Det brinner i garaget

Kvällen spenderades på Hudiksvalls anrika rockscen "Brandgaraget", eller som lokaltidningen väljer att kalla det "ungdomsgården". Visst, en aning låg medelålder och visst mått av tramsigt spring i benen hos de luvtröjeklädda besökarna var det. Och i brist på andra samlingslokaler får Brandgaraget säkerligen agera ungdomsgård. Men det är betydligt fräschare och trevligare atmosfär och miljö än någon ungdomsgård jag varit på tidigare. Hur som helst var jag där för att göra Therese sällskap på en spelning med ett band som hon ska skriva om i Hudiknytt. Förbandet var nån gitarrplinkande vis-smörja som jag fick genomlida i säkert en timme. Och det kändes lite som att killen med gitarren njöt mer än nogon annan i lokalen, säkerligen mer än mig iaf.
Huvudakten - eller "the head act" som konferenciern utropade - var ytterligare en gitarrkille, dock betydligt mer begåvad vad det verkade. Han hade även en fet uppbackning. Kanske det sämsta virvelljud jag någonsin hört, men hyffsade pubertetsnaiva Winnerbäck-plagiat till låtar. De som känner mig vet hur illa jag tycker om Lars Winnerbajs. Eller han är väl mest bara tråkig.
Anyhoo. I morgon kommer mina päron till Glada Hudik. Och med sig har de mitt lilla fyrbenta syskon.