gjorde en god paj idag med blomkål, purjo och gul lök i. Mycket lök (man är ju i Boden trots allt). Grymt god sallad också med min specialdressing på olivolja, balsamvinäger, lite senap, lite youghurt och salt, peppar och lite dill. Yum yum. Bättre än black pudding och bönor och stekta korvar och haggis och allt fan vad de hittat på in the U.K.

Nu är även första delen, inledningen, av min och Micke D a.k.a. GMD a.k.a. Grisfesten a.k.a. Drugge ...s kedjeberättelse eller vad det nu heter. Man skriver varannan sida typ. En vecka har han nu på sig att skriva fortsättningen. Jag ska inte avslöja innehållet, men min inledning är ganska mörk och ensam och så. Vad annars... Var faktiskt väldigt inspirerande för skrivandet att komma hit till Hednoret.

Bilder på Moses kommer när jag kommer tillbaka till Piteå och kan lägga in dem på datorn där.