Hejdå T610

Det känns fucktits lite sentimentalt att lägga undan den telefon som jag gått och burit på i nästan fyra år. Den har varit rakt igenom bra. När den var ny hade den oslagbara 14 timmars taltid, nu är tyvärr batteriet inte så fräscht längre, men helt otroligt egentligen att den fortfarande fungerar så bra som dne gör efter otaliga smällar mot diverse underlag och typ hur många laddningar som helst.

Det blev som bäst 28 slag i minigolfen vilket ni som har provat spelet borde erkänna är ett ganska så jävla bra resultat.

Total samtalstid: 84 timmar, 17 minuter och 47 sekunder. Inte särskilt mycket ändå.

Antal sms: 3373. Vilket med lite snabb överslagsräkning blir knappt tre sms om dagen, vilket ju är skitlite. Kanske bara är tre år sen då (?). Jo fasen, 2004 var det jag köpte den i januari! Då blir det lite drygt tre sms om dagen istället. Fortfarande lite. Jag är inge populär.

Nåja, den nya ligger på laddning. Den är svart och snygg och fucktits exakt lika stor som den gamla. Det är en Sony Ericsson W200i. Den billigaste Walkman-fonen. Jag ska ägna kvällen åt att konfa så det ryker om det.

Här är ett urval av bilder från den gamla telefonen:





















Jo och igår såg jag den kanske bästa romantiska komedin jag sett (inte överdrivet svårt att slå sig in på den listan). Knocked up. Annorlunda men ändå inte, med riktigt bra skådespel och sjukt välskriven dialog. Intressanta karaktärer, inte minst alla roliga biroller. Se den eller vandra i mörkret.