Ett ödesdigert val

Jag närmar mig kassorna. I den ena, en ung kvinna vid blipp-maskinen och två kraftigt överviktiga något äldre kvinnor i kön som debatterar vilka cigaretter de ska köpa. I den andra, en äldre man vid spakarna och längre kö, grå, äldre människor.
Pulsen ökar, vilken ska jag välja? Jag ställer mig först principiellt i den kortare kön, cigarettkvinnorna. Men jag märker snabbt att deras debatt kommer dra ut på tiden och går, mot mina principer, över till den andra kassan. Samtidigt öppnar en tredje kassa men nu låter jag bli att chansa på att hinna dit först; den fylls snabbt igen av nya kunder. En kvinna med lång mörk 90-tals-hästsvans och ful 90-tals-vinterjacka ställer sig bakom cigarettdebattörerna. The race is on, jag mot min skugga, 90-tals-kvinnan får symbolisera den plats jag först ockuperade.
Så långt allt gott. Nu går det åt helvete. Mannen som står först i min kö ser sina varor passera blipp-maskinen, han verkar vara en man av handling - en handlare - jag har hopp om honom tills två olika flaskor ättika ska passera kassören. Handlaren frågor då vilken av dem han ska köpa, han ska nämligen lägga in gurka men vilken sorts ättika passar bäst? Kassören är uppenbart ingen ättika-connaisseur och sneglar förtvivlat på den kvinna som står mellan mig och handlaren. Efter några blickar svarar hon irriterat att det nog inte spelar någon roll. De båda männen tittar än mer uppgivet på henne i desperat behov av vägledning. Hon pekar på en av flaskorna, den.
90-talskvinnan är redan före mig, hon ska snart betala, men ättikadamen har bara några få varor att deklarera, vad är det med 50-åriga kvinnor och cigaretter? Jjag tänker mig åtminstone ett oavgjort resultat, jag mot min skugga. Kassören, med glasögonen längst ut på nästippen blippar hennes tobakskort (såna där man hämtar varorna i en automat). Nej tyvärr, den här sorten är slut. Det är inte sant. Jag börjar svettas i mina lager på lager av Helly Hansen och Fjällräven med teddyfoder och hål i ärmarna för tummarna att titta fram genom. Kassören verkar villrådig, vänder sig om, tvekar, frågar sin kollega, sin kassörskollega, kollegiala kassör, k-k, KK...
Jag ser 90-talskvinnan försvinna ut ur affären med sina 90-talsvaror. Hon ska hem antar jag, det ska vi alla. Hem till sitt 90-talshem och sin 90-talsman, talisman, sina 90-talisbarn och laga 90-talismat. Förr eller senare ska vi alla hem, senare verkar bli min dom.
Jag packar snabbt och kör ännu snabbare. Så snabbt i en rondell att påsen, den perfekt packade påsen med chilisåsen, ramlar omkull där bak i bilen. Jag ser framför mig hur ett mjölkpaket har spruckit upp och runnit ut över min verktygslåda, över den svarta filtklädseln, över reservhjulet där nere i sin håla.
När jag kommer hem får jag ett il och städar lite. Dammsuger, plockar ihop tvätt, fluffar kuddarna i soffan. Sen lagar jag mat och lyssnar på Pang Prego i P3, PPiP, och jag skrattar åt dåliga ordvitsar om tv-spel.
Vilket är världens äldsta tv-spel? Forn-Lemmlings.
Vilken författare älskade tv-spel? Karin Game Boye.
Vilken Rederiet-skådespelare tycker om att dyka upp ur rör? Super Mari-Johannes Bros-t.
Vilken ögonsjukdom kan man drabbas av om man spelar för mycket tv-spel? Sing-starr.
Hur avfärdar nörden äckliga närmanden på krogen? Joystick och brinn.
Vad har man för fobi lider man av om man inte tycker om att sitta och spela tv-spel i små utrymmen? Zeldaskräck.