Snart är det...

Finner mig själv tänkandes "snart är det i kväll och sen är det snart i morgon..." osv. Det är jobbigt att behöva lämna, mycket för att själva lämnandet förstör nu:et. Jag kan helt enkelt inte bara njuta av att vara här utan går och oroar mig för att måste åka iväg.

On another note; KLTR börjar ta form. Den blir fin alldeles säkert. Hype!