Jävla jappsar

Jag hörde av min far att japanska bilar av tradition bara byggs för att hålla i tio år, vilket skulle betyda att en rostskyddsgaranti på nio år blir ganska meningslös. Det låter som en skröna och en låg fördom, men oavsett om det är sant eller inte verkar det vara en taktik som Apple, amerikanska datorbolaget ni vet, har anammat. Jag kom nämligen hem till Pite i dag för att finna att min vackra lilla trådlös-router "Airport Express", tillverkad av nämnda elektronikjätte, inte längre fungerade. Den är helt enkelt död. Finito. Gone. Lämpligt nog endast några månader efter att den lagstadgade svenska reklamationsrätten slutat att gälla. Så nu sitter jag vid Therese skrivbord med en sån där "sladd" eller "kabel" inkopplad i min laptop. Det suger sannerligen mycket, mycket hårt.
Av den här anledningen kommer jag nog inte vara uppkopplad så mycket de närmsta dagarna, eftersom alla roliga leksaker som jag kan koppla in i datorn är stationerade vid mitt skrivbord och jag har ingen längre kabel än denna drygt 1,5 meter långa.

Jag fick dock mitt efterlängtade ritbord i dag. Det är helt klart en av de bästa julklapparna jag fått någonsin, otroligt rolig leksak och användbart arbetsredskap. Jag skissade snabbt ihop en liten tackteckning. Gick ungefär en triljon gånger snabbare än med musen och då är jag ändå ovan den här digitala pennan.



Som vanligt här på Ankars är det fest när jag är som tröttast efter en lång bussresa (utan filmvisning). En dusch och ner mellan lakanen. I morgon är en annan dag, tyvärr också den utan en varm kropp bredvid mig i sängen men väl med en vacker stämma i telefonen.