Hemlös

Eftersom jag driver omkring lite planlöst i Hudiksvall och inte har någon permanent sovplats (i går och i dag i en bortrest svägerskas lägenhet) så blir det inget vidare engagerat bloggande. Istället försöker jag leva för stunden. Jag matade en häst med banan i dag, det var mysigt. Håriga hästläppar som nafsade på min hand. Sen blev jag sjuk, nyste och fick ont i bröstet, men nån gång då och då kan det ju vara värt det.

Lägenheten jag befinner mig i är nog den mest lyhörda jag varit med om. Man hör grannarnas kylskåpsdörr. Det får mig att inse att jag nog egentligen bara kan bo i hus med mina ljudvanor, men att jag åtminstone behöver en rejäl betongkloss till lägenhet om grannarna ska stå ut med mig.
Men hus, det vore nåt det.

Bye bye Boden

Nattåget söderut i kväll. Jag laddar med iPod och böcker. Jag fick tyvärr mellanplatsen, precis i ögonhöjd, den sämsta platsen. Dessutom kommer jag väl som vanligt att få dela kupé med nåt fyllo från Hakkas eller Gällivare eller Kiruna eller nåt sånt. Brukar vara den obligatoriska skumma typen som sitter och dricker folköl, ringer fyllesamtal till kompisar och snarkar högt. Jag räknar inte med någon skönhetssömn eller särskilt skön sömn. Jag kommer bevaka datorväskan med mitt liv, ta med den på toaletten osv. Jag litar verkligen inte på folk, speciellt inte om de åker tåg och kommer från Hakkas. Sorry about the fördomar.

Känns som vanligt både roligt och tråkigt att lämna Boden, kan inte säga vilket det är mest av.

MellandagsSvea

Storsta'n a.k.a. Lule(å) blev målet för dagens eskapader. Sån där rea. Jag hittade en snygg tröja, men den var för stor. Slutligen blev det ingenting. Eller jo, jag svängde förbi Schtorhed'n och köpte mig en hårddisk. Trehundratjugo giggabajt för åttahundranittionio kronor. Kunde ju inte komma hem tomhänt.

Therese on the other hand kom hem med kläder. Snygga sådana, till min avundsjukas behag. Men å andra sidan ska jag ju inte klaga på att min käresta klär sig i fina kläder, jag får ju något vackert att titta på.

Just nu sitter, eller förhoppningsvis ligger, hon i sin tågkupé och vilar upp sig inför morgondagens arbete. På lördag åker jag ner och gör henne sällskap. Nyårsafton, födelsedag och sånt. Sen upp igen, sen ner igen och sen, säkert – alldeles säkert – upp igen och ner igen.

Det snurrar i min skalle

Uj uj, bästlåten går i smådatorhögtalarna. Dopparedagen. Moses har tjuvstartat med ett paket. Mitt och Therese till honom. En sån där mjuk boll med en pingla i. Omåttligt underhållande.

Annars är det väl mest mys. Jag ska laga vegetarisk Janssons frestelse med liiite för gammal Portabellosvamp. Blir säkert sweet.

En bild från gårdagens mys.

Dagen före den dag då man får doppa...

...i grytan eller?

Men så kom hon till slut, min vackra, upp till Boden och julen. Tyvärr hade hon lyckats packa med sig någon slags magsjuka eller matförgiftning som renderar henne försvarslöst utslagen. Och det är tråkigt mitt i glädjen.

Men så kom det till slut, provtrycket, med posten. På en lördag! Glädje mitt i det tråkiga. För fint var det. Snyggt och fint och så. Synd bara att jag hittade några detaljer jag vill ändra, men det ska väl inte vara nåt problem egentligen.

ARG

Jag kommer till bilen, tänker nu ska vi se om jag fått böter (för jag var några minuter sen, högst fem). Och mycket riktigt hade jag det. Det var bara det att på boten står att den är utlämnad 15.35 på en parkering där man får stå två timmar och min p-skiva står på 14.35.

Arg blir jag.

Åker hem och är fortfarande arg. Tar diskussionen med min realist till far som påstår att det är omöjligt att överklaga ett sånt beslut, vilket det säkert är. Frustrerad ställer jag in mig på att betala. Sätter mig vid datorn med bankdosan i handen och börjar läsa noggrannare på boten. Då ser jag att anledningen till utfärdandet är att jag stått felaktigt parkerad.

"Vadå?!"

Jo tydligen stod jag på en plats som tillhörde Hotell Bodensia. Inhyrd på Coops parkering. Förbannat alltså. Jag blev ju inte gladare men accepterar iaf att det är mitt eget fel även om det kliar i skylla-ifrån-sig-nerven och jag vill slänga en liten känga på den som inte skyltat tydligare. Gjort är iaf gjort.

Men fuck it alltså. 250 jävla spänn.

En egen lista

Jag tänkte att jag skulle snickra ihop en egen sån här bloggfyllarlista. Jag kallar den "Vad vill du bli när du blir stor?".

1. Vad vill du bli när du blir stor?
Jag skulle kunna tänka mig ganska många olika saker: musiker, formgivare, författare, journalist (redigerare), kock, hund, fotograf, painteur, kläddesigner, fritidspedagog, lärare, bilmekaniker, snickare, möbeldesigner, filmregissör, filmmanusförfattare, etc.

2. Vem vill du bli som när du blir stor?
Mig själv tror jag.

3. Vad vill du ha när du blir stor?
Jag behöver inte nödvändigtvis äga, men jag vill ha någonstans att bo som jag verkligen kan känna mig hemma i, som jag får dekorera efter eget tycke.

4. Var vill du bo när du blir stor?
Jag skulle gärna bo i Norrland. Inte Sthlm iaf.

5. Vad vill du ägna din fritid åt när du blir stor?
Musik, musik, musik, barn.

Inte så svårt ju. Känn dig fri att klippa och klistra till din egen blogg om du har svårt att komma på vad du ska skriva i dag.

Tack Andreas för The National-albumen

Jag sitter och lyssnar på The Nationals skiva "Sad Songs for Dirty Lovers" för första gången. Tack vare en snäll vän som gav mig lite länkar. Det låter bra, något annat hade jag inte förväntat mig. Jag tror jag ska börja sjunga lite lägre tonarter i fortsättningen, det är snyggt som faen.

Jag har ju sällan och aldrig något verkligt intressant att skriva om här så jag kan lika gärna fylla med sånt där trams, ni vet såna där listor. Här är en som man fick känna sig utmanad av om man ville.


1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Jag jobbade på tidning på riktigt. Det fick mig verkligen att inse vad jag skulle vilkja göra i mitt arbetsliv. Eller en av de saker jag skulle kunna tänka mig att jobba med kanske man ska säga.

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Jag ger aldrig några nyårslöften.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja faktiskt.

4. Dog någon som stod dig nära?
Nej.

5. Vilka länder besökte du?
Inga länder, eller jo jag var nog i Tornio och köpte lite alkohol tror jag.

6. Är det något du saknar år 2007 som du vill ha år 2008?
Ja det är väl en massa. Lite stabilitet i tillvaron till att börja med.

7. Vilket datum från år 2007 kommer du alltid att minnas?
Hmm, inget särskilt som jag kommer på. Jo förresten, när Therese blev sparkad av en häst. Fast jag minns inte vilket datum det var.

8. Vad var din största framgång 2007?
Jobb, praktikplats, en underbar flickvän/sambo.

9. Största misstaget?
Att jag inte tog med The Nationals skiva "Boxer" på min årsbästalista till Kuriren.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Nej, inte fysiskt iaf, och något annat har jag då ingen insikt om.

11. Bästa köpet?
Hmm, kan vara min stämpedal, eller möjligen en thai-middag i Uppsala, fast vid närmare eftertanke var det inte jag som betalade den.

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Bussresor skulle jag tro. Mest tid också tror jag.

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Massor av saker så klart, jag är en ganska glad typ.

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2007?
Oj... Så många säkert. Men jag kommer nog minnas Andrew Bird eftersom jagg lyssnade på hans två senaste plattor typ femtio varv under sommaren. Och The National. Och om jag ska säga en speciell enskild låt med någon får det nog bli Väggarna blir fler med Inuit.

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Gladare för att skolan börjar lida mot sitt slut. Ledsnare för att alla vänner i Pite har försvunnit elsewhere och för att jag varit tvungen att vara ifrån Therese så mycket.

16. Vad önskar du att du gjort mer?
Hah. Hmm. Den jag kopierat det här "testet" ifrån hade skrivit "sportat". Jag får nog go ahead and kopiera det också.

17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Dumsurfat.

18. Hur tillbringade/tillbringar du julen 2007?
Det är fucktits inte riktigt klart än. Hos mormor hoppas jag, men det kan bli a la maison. Vilket väl inte är fy skam det heller. Jul är mysigast med familjen.

19. Blev du kär i år?
Självklart, i massor av saker.

20. Favoritprogram på tv?
Hmm, det enda program som jag verkligen har följt på tv (och inte nedladdat) är nog Top Model. Först amerikanska i våras sen svenska nu i höst. Men bäst på tv har väl kanske varit Family Guy. Om jag ska räkna nedladdat är det väl South Park.

21. Bästa boken du läst i år?
Kafka on the Shore var riktigt bra, och nu senast The Book Thief, också grym. Middlesex var ju pampig.

22. Största musikaliska upptäckten?
Grizzly Bear, The National, Andrew Bird, The Twilight Sad, med många fler.

23. Något du önskade dig och fick?
Minns inte vad jag önskade mig när jag fyllde år, men jag har ett svagt minne av att jag fick det iaf.

24. Något du önskade dig men inte fick?
Möjligt. Att det skulle vara lite kallare nu kanske.

25. Vad gjorde du på din födelsedag 2007?
Jag minns fucktits inte. Vi hade fest hemma hos oss någon dag senare tror jag. Då hade jag riktigt kul iaf.

26. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Mer tid med Therese, en ny dator, mer reptid i Skeå, mer magmuskler, etc typ.

27. Vad fick dig att må bra?
Människor jag tycker om. Typ när jag hälsade på Mikael i Malmö i våras, det var trevligt.

28. Vilken kändis var du mest sugen på?
Som vanligt då, Kirsten Dunst.

29. Vem saknade du?
Therese, Mamma och Pappa, Moses (hunden, inte den bibliska karaktären), mina vänner.

30. De bästa nya människorna du träffade?
Jag tänker inte rangordna någon. Sen var det väl inte så ruskigt många, men några stycken. De vet nog vilka de är.


Sådärja. Det var ju inte så svårt. Eller ganska svårt att komma ihåg saker och jag har säkert glömt en hel del.

Gott

Moses mysar ner sig här bredvid, han släpper mig inte ur sikte. Hans pösiga ansiktshud som finns där i all överflöd hänger ner över kinderna och jag kliar honom lite på huvudet. Han suckar förnöjt och somnar om. Det är ljuvligt och får mig verkligen att glömma allt annat.

Vi gick på värsta promenaden i dag också. Eller värre iaf, värsta ska ske innan julhelgen är över. Jag har som mål att åtminstone upprepa pappas bravad och gå upp för berget och ner igen på en annan väg. Han sa två timmar och det är ju inte så farligt. Vi gjorde ungefär en timme och tjugo minuter i dag. Jag såg någon sorts rovfågel som satt på ett ensamt till synes helt dött träd mitt på ett kalhygge. Den lät väldigt lustigt, som om den klunkade någon vätska. Och sen såg jag två skogsfåglar, typ orrar eller vad fasen det är som bor här i skogen. De flög iväg in i skogen och lät som motorer som fluffade för livet.

Sen vände vi för jag blev så irriterad på att strumporna kavlade ner sig i skoterstövlarna. Så jag tog av mig dem och gick barfota i stövlarna. Då blev jag alldeles svettig istället.

På vägen hem mötte vi postbilen så jag stannade vid vår brevlåda eftersom jag vet att han vänder strax efter oss och kommer tillbaka med vår post. Han stannade, gav mig posten i handen, såg hunden och stängde av motorn. Sen stod vi där, jag och postisen och pratade om hundar som om det var det mest naturliga i världen att vi skulle stå där om prata om hundar. Jag klädd i träningsoverallbyxor och pappas neongula reflexjacka, skoterstövlar storlek XYZL och vantar i matchande storlek. Som om han skulle bry sig. Här är vi på landet. Här är det som annorlunda.

Och jag älskar det.

Avund

Fan alltså, de blir bara bättre och bättre ju mer jag lysssnar.

Dålig hummus

Jag är hungrig och tänker, nä ingen idé att handla nåt när jag ändå ska till Boden i morgon. Så jag planerar att överleva på spagetti och ketchup. Men sen skiner jag upp vid upptäckten av alla ingredienser till hummus så jag tar fram stavmixern och en massa kryddburkar. Och av någon anledning har jag i honung i all hast. Jag fick för mig att jag skulle balansera mot citronens surhet. Men det blev inte så gott. Så nu blir det ketchup i alla fall.

Nu måste apokalypsen vara nära

Tisdag den 18 december klockan 09.39: det är 6,5 grader varmt ute.

On a totally different note, check this out: www.thewhalehunt.com.

En dagens tack

Dagens snabb-lunch-man-tager-vad-man-haver-recept:

Spagetti med morotsås Dijon

En portion

Sås:
En halv burk crème fraiche
En morot
En tesked dijonsenap
En tesked mortlad timjan
Salt & peppar

Skär moroten i strimlor med hjälp av skalkniven (blir supertunna). Fräs med kryddorna. Häll på créme fraiche och senap och låt det puttra en stund. Klart. Jo, och glöm inte spagettin.

Die Zeitschrift wird gedruckt

Lo scomparto è stampato.
Het tijdschrift is gedrukt.
O compartimento é imprimido.

I löööv babelfish.altavista.com.

För typ en halvtimme sen skickade jag mitt fina magasin "KLTR" till tryckeriet för provtryck. Ska bli spänannde att se hur bra det blir. Jag gissar att jag kommer bli lite besviken och mycket nöjd. För det är ju alltid en del saker som inte blir som man hade tänkt. Så är det ju.

Nu ska jag bara skriva en rapport på hur jag gjort och hur jag tänkt när jag gjorde magasinet. Jävla vetenskapliga akademikerskit säger jag. Metod hit och syfte dit. Fakk itt.

Som en tidig julklapp bjuder jag på KLTR sidan 1. Ho ho ho!



Tack till Linda Carlsson för bildmaterialet, het is werkelijk prachtig!

Man spricker och går sönder

Jag hade bestämt mig för att ta en promenad efter maten. Bra för en datorapa som jag att få röra på benen lite. Men då går jag och gör en alldeles för god linssoppa så jag blir tvungen att äta två portioner och vips kan jag knappt röra mig.
Får äta glass istället.

Ur tiden

Jag satt och letade efter ett fotografi bland alla digitalkameraöverföringsmappar och hittade en ljudfil (min kamera kan spela in "voice memo" till bilderna vilket jag ibland har gjort fast sen glömmer man ju bort att det finns ett ljud). Så jag gjorde en sökning på hela digi-kameramappen på wav-filer och hittade typ tjugo små snuttar. Otroligt roligt att lyssna på dem för nästan alla av dem målade jättetydliga bilder i huvudet. "Ja just det, den gången..."

Jag ska komma på nåt bra sätt att klippa ihop dem och använda på nån skiva jag ger ut i framtiden.

Produktive herr Larsson

För att vara en bakisdag där jag inte tar mig upp ur sängen förrän vid tolv har jag varit ganska duktig. Speciellt de senaste timmarna, från typ 17.00 fram till nu, 21.15. Jag har diskat ett berg, lagat mat, diskat igen, dammtorkat, dammsugit, skurat, handlat mat, duschat, ätit glass och sett på AFV. Och innan jag företog mig dessa sysslor korrläste jag hela magasinet vilket tog cirka två timmar. Så nog har jag nog, nog har jag.

Det är nu klart att av mina senaste nedladdningar är The National helt överlägset bäst. Sjukt bra. Avundsjukt bra. Sen kommer The Mary Onettes med sin Cure-iga pop. Vampire Weekend är riktigt bra, men kanske inte lika beroendeframkallande. The Sea and Cake har jag inte lyssnat så mycket på. Stars of the Lid är grymt, stämningsfullt och väldigt avslappnande. Musik som verkligen skapar bilder i huvuddet, men inga poplåtar precis. Ska dock bli väldigt intressant att lyssna på när jag nån gång sitter i en mörk buss mitt i natten och tittar ut på regnet. Typ på måndag kväll mellan Skellefte och Pite.

Yuck

Böh... Bakis. Var ett tag sen sist. Sen jag drack alltså. Ja i såna mängder att jag blivit bakis. Och det var verkligen inga kopiösa mängder, men jämfört med mitt vardagliga intag som allt som oftast bara är nåt glas vin til maten eller nån öl till maten eller typ en drink innan maten. Jämfört med det, var det här nån öl för mycket. Kom hem vrålhungrig och stoppade i mig - jag vet inte hur många - hårdbrödskivor. Säkert tio. Först med jordnötssmör, sen när den burken blev tom - smör. Mm mm mm. Lägenheten ser verkligen ut som "hej kom och hjälp mig... och ingen kom". Det är små högar, eller snarare bergskedjor av kläder på golvet; högar med papper, typ räkningar och reklam och sånt oviktigt; väskor (data-, ryggsäckar, gitarr-); all jävla möjligt ligger framme. Jag tror fuckthis att det är tomt i klädkammaren.
Nu ska en bakfull mid-twenties-slacker masa sig över till en annan stol och inta fil och flingor. Jag har till och med drömt om att äta dem. Ska bli mycket gott.

Live update

Mitt tryck på Threadless har kastats ut för att det fick för dåliga betyg. Jag tror jag ska ge upp det där alltså. Visserligen fick det bättre betyg än det förra, 1,7 den här gången.

Jag sitter på skolan och väntar på att redovisa (?) mitt cd-omslag. Är ju inte hundra procent nöjd med det så det känns inge vidare. Å andra sidan behöver jag ju inte ta kritiken så seriöst då. Undrar vad jag ska säga om det, jag har ju inte så väldigt mycket tanke bakom. "Det skulle gå fort att göra så jag använde en gammal illustration och klippte ihop nåt". Bah.

Ostress

Till alla stressade människor out there vill jag bara säga:

Ladda hem/köp (beroende på samvete/möjligheter) Stars of the Lid - And Their Refinement of the Decline.

Vacker och lugnande ambient.

Schkola

Sent i säng, tidigt ur säng. Vad gör man inte för lite hederligt skolarbete. Mitt vanliga problem - att jag inte kan göra någonting sådär halvdant bara för att få det gjort - som väl egentligen inte är något problem, har tvingat mig att spendera alldeles för många timmar med att göra en uppgift i layoutkursen. Ett cd-omslag - en riktig klassiker. Typ det första jag gjorde i formgivningsväg. Fast då satt jag med Photoshop med bilder jag snott från nätet. Nu är så obehagligt ambitiös att jag sitter med Photoshop, Illustrator och Indesign samtidigt och fipplar med illustrationer, typografi, logotyper, nån enstaka bild, färgval, och jag kan fortsätta och förtsätta... Kort sagt, det känns som att ju mer jag lär mig, desto mer jobb blir det. Och det är väl inte så konstigt när jag tänker efter. Det blir ju faktiskt bättre också.
Det är roligt att tänka att jag för mindre än ett år sedan knappt hade vågat öppna Indesign för att det var så läskigt och svårt. Nu sitter jag och skräddarsyr mina egna pdf-export-presets och konfigurerar om kortkommandona.

Här är iaf cd-omslaget som jag pysslat med i går kväll och i dag.





Jag hittar faen inte hur jag får med texten med liten grad där i en jpg-export så här är en pdf med samma sidor: KLICK.



I högtalarna just nu: Pig Destroyer.

Det är alltså dödsmetal. Jävligt bra fucktits. Imponerande tighta musiker. Mest därför jag lyssnar.

Skogspromenad

Jag promenerade med den fina hunden i dag. Jag klädde på mig de varmaste kläder jag kunde hitta. Stora bylsiga täckbyxor och pappas neongula reflexjacka. Halsduk, mössa och pappas stora skinntumvantar. Moses stod med nosen mot dörrspringan och väntade på att jag skulle öppna dörren. I med fötterna i skoterskorna, tunga klumpiga gummistövlar med flera centimeter foder runt om fötterna.
Utanför dörren väntade sjutton minusgrader. Solen stod som högst på hela dagen, halva sfären stack upp över horisonten. Himlen var en suddig övertoning från rosa till djupt blå.
Vi korsade vägen och ut på de stelfrusna lindorna. Ett skoterspår fick hjälpa mig att färdas över halvmeterssnön. Vi gick och givk, hunden och jag. Han ibland före, långt före och ibland - när han hittade något spännande att lukta på - en bit efter. Jag höll ett stadigt tempo och arbetade upp en bra temperatur innanför kläderna.
Mellan två kalhyggen gick en väg upp mot berget. Där vägen började var en öppen vägbom och en skylt; "Privat mark". Jag gick förbi bommen och följde ännu ett skoterspår en bra bit uppför vägen. Efter ett tag vände jag mig om och möttes av en fantastisk utsikt. Berg i horisonten, marken täkt av gnistrande vit och alldeles stilla vaniljkräm. Allting såg så skört ut. Granarna var så nedtyngda av det frysta vattnet att de liknade svarta pilformade stolpar av sten som skar i den avlägsna himlen. Hela omgivningen var utan färger förutom jag själv, Moses och den tonade himlen ovanför oss. Nästan overkligt. Vackert. Så oerhört tyst, så tyst att man nästan kunde höra hur snöflingorna knakade och sprakade i kylan.
Sedan gick vi hem. Jag stärkt och inspirerad, Moses glad och trött och kall mellan tårna.

There are rats in my laundry

Rösta goddammit!

Top of the pops

Det är fantastiskt såhär i juletider att man kan surfa runt på allehanda musiksidor och hitta en massa årsbästalistor. Listorna i sig är väl egentligen väldigt ointressanta [och nu måste jag flika in här och berätta att jag håller på att förgås av ilska över antivirusprogrammet som ploppar upp med en liten ruta varje gång nåt program försöker ansulta till internet - rutan blir aktiv och så slutar bokstäverna jag skriver hamna här]. Men det är fucktastyskt hur mycket ny musik man kan hitta i årsbästalistornas svallvågor. I går scannade jag thecricket.se och hittade bland andra The National, The Sea & Cake, Pig Destroyer, The Mary Onettes, Vampire Weekend m.fl. Ska bli spännande att lyssna igenom allt detta. Och detta är ju bara början av årsbästafisket.

Anpassning

Såg just Adaptation. "Smart but not necessarily intelligent" har någon sagt om Charlie Kaufmans filmer. Den som sa det måste uppenbarligen vara avundsjuk. Alltså, I huvudet på John Malkovich är ju fantastisk och Eternal Sunshine... är också fantastisk. Inspirerande för att say the least. Men adaptation är på nåt sätt ännu smartare. Den är inte bara en spännande och surrealistisk värld utan får med sig hela filmens vara och jag själv som betraktaren i själva smarthetens gåta. Alltså, vad jag försöker säga är, den är inte bara en film. Jag skulle inte säga att den rent underhållningsmässigt är extremt bra, men den är sjukt smart. Inte bara idén utan hela genomförandet känns bara så tajt och solitt. Det är iaf min åsikt. Det var väldigt inspirerande att se den igen. Jag tror inte jag fattade riktigt hur bra den var första gången jag såg den när den var ny. Nicholas Cage är ju dessutom helt otroligt bra, för att inte nämna Meryl Streep och Chris Cooper som båda är otroligt bra de också. Jag gillar att Kaufman tar upp några klassiska grepp som berättarröst och deus ex machina och låter dem framstå som "dåliga" för att sedan använda dem. Han liksom målar upp vissa förbjudna vägar att gå bara för att själv gå längs samma vägar. Och själva berättelsen, om det nu finns en sådan, om reportern, om Coopers galning, om Kaufman själv - de är alla intressanta - men det är ju helt klart filmens form och originella struktur som gör den så fruktansvärt inspirerande och fräsch.

Jag är säker på att det var nåt mer jag skulle säga, men jag har glömt det.

Luuule

I dag har Moses varit dålig. Han ville inte äta på morgonen och sen spydde han lite. Nu när jag och Mamma kom hem från Lule var han dock sprallig som tusan och slukade vällingen som mamma kokade för att han skulle få igång magen.

Som sagt har jag och mor lilla mor varit en sväng till storstan för att handla diverse julgåvor till nära och kära. Jag har varit riktigt duktig i år och är i princip klar med allt redan nu. Känns ju superskönt. Kanske ändå att man lär sig med åren. Dagens inköp (förutom de hemliga som vissa läsare av den här bloggen inte får veta): Middlesex av Jeffrey Eugenides till morfar (jag har själv läst den fast på engelska); en tvål från Lush och smarrigt te från teaffären i Smedjan till mormor. Och så fick jag med mig en bok till mig själv. Den heter The Echo Maker... tror jag... och verkar bra. Jag återkommer med mer information så snart jag läst ut den otroligt bästigaste "The Book Thief" som jag snart har slukat med Hull och Hår. Riktig page turner.

Kladdkaka har jag också ätit.

Happy hundreds!

Mitt 100:e inlägg!

Tänkte bara säga att jag just hörde nåt fruktansvärt roligt på radion (P3). Jag behöver väl egentligen inte förklara så mycket. En bild säger mer än tusen ord, eller iaf några hundra ord.



Bilden kommer från Örnsköldsviks Allehanda.

Förseningar i vardagen

Jag hade ju en massa saker att göra. Sen ser jag söthunden sitta och vara söt i soffan och kastar mig över honom. Det tar inte länge så ligger han och sover mellan mina ben, sådär mysigt. Jag kan ju inte annat göra än att ligga kvar och uppskatta mysman. Så nu sitter jag och skickar de där viktiga mailen när alla har gått och lagt sig. Tangentbordet smattrar elakt och ögonlocken känns tunga. Och allting går långsamt. Långsammare än det borde. Liiite ångest. Mycket känna ett hål där nånting saknas.

Fann alltså, papperet hos Arkitektkopia var inte alls som jag ville ha. Det är inte alls särskilt matt. Ganska blankt fucktits. Nä jag säger då det. Och dyra är de. Jag mailar Vidamus och ser vad han skulle ta...

Fler inlägg...

...är alltså vad som gäller. Jo men det ska jag väl kunna klara av. Inga problem. Yikes!
I dag har jag ringt Arkitektkopia. Det skulle kosta typ 1 300 plus moms att trycka tio (10) ex. av magasinet. Shit alltså. mer än 150 spänn per ex. Jag är ändå sugen på att göra det. Synd att jag inte vet att jag kan sälja det så jag kan gå upp i upplaga och faktiskt tjäna lite på försäljning. Nu får jag ju ta typ 200 bara för att gå runt.

Wow

Med en timme kvar att rösta i min föga intressanta omröstning men samtidigt högst vetenskapliga test - vad jag menar är alltså att det är så enkelt att a) ha en åsikt i den här frågan och b) att rösta, ett klick med musen - att jag kan konstatera följande:
Tre personer har röstat = jag har haft tre unika besökare under den senaste veckan.
Alla har visserligen haft den goda smaken att rösta på att hundar är de sötare av katter och hundar, men ändå. Tre unika besökare (för vem är så lat att den inte orkar - eller vill - rösta?) är patetiskt. 1. Jag låter uppenbarligen den här bloggen ta upp för mycket av min tid jämfört med vad jag få ut av den (vilket är i stort sett ingenting - se antal kommentarer på mina inlägg); 2. Jag är uppenbarligen ganska ointressant; 3. Eller så vet jag inte hur jag ska uttrycka mig för att bli intressant; 4. Jag har för få vänner för att en "hajp" ska kunna skapas omkring min blogg; 5. Det finns ingen hajp därför att det finns inget att hajpa. Kort sagt, den här bloggen suger. Jag är väldigt sugen på att lägga ner hela skiten och endast använda den här plattformen för att lägga ut bilder, musik och andra kreativa saker jag sysslar med. Som ett showroom eler en portfolio. Fast å andra sidan kunde jag lika gärna göra en ordentlig hemsida isf och kosta på mig en domän. Då spelar det egentligen ingen roll om man har besökare eller inte, bara bra att ha ifall en arbetsgivare eller intresserad bekant vill se vad man gör. "Jo men kolla bara på min hemsida, där finns mina arbeten och så, kolla på www.do-me-like-a-goat.se, it's all goooood haw haw haw...".

Fulbloggande

Jag har blivit utmanad:

"Så här gör ni: Skriv en önskelista med sju önskningar. Motivera dem, kort eller långt. Tagga sju bloggare som ska göra detsamma."

Jag kan börja med att konstatera att jag inte kommer att tagga några sju andra bloggare, men för all del, visst kan jag skriva en önskelista. Det blir dock utan inbördes ordning och jag garanterar inte att det är de sju saker jag vill mest, utan helt enkelt de sju saker jag kommer på just nu.

- En lägenhet som jag faktiskt vill bo i och som jag och Therese ryms i. Anledning är väl självklar.
- En ny dator, en iMac 24 tum, så att jag kan arbeta på ett bättre sätt med både musik och bild/grafik.
- Att det ska gå riktigt bra för mina band. Typ att vi ska få spelningar med TDE och att nån ska vilja släppa både TDE och Inuit. Det är ju typ min dröm.
- Att jag inte var allergisk mot hundar. Då skulle jag vilja ha en dansk/svensk gårdshund.
- Att jag kunde äta hur mycket choklad jag ville utan att bli tjock. För då skulle jag göra det.
- Jag vill resa till Japan. Har länge velat det.
- Jag önskar att jag fick umgås mer med mina vänner världen över. Vi bor så långt ifrån varandra.

Sådärja, det var väl sju. Som sagt, garanterat inte de sju jag vill mest, men vad jag kom att tänka på nu. Det säger väl nåt iaf.

I dag har jag nästan gjort klart magasinet. Bara några få saker kvar. Och så har jag lekt med Moses och gått på promenad med nämnda hund. Och jag har ätit sån där modern mexikansk mat och druckit rött vin. Pappa snarkar i soffan. Mamma tvättar Moses öron. Hednoret är sig likt, fast det är krig bortåt Heden (unga män med vapen som leker under äldre mäns ledarskap, patetiskt).

Snart får vi veta vem som vinner Idol, snacka om oäkta intresse.

Late night blah

Boden. Moses snarkar i soffan bredvid och jag sitter och knapprar på fast jag borde gå och lägga mig. Dygnsrytmen här är inte riktigt vad jag är van vid. Gamlingarna är uppe före fan och lever om i huset. Så om jag ska få sova nånting är det bäst att jag rör mig åt det hållet snarast.

Jag skickade förresten in en ny design till Threadless i dag. Den heter "There are rats in my laundry". Jag återkommer om detta när den ligger redo för röstning. Jag hade visst bara 1,5 som medel på min förra. Men jag gissar ändå på att denna kan få något högre. Den känns mer som en Threadless-design. Mer som den stil som brukar gå hem där. Förresten så råkar jag veta att mina glasögon som jag skickade in sist har blivit verklighet ändå i någon slags nepalesisk brodyrvariant. Ska bli väldigt spännande att se hur det blev när Robin återvänder till Sverige.

KLTR update

Jo tack, nu har jag nog allt material jag behöver. bara en jävla massa jobb kvar. Dessutom ska jag sätta ihop ett cd-omslag i layoutkursen och eftersom jag är jag så gör jag ingenting halvhjärtat utan lägger ner alldeles för många timmar på att göra ett omslag som jag blir nöjd med på riktigt. Det blir antingen till Inuit eller till "Ja ä int bitter", ett spännande musikprojekt från en god vän.

Jo en sak till. Om någon som läser det här råkar se en årsbästa-lista i Norrbottenskuriren där undertecknad har plottrat ner sina aktuella favoriter i olika kategorier - ta det inte för allvarligt. Som vanligt hittar jag mycket av min musik på årsbästalistorna världen om vilket betyder att jag sällan lyssnar på riktigt purfärsk musik, eller årsfärsk för den delen. Yada yada yada.

Jo tack det är förjävligt

Åsså kommer man hem och vad sitter inte utanför dörren och jamar och kuttrar och stryker sig mot benen mina... om inte två små kattjävlar som desperat vil in till sin husse och matte. Jag plingar på dörren men ingen öppnar. Jag försöker med astung datorväska i ena handen, riktigt jävla tung ryggsäck i andra handen och nånstans däremellan en stor hög med post, fösa bort de små ulliga liven från min dörr så jag kan ta mig in utan att få sällskap. Fick dessutom vänta på taxin i det nollgradiga regnet i mer än tio minuter, och på grund av halkan tog den extra lång tid och blev extra dyr. Dessutom fick jag veta strax innan jag var hemma att spelningen som jag skulle spela på med Inuit på söndag, den som jag åkt upp för att repa till i veckan, den blir inte av. Så just nu är jag bara jävligt opepp på allt. Opepp. Va fint det beskriver hur jag känner mig. Ont i huvudet har jag också. Skönt att få "skriva av sig" iaf. Om det nu finns något sådant. Jag antar att det som får mig att må bra, här i min självanalys, är den potentiella läsaren. Detta är ju ändå snäppet bättre än att skriva för skrivbordslådan. Opepp var det.

Jo och så regnar det. Hudik hade gröna gräsmattor i morse, Pite lär ha detsamma i morgon bitti. Det och slaskiga isbanor till vägar.

Opepp.

Snart är det...

Finner mig själv tänkandes "snart är det i kväll och sen är det snart i morgon..." osv. Det är jobbigt att behöva lämna, mycket för att själva lämnandet förstör nu:et. Jag kan helt enkelt inte bara njuta av att vara här utan går och oroar mig för att måste åka iväg.

On another note; KLTR börjar ta form. Den blir fin alldeles säkert. Hype!