Jag kom, jag såg, jag grät inombords, jag ringde några samtal, jag spelade lite Mario, jag återsåg ljuset.
Alltså, den lägenhet (läs: knarkarkvart) som jag skulle bo i var ett skithål. No offense den som möjligen kan känna någon sorts stolthet över cellen, men där kunde jag bara inte bo. Jag blev deprimerad av den. Av de begagnade snusarna på golvet och de gröna potatisarna i skafferiet.
Ett samtal med en snäll kusin och nu bor jag åter i Sverige.
Komiskt nog liknade jag cellen vid den lägenhet jag nästan bodde i under min två veckor långa rekordkorta tremånadersvistelse i Storbrittaniens hufvudstad. På väg från cellen till min mecenat såg jag på en vägskylt att kvarteret hette just "London".
Nu sitter jag på Bellmansgatan 30, Ordfronts "Ateljé", och sätter mig in i mitt första uppdrag. Jävligt roligt att jag faktyiskt får göra något skarpt redan från början även om det är lite läskigt förstås.
Det kommer så klart vara lite meckigt att få ihop rutinerna såhär i början, mat ska ätas, tunnelbanor ska åkas med osv. Jag har ju inte ens varit i lägenheten jag ska bo i än. Jag måste hitta den först. Jo, nycklarna är kvar i fickan, kartan i jackans innerficka. Håll tummarna.
Om typ ett och ett halvt dygn åker jag tåg mot Stockholm. Där ska jag påbörja min tio veckor långa praktik, eller VFL som det egentligen heter. Mina förhoppningar:
- Jag får lära mig sjukt mycket användbart. - Jag får jobbuppdrag efter praktiken är slut. - Jag hittar till den där grymma veganresataurangen som Peder tipsade om.
Tyvärr har jag också några negativa förväntningar:
- Jag kommer bli fattig av allt resande. - Jag kommer inte hitta någonstans att handla mat utan får svälta under veckorna, möjligen äta ur soptunnor. - Jag kommer bli rånad, misshandlad, nerslagen, spottad på, allmänt förudmjukad, etc. av den kalla Stockholmsbefolkningen.
Mardrömsresan som blev sann. Jag valde tåg istället för buss, trots det höga priset, så att jag skulle slippa byten, så att jag skulle slippa slösa en hel dag på att resa. Vad händer? Jag sätter mig på tåget, tänker "yes, skönt bara två i kupén, det här blir lugnt och skönt". Jag får höra "det är en urspårning mellan Vännäs och Ånge, vi måste åka buss i två timmar mitt i natten mellan två tåg", grattis! I verkligheten blev det först tre timmars väntan på bussar, sedan två timmars bussresa - sjukt varm och gryningsljus sådan. När jag till slut kommer fram till Ljusdal (tåget körde inlandet istället för kusten pga av trafiken) så får jag springa för att hinna med en buss (alla andra transfers skedde med taxi) och sedan förklara för chauffören att det har varit en urspårning. Sist men inte minst sitter jag hungrig och trött och lätt illamående och tvingas lyssna på en unge som gör pruttljud med munnen i en timme.
Här sitter jag på Musikhögskolan (eller vad den heter nu för tiden). Som vanligt är jag extremt dålig på att bedömma hur länge det tar att göra saker. Det är alltså tre timmar tills mitt seminarium och jag har gjort i princip allt jag ska göra innan här i Piteå. Blir nog en sväng ner på Game för att se om de har nåt trevligt DS-spel.
Det känns väl lite sådär just nu. Nåt litet tryckfel i examensarbetet och när jag träffade opponenten här i korridoren sa han med skämtsam ton "tyckte han om det?!". Jag vet inte egentligen hur mycket jag tycker om det själv, vilket kanske är bra. Då blir det inte lika svårt att höra dem såga det.
Jag ska fråga min utbildningsadministratör om det finns möjlighet att tillgodoräkna mig poängen från Lund i min examen så att jag slipper den akademiska biten av praktikkursen. Fast just det fan, då får jag ju inga poäng = inga CSN-pengar. Fuggit.
Mitt sista minne: Jag lämnar bilen nedanför lägenheten och eftersom jag ska hämta Therese senare på kvällen väljer jag att lämna fronten i, "det är ju ändå inte så sent att nån skulle bryta sig in i en bil", tänker jag. Jag kan dock inte säga säkert ifall jag stoppar fronten i handskfacket eller låter den sitta i stereon.
Nu är den borta. Fronten alltså. Och fodralet som man förvarar den i är också borta.
Som jag ser det finns det två teoretiska möjligheter.
1. Jag lämade fronten i bilen (antingen på stereon eller i fodralet i handskfacket) och någon har brutit sig in i bilen utan att lämna märken, tagit fronten och låst efter sig. Det här känns högst osannolikt eftersom en tjuv som är så professionell att han/hon kan bryta sig i bilen utan att lämna spår efter sig även borde veta att fronten är värdelös utan själva stereon.
2. Jag minns fel och tog in fronten i lägenheten, i så fall måste den finnas här någonstans. Problemet är bara att - det gör den inte! Den här lösningen verkar mer trolig dessutom eftersom fodralet till fronten saknas och det brukar vi alltid förvara i handskfacket när fronten sitter i och annars lägga fronten i det när vi tar in fronten. Fronten fronten fronten.
Såhär i påskmatens efterdyningar kan jag inte låta bli att känna mig lite tjock och pluffsig. Mest pluffsig. Sådär smågo i hullet. Det kanske inte syns genom tröjan, med det känns runt byxlinningen. Påskgo.
I lördags var jag och Therese i Järvsö och kollade på en snowboardtävling. Det var trevligt, men kallt. Och man blir ju helt tom i huvudet när man har varit ute i kallblåsten sådär.
Jobb i morgon. Skoljobb också, snart slut.
Nej men tyvärr, jag känner att det där var ungefär allt jag mäktade med.
Nog känns det att man lever alltid. Det var visst några månader sedan jag var ute senast, inte ute som i "utomhus" utan som i "ute". The scene of the crime: Tre bockar. Jag dansade till Gasolina. Och Sean Paul. Sean DA Paul. Shake dat ting miss, Anabella, Shake dat ting miss, can'I'getta... Två bra låtar vad jag kan minnas, My cool och Våldtäktsman. Men i gröten med Da Paul och Christina Plagiera blev det inte mycket av min cool. Trevligt var det än dock och jag började bladdra på om tatueringar. Jag tror ju på allvar att jag vill ha en. Ett nottecken, på handen, mellan tummen och ovansidan av handen. Kanske bäst att researcha lite och se om någon redan gjort nåt sånt, kanske jag kan låna lite av deras cool.
1. Det tycks finnas mängder av infallsvinklar till hur man skulle kunna forska på spelrelaterade frågor. Till exempel spelens psykologiska effekter, sociala effekter, kanske även politiska effekter och självklart ekonomiska effekter. Men det verkar fortfarande inte som om någon vill ta tag i själva spelupplevelsen och titta närmare på de specifika spelens inre världar/berättelser. Det vill säga studera ett tv-spel som ett verk och inte som ett fenomen. Visst är ovanstående effekter av tv-spel intressanta och väl värda att forska om, men för detta krävs inte någon större inlevelse i spelarens perspektiv, tv-spel blir någonting man studerar utifrån, ett försöksobjekt som bäst.
2. Det finns ingen spelkanon; ingen samling av kulturellt och/eller intellektuellt betydelsefulla verk. Det blir tydligt när man tittar på den forskning som gjorts om tv-spel. De studerade verken är oftast väldigt spridda med avseende på genre, ålder, spelmekanik, etc. vilket ger ett intryck av att forskaren inte har någon personlig känsla för spelmediet utan har valt mer eller mindre på måfå bland de existerande titlarna – på ett sätt som jämställer exempelvis gamla och banalt enkla spel som Pong eller Pac-Man med moderna och väsentligt olika spel som Half-Life eller NHL 2000. Det ger ett intryck av att forskaren inte själv har någon relation till spelmediet; inte själv spelar. Att ställa Pong och Half-Life inför samma vetenskapliga åskådning är i själva verket som att jämföra en 30 sekunders stumfilm från en tid då film inte var annat än rörliga fotografier med en modern Hollywood-produktion i stil med exempelvis The Bourne Ultimatum som upptar hundratals (eller kanske tusentals) kreativa hjärnor i skapandet. Frågan är hur en sådan jämförelse ska kunna ge ett fruktbart resultat. Och ännu viktigare, det bekräftar behovet av en medveten och insatt (beläst, i det här fallet – spelande-erfaren) kritik.
Artisterna är valda utifrån mitt Itunes-bibliotek. List-idén är snodd från bondhustrun.
123... som i 16 Horsepower A som i Arctic Monkeys B som i Bear Quartet, the C som i Cult of Luna D som i Daft Punk E som i Elliott Smith F som i Fireside G som i Grizzly Bear H som i Hot Chip I som i Inuit J som i Junior Boys K som i Kent L som i Logh M som i Mogwai N som i Nick Cave (& the Bad Seeds) O som i - P som i Patrick Wolf Q som i Queens of the Stone Age R som i R.E.M. (1980-talet) S som i Sonic Youth T som i Twilight Sad, the U som i - V/W som i Woven Hand X som i Xiu Xiu Y som i Young Marble Giants Z som i - Å som i Åström, Kristoffer Ä som i - Ö som i -
M. Ward is the shit. Jag lyssnar på hans förra album, Transistor Radio, som jag nyligen införskaffat. Det är inte lika bra som Post-War men kan säkert bli det om jag fortsätter lyssna. Tyvärr hittar jag bara kassa liveklipp med Transistor-låtar så det blir en video från Post-War.
En av de bästa låtarna till och med. Riktigt snygg video också.
In the meantime dricker jag starkt eko-kaffe, skriver lite på mitt revolutionerande reportage och myser i all min pk-het.
Dagens fundering: Istället för att ständigt anstränga sig för att tvätta rent mitt vokabulär från religiösa kvarlevor har jag bestämt mig för att häda så mycket som möjligt, vilket annat sätt kan bättre avdramatisera uttryck som "gud i helvetet" eller "dra åt helvete din förbannade jävla kuksugare" från sina kristna anspelningar. "Gud" betyder numera ungefär samma sak som "fan" vilket ju är komiskt och bra, emicket ebraaa.
It's mine! Som förutspått har jag suttit nästan sex timmar med böjd nacke och kallsvettiga händer, djupt försjunken i "Mario & Luigi, partners in time" på de en och en halv dagar jag har haft mitt precious DS. Måste köpa nåt fler spel också så jag kan variera mig lite.
Här är guldklimpen:
Just nu vilar den, jag måste jobba lite på c-arbetet. Jag fick en ganska uppmuntrande kommentar från min handledare på mailen i dag: "Du verkar vara den enda som kommer hinna klart". Känns skönt att han tror jag kommer hinna.
Jag känner så starkt att jag behöver få skriva musik. Det liksom kliar i huvudet. Men har jag tid med det? Nej. Jag har "viktigare" saker att göra. Vad kan vara viktigare egentligen? Jag vill göra en hel skiva med poplåtar i stil med de senaste jag skrivit; blandningar av gitarrer, baktaktsukelele och knarrande synth-basgångar. Det vill jag.
Oj va svårt det var att försöka uttrycka i skrift hur tung basgången är i den här låten jag lyssnar på. "Dooouuummm" är sub-basen som ladddar ur.
Jag vet att det är jävligt bråttom med c-arbetet, men jag kan knappt tänka på nåt annat än hur gärna jag vill ha ett Nintendo DS nu. Jag var på Elgiganten och kollade, hade de haft ett hade jag nog haft med mig det hem. Det hade de inte och även om ett Wii vore kul så tror jag inte jag skulle spela det så mycket. Ett DS vore perfekt.
Så istället spelar jag några matcher NHL 94 i Genesis-emulatorn. Går inge vidare, Pittsburg mot Anaheim, spelets sämsta lag, och trots min superkedja med Lemiux och Jagr som direktskjutande radarpar lyckas jag inte vinna. Svordomarna haglar tätt över rummet.
Så kanske min första skiva borde heta, cool titel. Jag lyssnar på Clark - "Turning Dragon", ytterligare en ny nerladdning. Det låter som om någon tagit en massa skivor, lagt dem i en mixer och kört runt några minuter för att sedan hälla ut krosset över en snurrande vinylskiva samtidigt som han/hon scratchar med hjälp av en sån där liten kratta som man rensar ogräs med. Bildligt talat så klart.
Schwajnit najsch aschå.
En strumpa halkade ner konstant, jag fick dra upp den ungefär 50 gånger + tre gruskorn i ena skon + jag kunde knappt andas mot slutet på grund av astman + jag tappade handskarna utan att jag märkte det och fick vända om efter dem = promenad.
10 bilar före, my ass! Jag fick vänta minst en timme - var tvungen lyssna på Deniz Merdol eller vad hon heter alldeles för länge, min hjärna kan mycket väl ha fått bestående men.
Nu är första färdiga utkastet av reportaget (c-arbetet) färdigt och skickat till handledaren. Jag rullar upp ärmarna och öppnar ett nytt, vitt och fräscht, Word-dokument. Dags att skriva en metoddiskussion. Hur i helv... det ska gå bra.
Jag har laddat hem (lagligt eller olagligt avslöjar jag inte) följande album i dagarne: Tapes 'N Tapes - "Walk It Off", Hot Chip - "Made in the Dark", Thurston Moore - "Trees Outside the Academy", M. Ward - "Transistor Radio".
De är alla riktigt bra efter en blygsam genomlyssning.
Här ett klipp som väl mest är kul för riktiga SY-entusiaster (läs: Niklas). Killen är omkring 50 år, inte behöver jag oroa mig att jag kommer sluta vilja skriva musik.
Som vanligt är jag sen med att upptäcka väldigt bra saker. Som vegetarianism - tog mig mer än sexton år, eller grafisk form - tog nästan 24 år. Hot Chip, eller Hot Sipp som finnarna säger, upptäckte jag faktiskt ganska snabbt men på grund av den förra skivan, som jag inte alls gillade lika mycket som den första, har jag väntat tills nu med att skaffa "Made in the Dark". Jag har inte ens hunnit lyssna igenom halva skivan innan jag får den där känslan av att jag just har upptäckt något avgörande som kommer att påverka mig djupt. Jag lir genast pepp på att köpa nya hörlurar bara för att uppskatta musiken på större allvar än med mina Behringer (med betoning på B) som jag i min naivitets högålder köpte efter att argumentet "de här låter nästan bättre än alla de där dyra lurarna, det är säkert, jag har flera par hemma" presenterats för mig av en - får man ju säga såhär i efterhand - mycket, MYCKET, skicklig och medveten säljare. Hur som helst är videon till singeln "Ready for the Floor" jävligt snygg. Låten är a piece of pure genius.
Jo och en anekdot från en lång dag:
En man (M), ~25, bördig från Boden, går in på MQ i Hudiksvall, säger "hej" till en säljare och ställer sig vid kassan. Säljaren (S), en kvinna ~40, kommer efter en stund bakom disken.
M: Ja köpte den här jackan i Schellefte men dom sa att ja kunde lämna igen den var som helst eller på vilket ämm-ku som helst. S: Du menar "lämna tillbaka"...? M: Ja...? S: Eller "göra återköp", mm, det går bra.
Mannen höjer ett ögonbryn, håller sig för skratt och får sitt "återköp".
...undrar man, ja alltså vad grannarna håller på med. Det låter som om någon springer fram och tillbaka i lägenheten under och drar typ en kratta eller en hockeyklubba mot taket. Förresten drömde jag att jag spelade hockey. Kanske för att Lule i går till slut räddade sig själva från kvalserien. Vårt nya Telia digital-tv gör att vi inte kan se 3:an. Jag bävade först inför att inte kunna se Top Model cycle 9 som nyligen börjat sändas där. Men! Det går att ladda hem, vilket jag gjort. Visst, man kan ägna sina dyrbara bandbreddstimmar till att tanka hem sevärda filmer, kvalitetsserier och så vidare, men Top Model är min skämslåt. Och Olas schlagerbidrag. Wååå ååå ååå åh! (Är det någon annan än jag som täker på John Farnhams klassiker "You're the Voice" när ni hör "Love in Stereo"?)
För en tid sedan skaffade jag Google Analytics. I dag loggade jag in för första gången för att kolla, det visade sig att jag har haft ungefär 50 besök sedan 3 mars, inte så tokigt tänker jag. Sen läser jag att "De flesta besöken varade: 0-10 sekunder". Känns ju inte så kul. Visserligen har jag ju varit sjukt lat och knappt uppdaterat på sistone bortsett från lite musikvideor och så.
Kanske ska jag börja skriva om livet mitt igen. Bara att det inte händer så mycket just nu. Jag oroar mig för att bo i Sthlm i tio veckor, kommer bli så sjukt jobbigt att återigen vara ifrån Therese efter att mardrömshösten äntligen tog slut.
Annars då? Jo tack, jag skriver på ex-jobb-reportaget. Har drygt 25 000 tecken nu. Ska börja runda av. Det ska ju illustreras och layoutas också. Och jag ska författa en text om metodproblem, suck. Snart slipper jag den här vetenskapliga skiten, feels like heaven - overkligt.
- Jag har gjort en playlist på mitt youtube konto med låtar från honom. - High tech. - Dagens ord faktiskt. - Nej jag tror dagens ord är "epiphenomenal" eller "jejune" två ord jag just fick slå upp. - Jag hade en bild pa min mobil, som jag bluetoothade till en kollega som bluetoothade till sin Mac som sedan mailade den till mig så jag kunde maila den till alla på kontoret. Det är high tech. - Varför kunde du bara inte bluetootha till din egen mac? - Har ingen. - Oh, low tech.
Andreas: snyggaste videon just nu http://youtube.com/watch?v=e_XzCR2MbrU Sent at 4:50 PM on Thursday me: ja herregud va sjukt snygg. och smart och allt Sent at 5:05 PM on Thursday
I går såg jag sju avsnitt av Californication. Insikt - jag ska försöka kanalisera min kreativitet på andra sätt än att blogga. Tänk om jag varje gång jag skrivit ett blogginägg skulle ha suttit och knåpat på en roman? Jag hade haft min första titel i boklådorna vid det här laget.
