Starta eget

I går kväll besökte jag första kvällen på min starta eget-kurs. Så många drömmar samlade i ett rum men så lite glöd. Det var så typiskt svenskt nervöst. Eller egentligen hatar jag att kalla saker för "typiskt svenska" eftersom det för det mesta bara är vi svenskar som konstruerat dessa myter (vilket väl då skulle vara det enda riktigt typiskt svenska beteendet), men oavsett nationalitet kändes det i alla fall typiskt... nånting.
Vi fick lära oss om bokföring. Enklaste möjliga starten... eller inte. DEbit och KREdit.
"Och jag vet inte varför det heter KREdit och inte kreDIT", sade föreläsaren.
Jag gissar att det rimmar finare helt enkelt.
Han förvarnade oss att det kunde vara lite knepigt. Det var det. Inte mycket men lite. Ganska enkel matematik egentligen. Jag får väl se om det blir svårare i kväll, då ska vi börja med inkomster. Sen kan jag börja bokföra.
"Inte mer än en månad ska man vänta", sade föreläsaren.
Jag har väntat i tre kanske fyra, har tappat räkningen. Visst, jag bryter mot lagen, men med tanke på nedladdningar, gå mot röd gubbe och slänga kartong och kanske något enstaka kuvert i tidningspappers-containern så har jag väl redan samlat ihop till livstids fängelse. Det lär ju inte skada med några ytterligare brott. Problemet är väl att jag ligger rätt pyrt till bland alla mördare och våldtäktsmän när jag kommer på kåken med mina uppstaplade eko-, eco- och nätbrott.
"Jaha så du har dödat tre barn för att de cyklade på fel sida vägen, jaha, nä men jag väntade med bokföringen i tre år BARA FÖR ATT! HA!".
Där fick han.
"Ni kommer komma till en sån där 'AHA!'-upplevelse med det här", sade föreläsaren och pekade på "skuldkonton".
Jag är inte helt övertygad, men det blev väl kanske ett och ett annat A och kanske något enstaka HA! så på det stora hela borde jag väl vara nöjd.
Nu ska jag vänta lite till med bokföringen.