Anpassning

Såg just Adaptation. "Smart but not necessarily intelligent" har någon sagt om Charlie Kaufmans filmer. Den som sa det måste uppenbarligen vara avundsjuk. Alltså, I huvudet på John Malkovich är ju fantastisk och Eternal Sunshine... är också fantastisk. Inspirerande för att say the least. Men adaptation är på nåt sätt ännu smartare. Den är inte bara en spännande och surrealistisk värld utan får med sig hela filmens vara och jag själv som betraktaren i själva smarthetens gåta. Alltså, vad jag försöker säga är, den är inte bara en film. Jag skulle inte säga att den rent underhållningsmässigt är extremt bra, men den är sjukt smart. Inte bara idén utan hela genomförandet känns bara så tajt och solitt. Det är iaf min åsikt. Det var väldigt inspirerande att se den igen. Jag tror inte jag fattade riktigt hur bra den var första gången jag såg den när den var ny. Nicholas Cage är ju dessutom helt otroligt bra, för att inte nämna Meryl Streep och Chris Cooper som båda är otroligt bra de också. Jag gillar att Kaufman tar upp några klassiska grepp som berättarröst och deus ex machina och låter dem framstå som "dåliga" för att sedan använda dem. Han liksom målar upp vissa förbjudna vägar att gå bara för att själv gå längs samma vägar. Och själva berättelsen, om det nu finns en sådan, om reportern, om Coopers galning, om Kaufman själv - de är alla intressanta - men det är ju helt klart filmens form och originella struktur som gör den så fruktansvärt inspirerande och fräsch.

Jag är säker på att det var nåt mer jag skulle säga, men jag har glömt det.