Tjyv-djävlar!

I dag har undertecknad ägnat merparten av sin vakna tid åt att inhandla en bättre begagnad bilruta och montera den på sin bil. "Varför?" tänker du. Jo, därför att någon har tyckt sig ha rätten att slå sönder den ruta som satt i bilen och öppna dörren, gå in i bilen och i ett misslyckat försök att stjäla bilstereon ha sönder den så att den inte längre går att använda. Idioten tog dessutom med sig den löstagbara fronten. Jag undrar ju vad det skulle vara bra för. Tur att man har så snälla svärföräldrar som hjälper till att lösa sånt här. Tack L för hjälpen och A för kaffet.

Det är egentligen inte att jag varit tvungen att utföra ett onödigt arbete som gör mig irriterad. Inte så mycket de 300 kronor som den begagnade rutan kostade. Framför allt är det fräckheten. Jag känner mig kränkt och besudlad. Bilen är ingen särskilt kär ägodel, men det är pricipen av att någonting som jag äger har blivit förstört av någon som kommer undan utan problem. De vet ju naturligtvis detta redan när de utför "dådet". De vet också vilket helvete det blir för bilägaren som måste byta ruta och köpa ny stereo. Kanske finns det en viss del av mig som samtidigt känner att det förmodligen är mycket mer synd om dem än om mig eftersom de är tvungna att försöka stjäla en sunkig bilstereo som de knappast kan få några pengar för. De har säkert tonvis med problem som leder fram till själva handlingen. Kanske därför jag inte blir så arg utan mest bara tycker det är jobbigt och onödigt att det skulle hända just mig.

Så jag har inte hunnit något annat i dag. Hade tänkt skriva del tre av min och Mickes stafettberättelse, men det får vänta.

Idol i kväll, känns inte så lockande egentligen, ska väl se det och dricka kaffe och längta tills jag får åka och hämta hem Therese.

Jo, och så har jag köpt en rattmuff.