Frédéric Chopin

I går släpade jag hem till grottan en samling med Chopins Nocturner spelade av Maurizio Pollini. Det är vacker pianomusik, ofta lite mystisk och sorgsen, åtminstone de associationer jag får.
Jag fick också en föreläsning om försäkringar som företagare. Kom hem med dödsångest och akut rädsla för att min olycksfallsförsäkring kanske inte gäller ens i hemmet om jag skadar mig under tiden jag arbetar i firman. Typ häller varmt kaffe på benet eller så. Nu efter att ha sovit på saken känns det inte lika farligt längre, det överhängande hotet, att inte vara försäkrad. Samtidigt satt jag under hela föredraget och drog paralleller till Michael Moores Sicko och hur det faktum att svenskar snart måste se till att ha all sjukvård försäkrad privat leder till ett samhälle allt er likt det amerikanska. Där det inte är någon garanti att man får vård bara för att an är rik nog att ha råd med de dyra försäkringarna. Där du kan nekas pengar till operation för att du hade svår acne när du var ung eller där du tvingas välja vilka avsågade fingrar som ska sys tillbaka beroende på hur mycket du har råd med (ingenting). Mäh. Det var bättre förr. Eller så vinner man på lotto. Fler borde ju börja spela på lotterier och sånt nu när statens skyddsnät tunnas ut allt eftersom, chansen till snabba pengar har väl aldrig avskräckt någon. Själv har jag inhandlat en mängd Trisslotter på sistone. Än så länge utan så mycket som 25 kronor i vinst.
Plötsligt händer tamejfan inte ett dugg.