Produktive herr Larsson
För att vara en bakisdag där jag inte tar mig upp ur sängen förrän vid tolv har jag varit ganska duktig. Speciellt de senaste timmarna, från typ 17.00 fram till nu, 21.15. Jag har diskat ett berg, lagat mat, diskat igen, dammtorkat, dammsugit, skurat, handlat mat, duschat, ätit glass och sett på AFV. Och innan jag företog mig dessa sysslor korrläste jag hela magasinet vilket tog cirka två timmar. Så nog har jag nog, nog har jag.
Det är nu klart att av mina senaste nedladdningar är The National helt överlägset bäst. Sjukt bra. Avundsjukt bra. Sen kommer The Mary Onettes med sin Cure-iga pop. Vampire Weekend är riktigt bra, men kanske inte lika beroendeframkallande. The Sea and Cake har jag inte lyssnat så mycket på. Stars of the Lid är grymt, stämningsfullt och väldigt avslappnande. Musik som verkligen skapar bilder i huvuddet, men inga poplåtar precis. Ska dock bli väldigt intressant att lyssna på när jag nån gång sitter i en mörk buss mitt i natten och tittar ut på regnet. Typ på måndag kväll mellan Skellefte och Pite.
2 kommentarer:
jaaa, visst är The National bra? Särskilt "fake empire". Om du gillar Mary Onettes måste jag fråga om du gillar Shout Out Louds, inte för att de är lika MO men de är ju rätt mkt Cure över dem....
Jag gillar nog Mistaken for Strangers och Brainy bäst just nu. Men Fake Empire är grym. Alla låtar är ju faktiskt riktigt bra. Det är ju inte alla album som man kan säga det om.
Shout Out Louds, hmm, sådär. Jag gillar låtarna men stör mig lite på hans engelska uttal. Det känns lite tillgjort tyvärr.
Skicka en kommentar