Summer blonde

Serier är det nya. För mig. Jag läser just nu den rejält bittra "Summer blonde" av Adrian Tomine. Tänka sig att det går att använda serieformatet till så mycket mer än superhjältar. Det känns iofs som ännu en myt att ständigt tvingas argumentera emot, ungefär som med anime (inte detsamma som "tecknad film", dvs Disney") eller varför inte tv-spel; det finns en anledning till att vissa spel rekommenderas från 18 år.

Men det är väl en generationsfråga, till viss del om inte annat. Jag menar, jag kommer ju garanterat att sitta där på ålderdomshemmet och ryta med i Refused are fucking dead och titta på klassiker som Ghost in the shell snarare än lyssna på Tomas Ledin och kolla Pretty Woman.