...Och sushin

Break

Jag har haft lite lov från allt och bara jobbat liiite. Eftersom det varit jul och så. Jag tar en paus från pausen och visar lite av min julstämning som avbröts på ett fräscht och efterlängtat sätt med hemagjord sushi i går. Jag var ensam hemma hela dagen och stod i tre timmar och förvällde grönsaker och gjorde buljong och små-åt av den japanska omeletten och allt annat så när jag till slut slog mig ned vid reprisen av fredagens På spåret med en lagom skummande öl och både för- och varmrätt var jag inte särskilt hungrig utan mest trött i benen.











God fortsättning...

Mantra

Och redan har jag börjat upprepa, som ett outtalat mantra, en safety-spell, "Det är inte det man äter mellan jul och nyår som spelar roll utan det man äter mellan nyår och jul"...

Gottegrisen

I går var gottedagen. Vi bakade det obligatoriska julgodiset och blev alla sugna på något salt som kontrast emot tryffel, snöbollar med limesmak, snickerskakor, bountykakor, etc. På kvällen åkte vi till Bergsjö och åt godis... oooch skrattade varmt åt ett litet barn som öppnade julklappar. Och jag låg i en soffa med en katt i knäet och en hund som satt bredvid och vilade sitt huvud på mitt ben. Det var kärlek.

Och vi har en barrspridare i lägenheten.

Glömsk

Som vanligt glömmer jag mitt ansvar till allmänheten att berätta. Att hålla orden rinnande, flödet öppet. Jag läser The Brief and Wondrous Life of Oscar Wao (tror jag den heter) som jag sett ska komma översatt till svenska i vår. Den är än så länge emicketiebra. För stunden sitter jag i en dåligt passande kontorsstol och väntar på att klockan ska bli halv åtta.
Jag är trött på ett sätt som inte går att bota med varken sömn eller kaffe. Jag behöver ledighet, tid att bara vara.

Joppsan gÄDDA

Citricidförgiftning

Söndagsmiddag

Tre rätters!

1. Kautokeino, Upproret. Bra, men inte fullt så gripande som man kunde hoppats på. Persbrandt gör en ruskigt osympatisk roll. Och mitt förakt mot Kyrkan späds på.

2. Jag har spelat in lite musik. En cover. Inte ens särskilt spännande, men det är så roligt.

3. En upptäckt:

Återigen frekvens

Att blogga, eller inte blogga? Det är frågan. Det är tyvärr också svaret. Jag har liksom inte någon inspiration till att göra't. Men likväl finner jag mig själv i tankar som "det ska jag skriva om på bloggen" eller "det där vore roligt att ha en bild av på bloggen". Typ roliga registreringsnummer, eller möglig mat. Sånt som jag vet att mina läsare uppskattar.
Och det är ändå mest bara jobb jobb jobb. En del av det riktigt roligt, men ibland blir det för mycket jobb och för lite lek vilket gör mig, i likhet med Jack, till en tråkig pojke.
Och det är ju först när Jack börjar leka som han faktiskt blir en rolig pojke.
Heeere's Johnnie!

Blä

Teknikstrul och svårt att jobba. Övertid. Trötthet.

Avgift

Jag funderar ofta på vad jag gör med pengar och vad jag kunde gjort i stället vore det inte så att jag hade så svårt att låta bli att spendera. Ett par skor för 2500 kan ju tyckas hemskt onödigt om man jämför med vad jag kunde göra för pengarna. Resa en sväng, köpa en banjo. Eller om ja utesluter att spendera dem över huvud taget. Spara.
Jag brukar också tänka på dessa dyra kläder och skor i en slags dagavgift. Hur mycket kostar de här skorna per gång jag använder dem, just i dag? Det blir ju mindre för varje gång, men det ska till många dagar innan det är billigt. Om man fick hyra kläder och skor och betala för varje dag i stället för en engångssumma, skulle man bära billigare kläder då?
Jag menar ett par skor för 2500, de kan jag bära en hel vinter, säg 100 dagar, och de skulle ändå kosta 25 kronor per dag, säg att det är en lång vinter och jag kan använda skorna en bit in på höst/vår. Säg 200 dagar. Det är fortfarande 12,50 per dag. Plus ett par jeans för 1300 spänn och en jacka för 2000 och en tröja för 1000 och en mössa för 300 och en t-shirt för 300 och strumpor och kalsonger för 300. Drygt 7500 för full mundering. Den skulle jag kunna bära dygnet runt i ett år och det skulle ändå kosta mig 20 spänn per dygn. Och då äger jag mer än EN sådan mundering. Ett antal. Så jag undrar hur mycket jag betalar per dygn för att inte gå naken. Det är nog betydligt mer än vad jag betalar för att inte svälta. Fan att den där kuken Adam och den där bitchen Eva skulle lämna paradiset, idioter.

Frekvens

Ja jag har inte direkt haft någon lust att om skriva om något särskilt. Jag har varit sjuk/är sjuk och har mest beklagat mig över detta, mestadels inom huvudets gränser. Jag har iaf stannat hemma från jobbet i dag i hopp om att kunna bli frisk, man vet aldrig. Jag beställde de där skorna, de mörka men gissa vilken otrolig ångest jag har nu över att spendera så mycket pengar när jag inte precis har gott om dem. Får lön i morgon och jag börjar ana en smärre skattesmäll kom våren. Det här med att vikariera och ha företag och allt vad det är som spelar in. Jag måste besöka företagets ekonomer och tala om att jag vill att de drar mer skatt, det kommer bli en mörk försommar annars. Fast ja, nu är det ju egentligen för sent att påverka det särskilt mycket, för detta året om inte annat.

Jag tröstar mig med Beethoven, en trogen kompanjon på sista tiden. Faktum är att Bethovens nionde symfoni har snurrat i skallen mer eller mindre nonstop lately. Jag vet inte om jag håller på att bli galen eller om det är nåt med den musiken som gör det så omöjligt att värja sig. Det är liksom så fulländat och varje gång jag lyssnar igenom hör jag nya saker som intresserar mig ännu mer. Jag skiter i om det är så über-pretto att jag väl gjorde bäst i att inte tala om det överhuvudtaget, det är bara så. Bra alltså. Jag har nästan helt tappat intresset, förhoppningsvis bara tillfälligt, för alla annan musik. Jag läser mer och ser mindre på tv. Något händer. Jag beställer skor för 2500 spänn, shite. Tog de på faktura dock så slipper jag ligga ute med pengar tills jag skickat tillbaka dem.

Det finns en fin film om Beethovens sista tid, "Copying Beethoven" heter den. Finns tyvärr inte i Sverige så vill man ha svensk text, vilket jag tänkte kunde hjälpa mina föräldrar att hänga med när jag visar den för dem under julvistelsen, så blir det inget av den saken. Som vanligt är jag ju eager att dela med mig av min upptäckt. I januari kommer Gävle symfoniorkester till Hudik och spelar Dvořáks 8:a. Det ska jag minsann se, har redan börjat lyssna in mig.

Poll poll poll

Jag har fått vintersko-mani och måste köpa ett par till. Jag intalar mig att det alldeles för höga priset kan rättfärdigas med kvalité och lång livslängd. Och skönhet förstås. Allt för att dra uppmärksamhet från mig själv. "Men vilka snygga skor du har, nu tänker man ju inte på att du är så ful!". Näää, riktigt så dåligt självförtroende har jag inte. Plus att jag var hos revisorn i dag som sa att jag har typ 10 000 att ta ut från företaget som är skattat och klart. Och snart är det ju löning, jag som jobbat så mycket (hrm). Ja ni fattar, vill man ha nåt går det att argumentera för det i oändlighet.
Men så till den stora frågan som jag behöver hjälp med.
Shop-o-holic-poll!





Vilken nyans av brunt ska jag köpa? Jag har en favorit, men jag säger inte vilken, fast det borde egentligen vara självklart. Men det är det inte, därför ber jag om hjälp.

Ett ödesdigert val

Jag närmar mig kassorna. I den ena, en ung kvinna vid blipp-maskinen och två kraftigt överviktiga något äldre kvinnor i kön som debatterar vilka cigaretter de ska köpa. I den andra, en äldre man vid spakarna och längre kö, grå, äldre människor.
Pulsen ökar, vilken ska jag välja? Jag ställer mig först principiellt i den kortare kön, cigarettkvinnorna. Men jag märker snabbt att deras debatt kommer dra ut på tiden och går, mot mina principer, över till den andra kassan. Samtidigt öppnar en tredje kassa men nu låter jag bli att chansa på att hinna dit först; den fylls snabbt igen av nya kunder. En kvinna med lång mörk 90-tals-hästsvans och ful 90-tals-vinterjacka ställer sig bakom cigarettdebattörerna. The race is on, jag mot min skugga, 90-tals-kvinnan får symbolisera den plats jag först ockuperade.
Så långt allt gott. Nu går det åt helvete. Mannen som står först i min kö ser sina varor passera blipp-maskinen, han verkar vara en man av handling - en handlare - jag har hopp om honom tills två olika flaskor ättika ska passera kassören. Handlaren frågor då vilken av dem han ska köpa, han ska nämligen lägga in gurka men vilken sorts ättika passar bäst? Kassören är uppenbart ingen ättika-connaisseur och sneglar förtvivlat på den kvinna som står mellan mig och handlaren. Efter några blickar svarar hon irriterat att det nog inte spelar någon roll. De båda männen tittar än mer uppgivet på henne i desperat behov av vägledning. Hon pekar på en av flaskorna, den.
90-talskvinnan är redan före mig, hon ska snart betala, men ättikadamen har bara några få varor att deklarera, vad är det med 50-åriga kvinnor och cigaretter? Jjag tänker mig åtminstone ett oavgjort resultat, jag mot min skugga. Kassören, med glasögonen längst ut på nästippen blippar hennes tobakskort (såna där man hämtar varorna i en automat). Nej tyvärr, den här sorten är slut. Det är inte sant. Jag börjar svettas i mina lager på lager av Helly Hansen och Fjällräven med teddyfoder och hål i ärmarna för tummarna att titta fram genom. Kassören verkar villrådig, vänder sig om, tvekar, frågar sin kollega, sin kassörskollega, kollegiala kassör, k-k, KK...
Jag ser 90-talskvinnan försvinna ut ur affären med sina 90-talsvaror. Hon ska hem antar jag, det ska vi alla. Hem till sitt 90-talshem och sin 90-talsman, talisman, sina 90-talisbarn och laga 90-talismat. Förr eller senare ska vi alla hem, senare verkar bli min dom.
Jag packar snabbt och kör ännu snabbare. Så snabbt i en rondell att påsen, den perfekt packade påsen med chilisåsen, ramlar omkull där bak i bilen. Jag ser framför mig hur ett mjölkpaket har spruckit upp och runnit ut över min verktygslåda, över den svarta filtklädseln, över reservhjulet där nere i sin håla.
När jag kommer hem får jag ett il och städar lite. Dammsuger, plockar ihop tvätt, fluffar kuddarna i soffan. Sen lagar jag mat och lyssnar på Pang Prego i P3, PPiP, och jag skrattar åt dåliga ordvitsar om tv-spel.
Vilket är världens äldsta tv-spel? Forn-Lemmlings.
Vilken författare älskade tv-spel? Karin Game Boye.
Vilken Rederiet-skådespelare tycker om att dyka upp ur rör? Super Mari-Johannes Bros-t.
Vilken ögonsjukdom kan man drabbas av om man spelar för mycket tv-spel? Sing-starr.
Hur avfärdar nörden äckliga närmanden på krogen? Joystick och brinn.
Vad har man för fobi lider man av om man inte tycker om att sitta och spela tv-spel i små utrymmen? Zeldaskräck.

Sjuk i hufvudet

Vore trevligt med en skjutsköterska som kunde avliva mig från denna hufvudsmärta. Fast så hemskt är det egentligen inte, och mycket av det beror nog på att jag inte druckit kaffe på snart två dygn. Jag får alltid för mig att jag inte ska dricka kaffe när jag är sjuk, som att jag helt plötsligt blir värsta renlevnadsmänniskan som ska rensa systemen och bli frisk på nolltid med massa vitlök och apelsinjuice i magen.

O freunde nicht diese töne! Tänker jag när jag vaknar till barnskrik på våningen under. Två timmar till jobbet och inte har jag hunnit göra något av dagen. Inte ens varit ute i det strålande solskenet. Jag inbillar mig att det är mulet och grått och trist och tio grader kallare och att jag är typ hundratio procent sjukare än vad jag är. Det blir Discovery Channel och svärmors hemlagade limpa och det blir Beethovens sjua i lurarna och det blir stressigt för jag måste duscha, städa toaletten och laga middag på två timmar.

O freunde!

Hufvudstaden

Nyligen hemkommen från en helg i Sthlm. I Hammarby Sjöstad närmare bestämt. Ett alldeles nybyggt och fräscht men ganska byggarbetsplatsigt och stökigt/smutsigt ställe att vara på. Jag och T har delat en 80 centimeter bred madrass på golvet dessutom, mysigt men inte så bekvämt eller utvilande. Nu har det blivit natt alldeles sådär, och jag ska sova i en något bredare säng i några timmar. Tåget går innan sju i morgon, till jobb och till inkomst, till en grym ädelost/broccolli-paj till lunch.

Svar på tal

Min läsarundersökning resulterade i 4 svar. Ungefär som jag räknat med då. Jag orkar inte göra någon analys utifrån det.

På tåget från Stockholm i går satt en tjej bakom mig med ett stort plåster på hakan. Hennes telefon ringde och jag tjyvlyssnade. Det lät ungefär såhär (tänk er att hon pratar som om hon har svårt att öppna munnen/röra käkarna):

"Hä ... Jo e-e bwa ... Bohfett fån a'ja ha bwuti tjähen på två fälle få en fih'er faft med gummifnoddar uh, å ja ha flagi ut nio tändä ..."

"Jo det är bra". Varför svarar man så när man inte menar det? Är det för att skona frågaren från det jobbiga i att måste höra att någon mår dåligt? Om man är rädd att veta det ska man ju inte fråga.

En annan jobbig fråga, för båda inblandade är när orden "har du legitimation?" yttras i samband med tveksamhet - inte inför tillräckligt hög ålder för ett köp - utan vid tvivel om tillräckligt låg ålder. Jag har de senaste tre dagarna fått visa leg vid två tillfällen då tågpersonal inte trott mig när jag visat min ungdomsbiljett eller bett att få köpa en resa som ungdom. Gränsen är 25 år i båda fallen. Jag ser alltså ut att vara äldre än så. Tänk hur snabbt det går från att vara lite spännande och smickrande att slippa visa leg på Systembolaget, att ha åldern inne, till att känna ångest över att åldern så mycket bakom sig. Jag vet att jag är "ung". Men "ung" i relation till allt färre. Eller så är det bara pinsamt att inte blir trodd. Eller så är det glasögonen.

Konfjärten

Jag hade ju då tänkt liveblogga från Cirkus igår men lyckades skicka till fel adress. Så här kommer konsertbilder med viss fördröjning. Jo jag har tagit bilderna själv, jag är duktig. Men mobilkamera suger värre än värst.

Vad menar du?

En person i min närhet läste det senaste inlägget på den här bloggen i kväll och sa: "Men har du några läsare då?".

Jag sa: "Vad ska det betyda?".

Jag började räkna och kom fram till att jag kanske, med lite plus, har fyra (4) regelbundna läsare. Vilket ju hur man än ser på det är ganska patetiskt. Men sen tänkte jag att, bloggen är ju faktiskt något jag gör för min egen skull. Sen tänkte jag lite på det jag just tänkt och kom fram till att det inte är var helt sant.

Slutsatsen är... det finns ingen slutsats. Men det vore intressant att veta hur många som läser det jag skriver. Därför tvingar jag nu alla läsare att svara på följande fråga:

Vilken glass är godast?

The end of the road

Jag läste just slutet av The Road. Det har tagit sin tid att läsa den trots dess ringa tjocklek. Ibland behövde jag helt enkelt vila från allt mörker den bar. En vecka, två veckor. Men på det hela taget var den vacker och helt fantastisk och jag är väldigt glad att jag läste den. Nästa bok jag tar mig an blir kanske en spionthriller. Eller en serieroman om en storm. Det blir i morgon, på tåget till Mogwai och Twilight Sad.

RE: Test

Och det funkade ju hur bra som helst. Cool. Praktiskt om man vill dela med sig av något roligt utan fördröjning. Jag är så online att det är skrämmande. Nu ska jag gå offline och handla lite godsaker till middagen. Jag ska ge mig på en risotto, utan lök på grund av vissa smakpreferenser i huset, vilket väl blir den stora utmaningen. Jag har dock kantareller i frysen så helt fel kan det ju inte bli.

Bilden på Moses i förra inlägget är alltså från i somras, jag bara tog en bild på måfå i telefonen, är inte i Boden.

Test

Jag testar att uppdatera bloggen med mail från telefonen.

Fluff

Jag insåg att det var lite torrt med bilder på sistone. Här är en bild som jag inte tagit på mina hörlurar som jag inte fått än som således inte är mina än. Men jag har bilden.

...Och mindre pengar på kontot. Damn you euro!

Bluff

Det ringde en man i går kväll till min mobiltelefon. Han upprepade flera gånger, minst tre, att hans företag inte var bundet till någon annan operatör som Telia, Glocalnet eller något annat. Han tyckte jag skulle bara tacka och ta emot, det fanns ingen hake, det var nästan som att jag inte behövde göra nåt alls, det jag betalade för telefonen i dag skulle magiskt halveras från och med detta lyckosamma samtal. Det var alltså snarast frågan om en upplysning, inte någon försäljning. Sen var det ju bara det där lilla kruxet som han försökte väldigt skickligt att inlinda i positiva ord, att jag var tvungen att bekräfta det hela på en inspelning. Vilket han dock inte sa att det var frågan om, vilket han dock inte upplyste mig om, han gjorde allt för att förvilla mig, men modig och slug som jag var tvekade jag och låtsades att det ringde på en annan telefon. Då la han på.

Nu skrålar O Freunde Nicht Diese Töne i hörlurarna och morgonkaffet puttrar i bakgrunden. Sweet.

Jo, just det, det snöar.

Feed me

På uppmaning från "en vän i Umeå" som jag bara kan anta vem det är har jag nu gjort bloggen tillgänglig som RSS-feed. Åtminstone tror jag att jag har det, jag måste erkänna att jag aldrig riktigt satt mig in i den världen och till följd av det gissade jag lite bland inställningarna på Blogspot.

Ett annat ämne: Goddammit va bra Glasvegas är. Men sen blev jag sugen på Twilight Sad och konstaterade att inget rår på Three seconds of dead air.

I dag i korthet: Gjort en affisch till MR-dagarna, ätit pizza till lunch (urk...), spillt kaffe på benet, blivit utstirrad av en pundare med hårknut, skickat en fet faktura, fortfarande inte bestämt mig för vad mor min ska få i födlesedaspresent, ska snart äta - tacos (urk...), ska bowla.

Knock on wood, WHOOO!

Läste på Robins blogg att han stukat foten. Jag kände mig nödgad att bräcka honom i kommentarsfältet med en påminnelse om att jag faktiskt sträckt ledbandet en gång. Att jag nu inte kan vricka den foten längre på grund av det uttänjda ledbandet men att jag också är ganska motståndssvag i fotleden.
Hur som helst insåg jag också att det faktiskt är det värsta som hänt mig vad anbeträffar skador, ja och så den där gången när jag var typ sex år och blev sövd för att få två tänder utdragna och ytterligare sju lagade vid ett och samma tillfälle). Jag har aldrig brutit något, aldrig haft cancer (även om flera i min närhet har haft det), jag har aldrig blivit brännskadad och aldrig svimmat. De enda stygn jag sytt är när jag tagit bort födelsemärken. Och självklart var det inget fel på märkena.
Vidare fick det mig att undra, är anledningen till mitt oskuldfulla skadekonto att jag aldrig tar några risker? Borde jag testa min kropp mer? Borde jag leve mer on the edge?
Eller har jag bara haft tur? Tror jag på det sista alternativet är det väl bara att avsluta denna självreflektion med dessa anrika ord av visdom: TA I TRÄ!

Härmapa

Jag härmade en vän och kollade sökord till bloggen. Det blev nite hysteriskt roligt, jag tror jag hade roligare förra gången. Fyra på listan var dock "halvt lamm" vilket ju är roligt.

En mytomans lögn

Jag har för vanan att surfa in på min gamla morgontidning NSD:s hemsida och läsa senaste nytt från Boden. Nu är NSD så klart huvudmediet för rapporteringen om Carolin-mordet. En lustig detalj är att någon som kallar sig "en mytomans lögn" var först att kommentera en av artiklarna vilet resulterar i att det automatiskt genereras en mening ovanför kommentarsfälten där det står "Debatten startad av en mytomans lögn.
Startad: igår". Tycker jag är lite kul, att man kan påverka så. Ser ju ut som om NSD själva har skrivit in det på sidan.

Jobboholist

Jag har helt enkelt jobbat non stop tills i går kväll. Tidig morgon till sen kväll. Men det bär frukt, the effort. Nu kan jag skörda sådana saker som korrektur och dyra tågkort. Nä, ja ä int bitter. Vilket för övrigt är namnet på min gode vän M:s musikprojekt, undrar vad som blev av det.
Samtidigt lyssnar jag på Bela Bartok och ryser lite av spökfiolerna. Jag är verkligen helt fast, lyssnar nästan inte på något annat. Någon enstaka vända genom Glasvegas är det enda. Annars är det Bartok: Concerto for Orchestra - Music for Strings, Percussion & Celesta, Sz 116 med Berliner Philharmoniker & Herbert Von Karajan som snurrar varvat med Beethoven sjua av samma orkester och samma dirigent. Jag hittade ett Youtube-klipp med hela den konserten i ett klipp. Är drygt 30 minuter. Snyggt uppställda musiker och en Karajan med sån inlevelse att man kan höra musiken bara av att titta på honom. Jag är fast. Ska köpa en fiol tror jag.

Frediriket Radiåraktivittfeldt

Itunes-store är farligt. Jag har redan spenderat 220 kronor. Måste lägga beslag på mig. Iofs har jag köpt musik som borde hålla i typ 100 år med tanke på att den är typ 100 år gammal och känns jävligt fräsch.
Jag har så att säga gått hela varvet runt och blivit så pretto att jag nog inte är så pretto längre. Jag har köpt två inspelningar med Berliner Philharmoniker dirigerade av Herbert von Karajan. En med två av Beethovens symfonier och en med två symfonier av Bela Bartok (jag undviker medvetet att försöka placera ut accenterna).
Men nu njuter jag av den underbara Ludwig van. Oh how marvelous the sound. The sweet sound of my dear Ludwig van.

Ibland aschå

Går dä ju schå schwajnit fort ba.

Jag deletade just fyra nedladdade avsnitt av LA Ink i samma veva som jag tog bort torrentfilerna. Äpple + backspace, och innan jag insett vad jag gjort gick jag per automatik ett steg till, äpple + shift + backspace = tömma papperskorgen. Jag tror gärn... Nej... Hjärnan, behöver lite syre.

Skjut mig.

Frédéric Chopin

I går släpade jag hem till grottan en samling med Chopins Nocturner spelade av Maurizio Pollini. Det är vacker pianomusik, ofta lite mystisk och sorgsen, åtminstone de associationer jag får.
Jag fick också en föreläsning om försäkringar som företagare. Kom hem med dödsångest och akut rädsla för att min olycksfallsförsäkring kanske inte gäller ens i hemmet om jag skadar mig under tiden jag arbetar i firman. Typ häller varmt kaffe på benet eller så. Nu efter att ha sovit på saken känns det inte lika farligt längre, det överhängande hotet, att inte vara försäkrad. Samtidigt satt jag under hela föredraget och drog paralleller till Michael Moores Sicko och hur det faktum att svenskar snart måste se till att ha all sjukvård försäkrad privat leder till ett samhälle allt er likt det amerikanska. Där det inte är någon garanti att man får vård bara för att an är rik nog att ha råd med de dyra försäkringarna. Där du kan nekas pengar till operation för att du hade svår acne när du var ung eller där du tvingas välja vilka avsågade fingrar som ska sys tillbaka beroende på hur mycket du har råd med (ingenting). Mäh. Det var bättre förr. Eller så vinner man på lotto. Fler borde ju börja spela på lotterier och sånt nu när statens skyddsnät tunnas ut allt eftersom, chansen till snabba pengar har väl aldrig avskräckt någon. Själv har jag inhandlat en mängd Trisslotter på sistone. Än så länge utan så mycket som 25 kronor i vinst.
Plötsligt händer tamejfan inte ett dugg.

'Cause I'm a lumberjack and I ...

I går krattade jag. Iklädd nya riktiga arbetsskorna, Helly Hansen-tröja och Blåkläder-braller jobbade jag med kroppen. Finns det nåt bättre? Jag gick där och svettades i oktobersolen och drömde om en enklare värld där varje dag var svett och värk och varje natt var sömn utan vakna stunder och där lönen kom in på kontot i en jämn ström. Kanske nåt lite estetiskt, ett (konst-)hantverksyrke, typ möbelsnickare eller nåt sånt.

OMG!

MODEBLOGG!







Vinterkängs. För att det snart är vinter.

Korrektur

På grund av klagomål har jag ändrat lite i texten om Skräddaren. Klagomålen rörde vissa detaljer som var svåra att förstå. Klagomålen kom från T.

Skräddaren

Butiken luktade starkt av svett. Lukten kom emot mig som en vägg av unk när jag klev ned för de tre trappstegen från gatan. Att dörren stod på glänt verkade ha liten effekt på atmosfären därinnanför.
Skräddaren tittade långsamt upp ifrån sitt arbete med ett brunt, rutigt kostymtyg vid en av de till synes avlägset unga symaskinerna.
Jag tog fram jackan och sa att jag ville ha en ny dragkedja. Han tittade på den, granskade noga kedjan och låset och gick sedan utan ett ljud in i rummet bakom själva skrädderiet. Han tog med sig jackan och lämnade mig med en tom papperskasse från Coop Extra och ljudet av Atomic Swings oförglömliga 90-talshit, och så lukten förstås. Knappt en minut i lokalen och jag började redan få huvudvärk. Medan Skräddaren rotade omkring i rummet bredvid funderade jag över vilka kunder han möjligen kunde ha annars. Av lukten att döma, människor vars kläder inte tvättades alltför ofta. Av kläderna på galgar längs väggarna att döma, människor som inte tvättade sig alltför ofta.
Skräddaren kom tillbaka, muttrade nåt om att han inte hade rätt färg, höll en annan dragkedja mot den på min jacka och tittade på mig med en plirig blick.

Jag: Jaha, men det spelar ingen roll vilken färg det är.
Skräddaren: Då slaktar vi den!

Han förklarade att det endast var själva låset som behövde bytas ut och att kedjan var det inget fel på. Han skred till verket med avbitare och långa gula naglar. Jag frågade vad det skulle kosta, per telefon hade jag fått 220 kronor som pris på en ny dragkedja. Han sa att det skulle kosta en femtiolapp. Jag insåg att jag inte hade kontanter och sa att jag bara skulle gå och hämta ut så kom jag tillbaka sen med kontanter.

Luften kändes ren och kemisk; bilarnas döda avgaser i kontrast mot den levande gasen hos Skräddaren. När jag öppnade plånboken för att ta ut mitt kontokort låg där en hundralapp. Fan, tänkte jag och köpte en Trisslott som tröst.

Jag lade upp en femtiolapp på bordet på den lilla lediga yta där fanns bland byxben och skjortärmar, trådnystan och saxar långa som mina underarmar. Jag sneglade ned i Skräddarens bröstficka och såg en fet bunt med sedlar, en 500-lapp runtom. Hela kassan där i skjortans späda hand.

Skräddaren: Jaha, va är du för en karl då?
Jag: Ursäkta?
Skräddaren: Mm... Vem är du då, är du Hudikbo du eller?
Jag, med viss tvekan: Ja... Sen ett litet tag tillbaka.
Skräddaren: Vad hette du sa du?

Jag svarade med mitt namn och började röra mig mot dörren.

Jag: Tack då!
Skräddaren: Tack tack.

När jag hade öppnat dörren och var halvvägs ute på gatan hörde jag honom bakom mig.

Skräddaren: Nu sparade du två... Etthundr... Etthundrasjuttio kronor. Vad ska du göra för dem?
Jag: Jag vet inte, köpa en lott kanske.

Men åh

Jag känner mig helt slut. När man äntligen får tag på värden och får vad som först verkar som ett positivt besked vänder det ganska snabbt till ett besked som skapar mer frågor än svar. SUCK.
Dessutom kanske de måste riva ut vårt badrum och byta väggar. SUCK.
Tre till fyra dagar utan dusch/toalett. Då går det ju inte att bo här, vi får flytta till svärpäronen eller nåt. SUCK.
Jag vill ha ett huuus...

En stunds vila

Förmiddag: jobb.
Eftermiddag: jobbintervju.
Kväll: kurs.

Just nu: försök att andas ut lite. Tittar på bilder på de saker jag köpt som än inte är i mina händer. Damn you Posten, Schenker och UPS.

Grannen flyttar ut, flyttstäd just nu låter det som. Jag har försökt få tag i hyresvärden så att vi kan få ta deras parkeringsplats (alldeles under vårt sovrumsfönster) men om det är något företag i världen som fullständigt saknar allt vad service-mind heter så är det CH i Hudik AB. Det finns ett telefonnummer, det går till en fax. Det finns en hemsida, den är tillfälligt stängd i "några dagar". Det finns någon slags telefonväxel som men når via ett mobilnummer som står på hyresfakturan, de lämnar meddelanden till de man söker, men de i sin tur ringer aldrig upp.
Jag finner mig själv gå in på hemnet.se allt oftare.

Shopparedan

I dag ska pengarna brinna. Vintern är väldigt uppenbarligen på intåg, och med den behovet av kläder som är åtminstone måttligt varma. Därför ska jag gå en vända på stan och kolla så att inget av det jag vill ha finns där varefter jag går hem och beställer på internet. Jag har redan ångest. Dels för att jag inte kommer hitta något, dels för att jag kommer få svårt att bestämma mig och sist men absolut inte minst för att jag kommer att spendera pengar. Jag hatar pengar. Speciellt när summorna har minustecken framför.

De pickchores

LOL

Jag vaknade av att jag drömde om ett 4x100-lopp i Paralympics som var så roligt att jag skrattade mig ut ur sömnen. Jag är hemsk, jag vet.

Sen stappalde jag upp ur sängen till toaletten för att tömma nattblåsan och när jag sitter där på porslinsstolen läser jag sista tre sidorna av senaste Rocky-tidningens Rocky-sidor. Det är utan tvekan det roligaste jag någonsin läst i en Rocky. Jag skrattar så jag börjar gråta. Ensam. På toa. Nyvaken. Kanske var det 4x100 från Paralympics som spökade i skrattcentrat, men men.

Holidee

http://www.youtube.com/watch?v=5B6srQTTEAA

Det går tyvärr inte att embedda dessa eftersom de är "oficiella" Top Gear-klipp. Vill man ha bra brittisk humor blandat med... tja, bilar... OBS! Klicka på "watch in high quality" under videofönstret.

Top Gear

Jag sitter och kollar på Top Gear och drygar ut med en lista... som jag stulit.

DAGENS VILL HA: Vinterjacka.
DAGENS KLÄDSEL: Vit t-shirt med sagotema och svarta jeans.
DAGENS SMINK: Lite täckstift. Jag hormonerar tydligen.
DAGENS FRISYR: Äh, det vanliga.
DAGENS HÄNDELSE: Jag fick Själens regnbåge med posten.
DAGENS LÅT: Som de senaste dagarna, Three Seconds of Dead Air med Twilight Sad.
DAGENS PLANER: Tja, nu blev det reklam så jag ska passa på att borsta tänderna.
DAGENS SAKNAD: Bilen... när jag skulle hem från kursen... i regnet.
DAGENS DUMMASTE: Att jag liksom inte fick gjort så mycket.
DAGENS DROG: Kaffe.
DAGENS KRAM: Min älskling.
DAGENS PUSS: Min älskling.
DAGENS KÖP: Faktiskt ingenting, även om jag var nära på ett par vinterkängor från Caterpillar. Kan fortfarande bli dem.
DAGENS GODIS: Godis och godis, men, nachos med cheese-smak
DAGENS HUMÖR: Något apatiskt med inslag av glädje.
DAGENS ORD: Balansomsättning.

Starta eget

I går kväll besökte jag första kvällen på min starta eget-kurs. Så många drömmar samlade i ett rum men så lite glöd. Det var så typiskt svenskt nervöst. Eller egentligen hatar jag att kalla saker för "typiskt svenska" eftersom det för det mesta bara är vi svenskar som konstruerat dessa myter (vilket väl då skulle vara det enda riktigt typiskt svenska beteendet), men oavsett nationalitet kändes det i alla fall typiskt... nånting.
Vi fick lära oss om bokföring. Enklaste möjliga starten... eller inte. DEbit och KREdit.
"Och jag vet inte varför det heter KREdit och inte kreDIT", sade föreläsaren.
Jag gissar att det rimmar finare helt enkelt.
Han förvarnade oss att det kunde vara lite knepigt. Det var det. Inte mycket men lite. Ganska enkel matematik egentligen. Jag får väl se om det blir svårare i kväll, då ska vi börja med inkomster. Sen kan jag börja bokföra.
"Inte mer än en månad ska man vänta", sade föreläsaren.
Jag har väntat i tre kanske fyra, har tappat räkningen. Visst, jag bryter mot lagen, men med tanke på nedladdningar, gå mot röd gubbe och slänga kartong och kanske något enstaka kuvert i tidningspappers-containern så har jag väl redan samlat ihop till livstids fängelse. Det lär ju inte skada med några ytterligare brott. Problemet är väl att jag ligger rätt pyrt till bland alla mördare och våldtäktsmän när jag kommer på kåken med mina uppstaplade eko-, eco- och nätbrott.
"Jaha så du har dödat tre barn för att de cyklade på fel sida vägen, jaha, nä men jag väntade med bokföringen i tre år BARA FÖR ATT! HA!".
Där fick han.
"Ni kommer komma till en sån där 'AHA!'-upplevelse med det här", sade föreläsaren och pekade på "skuldkonton".
Jag är inte helt övertygad, men det blev väl kanske ett och ett annat A och kanske något enstaka HA! så på det stora hela borde jag väl vara nöjd.
Nu ska jag vänta lite till med bokföringen.

Ahaha

Is that a raincoat?

YES IT IS!



Jag har varit lite sugen på att se om American Psycho sedan jag designade mitt visitkort i tisdags.

Formgivardrömmar

Och i dag hämtar jag en bok på Posten som jag själv designat från pärm till pärm, inklusive pärmarna. Ska bli kul att se hur den blev i tryck. Micketi espennande!

Jag har också bränt ytterligare kasj utav min rekordstora löneutbetalning. På böcker. Inspiration. Ey wait a minute, det kan jag ju köpa till företaget, inspirationsmateriel.

Sweet potatisar!

Man lär sig aldrig

I dag lämnade jag tillbaka en vara som jag köpte i lördags. 499 kronor. Jag ångrade mig helt enkelt.

I dag fick jag varor från en internetbutik som jag ska lämna tillbaka. Kommer ta två veckor innan jag fått tillbaka pengarna. Cirka 1000 kronor.

Man lär sig aldrig.

Äh fyfan va bra

Två trummisar! 1980 kom plattan tror jag. Jag vill låta sådär nu. Måste leta fram cd:n och lyssna lite. Sen.

Ignorerandes finvädret

Jag måste ut och få lite sol på kinderna när den nu visar sig så fint. Ska köpa jäst och baka pizza. Är lite bakis. Är lite svettig. Har städat. Ätit hemmagjorda chilidogs gjorda på sojakorv och kvarbliven ostdipp och chunky salsa. You do the math, jag känner mig lite risig. Addera mjukbraller och gårdagens underkläder.

Jag laddar Ipoden med Wolf Parade och Cut Copy och beger mig ut på en lång vandring.

Mejl-dämonen

Jag har säkert skickat 250 mejl de senaste två dagarna. Eh, vänta.

[...]

Nä okej, det var bara cirka 150 mejl. Men fan alltså. Känner mig som värsta telefonförsäljaren, fast via mejl då. Undrar hur många av dem som fastnat i spam-filter. Förhoppningsvis inga. Måste tänka positivt.

Annars då? Kollar på vinterjackor. Det börjar bli bra kyligt utom huset. Jag tror jag ska köra på nåt som faktiskt är varmt den här gången, var länge sen jag hade den sortens vinterjacka. Sorten där priset beror på saker som foder och vindtäthet och inte marknadsföring och en illusion av exklusivitet.

Pretto-Niklas läser just nu "The Road" av Cormac McCarthy. Det är en vacker och tragisk historia. Först undrade jag lite varför alla stycken skildes åt av typ tre blankrader. Men efter ett tag blir det uppenbart att den hade varit nästintill oläslig annars. Varje stycke är så intensivt och mustigt, verkligen som en stor svart klump, att man måste få andas lite innan man tar sig an nästa. Språket är vackert men tungt. Jag blir liksom mätt av att läsa typ 10 sidor, sen måste jag smälta maten innan jag kan läsa vidare. Men så underbart språk. Synd att jag inte är ännu bättre på engelska bara, jag missar kanske ett ord på varje sida.

Trådlösa tröjer

Ain't nothin' like att ta på sig helt nya kläder, även om det bara är en $12-tischa. Samtidigt sitter jag och författar ett brev som jag förhoppningsvis kan ragga uppdragsgivare med. Svart kaffe. Mary Onettes. We don't share the laughter. Och jag är snuvig som om jag just andats in ett moln av björkpollen, kanske kan det vara en hostförkylning som är på intåg. Det brukar vara den enda gången under året som jag drabbas av försvagning, denna skymf mot mösskligheten.

OMG Modeblogg!
Så här flärdig kan man iaf se ut inför en dag på jobbet (hemma vid datorn).

Jus och mu-sick

Det känns som att det är såhär Tom Violence borde låta med rätt produktion och gott om tid att spela in. Tänk er ungefär samma video fast med snyggare överkroppar.

Tiden rinner ...

... förbi. Alldeles för snabbt. Men det är ju ingen annans än mitt eget fel. I dag ska jag försöka komma på nåt jag kan göra för att känna mig som om jag jobbat och gjort ett bra jobb. Kanske får jag till och med riktigt jobb att göra.
Var på dragracing i helgen, inte samma klass som jag är van från Pite men ändå kul med lite V8-muller. Jag tog bilder men kameran är väl som vanligt på vift. Annars då? Ja det är väl allmän höstapati. Oh, jag gick förbi den lokala afasi-föreningens lokaler. Göh va jag hoppades att de skulle stavat sin skylt fel.

SMS-ledsma

Jag är så less på att folk inte svarar på sms. Det är en sak att inte svara på en gång, jag rusar inte heller direkt till telefonen för att läsa varje gång den piper, men att helt enkelt inte svara är respektlöst. Jag menar, man läser ju alltid sina sms, till och med min mormor som håller i sin mobiltelefon typ tre gånger i veckan svarar så småningom på sms. Visst, jag kan ringa i stället om jag vill ha direkt kontakt; omedelbar bekräftelse. Är det jag som är extrem som alltid svarar på sms, och alltid gör det relativt snabbt? Jag förstår bara inte.

The daaark knight

Nya Batman-filmen, riktigt bra i början, bra i slutet, inte oförglömlig. Jag är en aning matt får jag säga, nästan tre timmar var mer än vad jag hoppats på - syftningen i den meningen lämnar jag öppen. Dessutom har jag fått springa på toaletten och tömma blåsan typ fem gånger sen frukost. Ska man inte kunna dricka en jävligt stor kopp kaffe och se en spännande film utan att behöva straffas för det? Dagens kroppar, de tål då ingenting.

Jag fick tidigare i dag ett mycket konstigt sms av en vän. Jag vet inte vad jag ska göra med det riktigt. Jag läser det men förstår inte dess syfte. Det vill säga dess underliggande syfte, det uppenbara är... tja, i brist på bättre ord, uppenbart. Det är någon slags lek, jag är nyfiken, men inte tillräckligt för att faktiskt delta. Och för övrigt, om jag ska ta honom på orden, är jag redan för sent ute.

Jag ber om ursäkt för att jag är så hemlighetsfull, jag känner mig tyvärr nödgad att återerövra från mina potentiella läsare en om än liten del av det psykologiska övertag, leverage, som min sms:ande vän tagit från mig. Nu ska jag skriva lite prosa. Jag har inspiration. Måste smida medan järnet är glödande hett.

Pour the coffee, and read the paper

When I wake up... in the morning... Men tänk om Du bodde på en vacker gård på landet, den nordamerikanska landsbygden. Bördigt, kuperat landskap. Rådjur betar i dalen nedanför huset, hönsen sprätter omkring nedanför den överdimensionerade altanen utanför köksdörren. Du behöver inte kolla almanackan annat än för att se om någon fyller år och förtjänar ett grattissamtal. Schemat för dagen är ändå alltid detsamma. Pour the coffee, and read the paper... Jobba lite i trädgården. Sedan steka på några ägg och lite toast till lunch. Färska grönsaker. Pour the coffee... Sätta sig i studion. Spela in lite musik. Studion, som är inredd i uthuset, eller möjligen på övervåningen. Telefonen ringer inte.
En gång i veckan tar Du bilen ner till samhället. Småpratar lite med folk. Äter paj. Handlar mat, mat till dig och mat till djuren. Kanske en slipsten till yxan. Börjar bli kallare om morgnarna, inte lika grönt i träden.

Jag lyssnar på Minilogues ambient-skiva på dubbelalbumet Animals. Då får jag de här bilderna. Och så har jag samtidigt inledningen till Andrew Birds The Happy Birthday Song i huvudet. Do the dishes, and feed the fishes.

Tant & häst

Jag svängde in på Hemköp för att köpa ett paket Bregott normalsaltat (annonsvara, 24:90). I en av de ganska smala gångarna mellan hyllorna mötte jag en tant med rollator. Jag tog ett steg åt vänster samtidigt som hon sneddade åt höger, båda för att undvika en kollision vilket ju ledde till att vi ändå möttes. Jag parerade snabbt åt höger varpå hon log ett plirigt leende och sa "höger!" som om det var någon allmänt vedertagen regel ifall man får möte i en smal passage. Jag log tillbaka och sa "jaaa...".

Posten ramlade just in genom dörren. Hmm, ett erbjudande, adresserat till mig, från Hööks Hästsport ("- vi kan häst") om att till ett rabatterat pris av 79:- köpa "Mjuka Handskar, med dekorstenar". Kan någon förklara?

Uörkflåu

Jag har varit duktig i dag och städat lite; dammsugit och tvättat. Jag har också varit duktig och köpt nya trumpor så jag slipper hålla tummarna varje gång jag tar på mig en för att inte hela hälen ska sticka ut genom tyget. OCH jag har varit duktig och sorterat in en massa papper i pärmar OCH köpt en ny pärm där jag ska sortera över gamla papper som inte längre får plats i min viktiga-papper-pärm. Men det gör jag nästa gång det är dags att vara duktig.

Tänk vad gott en kopp kaffe kan smaka om man väntar med dagens första tills efter lunch.

OCH tischerna från Threadless har kommit. Jag ska fotografera mig själv i dem (för att få street-cred-points eller vad det heter, rabatt på nästa inköp) och visa världen.

Håcke-H

Jag har nyss börjat ta mig an Håkan Hellströms senaste skiva. Vissa låtar, merparten, är riktigt bra. Produktionen är ju näst intill perfektion. Men en låt är tamejfasen något av det värsta jag hört. "Sång i buss på villovägar 2007". Vilken jävla smörja. Skit.

Bilder från Hedsnoret

Krondill
Kanske inte så originellt, men är den inte vacker?


Mor i blombänken


B-boy Moses


Människorna verkar inte ha fattat nånting


Fåglar
De övernattar på en flytbrygga i närheten. Här är de ute och simmar.


Mormor i sin trädgård
Man kan väl säga såhär; Det går att vandra omkring i evigheter bland hennes alla växter och sten-/trä-/keramikkreationer. I söndags nöjde vi oss med någon halvtimme. Jag försökte välja ut en bild som skulle representera grönskans prakt, men misslyckades. Det går inte att fånga utan att välja ut typ tio bilder och det här är ingen trädgårdsblogg. Här är iaf skaparen fångad på bild, en inte helt lätt bedrift.


Therese i mormors trädgård
Den enda bilden från hela Bodenvistelsen där hon inte skymmer ansiktet med en bok eller hand.


Svampar på en stubbe
Oavsett vad mormor skulle säga är det svårt att överträffa naturen själv. Här har den valt att dekorera en stubbe i mormors trädgård med en ensemble av vackra höstfärgade svampar.


Far i höstkvällen


Höstkvällen

Last night

Bilder från Hedsnoret

Nu var det meningen att jag skulle posta en massa bilder från "semestern" i Boden som jag kom hem ifrån i går. Men eftersom det minneskort där bilderna finns så säkert bevarade inte är i min direkta närhet får det vänta.

Det var för övrigt uppfriskande att byta miljö i några dagar. Om inte annat för att det är så skönt att komma hem och för att vi nu kommer uppskatta vår 1,20 meter "breda" säng ett tag efter fyra nätter på 45 centimeter var. Det är fan inte mycket.
Jag gulpar för tillfället i mig ett stort glas Oboy, dock inte särskilt god eftersom den enda mjölk som fanns att köpa i går natt när vi kom fram till Hudiksvall var lättmjölk på Statoil. Den smakar blaskigt to say the least.

Bilen fick helt renoverade bromsar iaf, allt nytt. Det känns bra. Kändes inte så bra när jag tog första provturen på nedlagda flygfältet i närheten och det började ryka från hjulen (bromsskivorna). Jag försökte lugna Therese med att det förmodligen bara var någon beläggning på bromsklossarna som blev varm och som var tvungen att nötas bort. I huvudet steg paniken och jag vågade inte bromsa på flera minuter.
Lacken ser fortfarande ut att ha någon slags pärlemoreffekt (läs: femmans-sandpapper-effekt) trots tvätt och ett nytt polermedel.

Jag har också återtagit min gamla tidningssamling med tidiga Bon, Bibel och Pop. Någon som vill köpa sista numret av Bibel i oöppnad plastförpackning? Kanske skulle lägga ut det på I-bäj.

"Hope I never get hit... in the rear again"

Andreas påminde mig om den här klassikern (ur en serie av sköna reklamfilmer från amerikanska Geico).

Piczuz

I morgon ska vi passera den här. Den här bilden är från senaste turen under vajrarna, på väg upp till Trästock i somras.




Böcker!






Verkar rättså bra denna. Snyggt formgiven iaf.

Porrfolio

Version 1.1 ligger nu uppe av Niklas Larssons portfolio.

På spisen bubblar en thaisoppa och på Kioskpiraten väntar mina nya böcker!

Kol och salt

Skulle kunna vara en Kent-låttitel. Nu kanske det blir en Inuit-eller-nåt-annat-av-mina-projekt-låttitel i stället. Sätt tillbaka micken i stället i stället.

Jobb jobb. Snart Boden. Då får jag mecka lite med bilen och mysa med hunden och mmm, nåt mer på M.

20,6

De ringde aldrig upp, men värmen kom. Till viss del iaf. Fortfarande 19 på golvet men behagliga 20,4 i luften.

18,4

Det är fuckin' freezin i lägenheten. 18,4 visar "ute-mätaren" som just nu mäter temperaturen på golvet. 19,4 visar "inne-mätaren" som står mitt mellan golv och tak. Det är alltså en sån där termometer med en sladd som man ska hänga ut genom fönstret som nu häger ner på golvet. Ska det vara så kallt? I think not. Känns som om jag bor i Ryssland. Dricker kaffe och klär på mig flera lager men fingrarna är ändå stela som hej kom och värm mig och ingen kom.
Passande nog lyssnar jag på Minilogue. Svensk minimalistisk house/electro. Små kalla ljud som studsar runt i högtalarna. Det låter lite som ett elektrisk snöfall. Med lite fantasi.

Minilogue - Hitchhiker's Choice

Elvisp

I går, Glada Hudik-teaterns "Elvis". En fullsatt idrottshall med stor fet scen. Grymt husband. Tyvärr levde inte själva pjäsen upp till några direkta förväntningar. Visst, de var duktiga, visst man skrattade, men jag kunde inte skaka bort känslan av att jag skrattade åt dem blandat med glädje över deras glädje. Hade samma manus spelats av helt vanliga skådespelare, teatrala svenska standardskådisar, hade jag förmodligen inte skrattat en enda gång.
Det bästa var musiken och i vissa fall sången. Och den värme jag kände efteråt var inte på grund av det kulturella stordåd som just försiggått framför mina ögon utan på grund av den glädje och stolthet som ensemblen utstrålade.

Tre Bockar bjöd på uppträdanden. Ett band från Gävle som mer än inspirerats av David Eugene Edwards ljudvärld. Och ett Hudikband som mer än inspirerats av typ Lynyrd Skynyrd.

Jo och så har vi äntligen rensat alla de 20 liter lingon vi plockade i går. Götta. Ska frysa hos svärpäronen, vår lilla frys är full. Och en dröm är född, tänk att vara ute i kanske tre till fyra dagar och plocka lingon. Vi fick ju ihop 20 liter på drygt en timme. 8 timmar om dagen, fyra dagar, det blir ju typ 640 liter. Ungefär 320 kilo. Ungefär 3200 kronor. 7-10 kronor per kilo. Nä, det är för taskigt betalt. Fan. Men ändå, ett ganska bra jobb om man gillar skogen. Och inte är rädd för björnar.

Gammal musik

Jag har alltid varit en sucker för att ta gamla låtar, alltså egenskrivna, och uppdatera allt eftersom mitt kunnande och utrustning förbättras och vidgas. I dag tog jag en lång aningen episk sak som jag skrev när jag bodde i Lund, 2004/05 och adderade lite nya instrument. Egentligen var jag ganska nöjd med originalet, men den blev lite fylligare nu. Det är, mind you, inte "oljudet" som är nytt. Trummorna är lite omarbetade och två syntar har lagt på för att dubba de gamla och feta till ljudet en aning.

Vassego'

Pack of Cigarettes (08) - Tom Violence

Den som kan vilken film dialogen är tagen från får en bonuspoäng. Den som fuskar och tar reda på svaret på nåt fuskigt sätt får också en bonuspoäng men får samtidigt leva med fuskarens livslång skam.

(b)AdLibris

Jag förstår nu varför det är så billigt att handla på AdLibris, man får nämligen aldrig några böcker.

Portfolio exclusivo

Nu är det dags att testköra min sprillans nya portfolio, hör av er om något ser konstigt ut!

www.niklasl.se

Jo, och så har jag fått veta att jag har överrörlig käke. Informationen kostade 650 kronor (minus 300 kronor från försäkringskassan). Det känns inte längre så roligt att kunna skrämma folk med min knäppande käke och att kunna få in pepparkakor på högkant i munnen utan att de tar i tänderna. Normala käkar ska uppenbarligen bara öppnas till ungefär 4 centimeter. Mina går upp 6,2. Det var tydligen något slags rekord. Nu blir det övningar. Tre minuter, tre gånger om dagen i minst tre månader. Gärna mer sa tandläkaren. Gärna mindre säger jag, men det är väl bäst att lyda.

Mogwai!

- - - - -

Evenemang: Mogwai
Arena: Cirkus
Datum och tid: Tisdag 4 november 2008, kl 19.30

- - - - -

Vad tycker man om SVT:s nya grafik by the way? Helt okej. Jag gillar logotyperna som ligger på under programmen. Gillar dock inte så mycket skärmarna mellan programmen, de känns inte helt genomtänkta, vilket de ju så klart är, genomtänkta 100 gånger om garanterat.

Nu ska jag ta en promenad och hoppas att regnet håller sig kvar i molnen tills jag kommit in igen. I hörlurarna ska jag spela Wolf Parade och Titus Andronicus.

Money makes the kläder get köpta

A message from your pals at Threadless.com
Your order #XXX has been shipped!

Hello, Niklas Larsson!

Order Summary:
1 $12.00 Medium Black Be Happy Guys Tee
1 $12.00 Large Black True Love Guys Tee
1 $12.00 Large White It's So Simple Guys Tee
1 $12.00 Large Creme Sinister Dexter Guys Tee
1 $12.00 Large White Splatter In D Minor Girly Tee
1 $12.00 Medium Brown Get Some Fresh Air Girly Tee

- - - - -

Har man fått lön or what?!

Stulet

Jag lånar en lista från en hemlig (eller?) blogg. För det är ju så kul att berätta om sig själv. Jag har tagit bort några där jag inte kom på nåt svar.

Senaste impulsköp: Böcker, se föregående inlägg.
Bästa promenad: Gärdet -> Götgatan, i våras. Eller, au contraire, Över berget i Hednoret, Boden.
Favoritdryck: Öl.
Bästa förfestmusiken: Beror ju på humör och sällskap, men helt personligen går jag alltid i gång på Refused.
Reser helst till: Just nu, USA.
En bra gå bort-present: Oj, har jag nästan aldrig köpt. Räcker inte sällskap?
Favoritlyxartikel: Förmodligen någon dyr mat som man inte äter allt för ofta. Typ lyxig ost.
Tidning jag gillar: Rocky. Egentligen bara Rocky-stripparna.
Favvosajt: icanhascheezeburgers.com. Näää...
Favoritbutik: Boklådor.
Bästa skönhetstips: Köp djävulskt dyra produkter, det funkar, jag lovar.
Bästa lunchställe: Ett bra sushiställe, önskar det fanns ett här i stan.
Favoritgrönsak: Broccolli.
Favoritfärg: Svart.
Favoritmärke: Apple, tihi.
Favoritdjur: Moses (labrador).
Snyggaste kvinna: Min love.
Snyggaste man: Valfri ur Dressmann-reklamen.
Bil: En röd 740.
Världens bästa nu levande regissör: Michel Gondry kanske.
Stjärna jag vill träffa: Kanske inte klassar som stjärna, men Thurston Moore vore nog kul att hänga med.
Favvoskor: Oavgjort mellan Clarks och Converse.
Bästa diet: Goda saker och motion.
Bästa fyllekäket: Falafel no.1.
Dansade senast till: Wiley, Wearing My Rolex, ensam vid datorn.
Favoritprodukt på apoteket: GUM, tandborstar.
Favoritblogg: www.ilovetypography.com
I min dvd-spelare: Nån av skivorna från Alfred Hitchcock-boxen.

Minnet

Jag har helt enkelt glömt bort att jag bloggar igen. Och nu kom jag ihåg kaffet som jag satte på för typ tio minuter sen.

Det är askallt i lägenheten, Therese sover med tjocksockar på fötterna. Jag vaknade i morse av ett ljud som jag misstänker var grannens katt som lekte med typ en kula eller mynt. Kanske man skulle ta och giftmör... näää...

Massa ny musik på väg hem, jag rapporterar när jag lyssnat in mig, och jag har äntligen kopplat in datorhögtalarna sen jag köpte nya datorn. Nu är det lite bas i rummet.

Även nya böcker på väg.

0307386457 MCCARTHY, CORMAC: THE ROAD
0312282990 CHABON, MICHAEL: AMAZING ADV ...
034073339X LE CARRE, JOHN: CONSTANT GAR ...
1596431075 ABEL, JESSICA: LIFE SUCKS

Det är alltså dagarna efter löning, första lönen på evigheter. Och en ganska väl tilltagen sådan. Jag vill åka till USA och jag vill åka till Island och jag vill köpa kläder.

Plockade svamp i helgen, kantisar. Efter en del letande hittade vi ett fält av gula hattar. Strax därpå trampade jag på vad som såg ut som vanlig mossa men var typ rutten skog och sjönk ner till knäet i lera. Den sög fast skorna utav helvete och luktade sopor och ruttna ägg. Men oj vad gott det ska bli med min egenplockade svamp.

Man skulle haft såna här sötnosar att hjälpa till med sökandet.

I haz fun

En kväll på jobbet kan vara kul om man hittar en sån här rolig hemsida att spendera alldeles för mycket tid vid. Det slutade med att alla på jobbet satt och skrattade åt de söta små liven och de roliga captions:en.
Nu en dusch och en whiskey framför tv:n i brist på Therese.

Ett sorgligt slut

Som Robin konstaterat, ett sorgligt slut. Jag kan inte sluta titta på bilderna. Det känns så overkligt och skrämmande. Tänk vad många gånger det hade kunnat hända en själv. Marginalerna är än så länge på min sida, men hur länge? En säkrare bil vore nog en bra investering, eller spelar det någon roll? When worst comes to worst.

Det är iaf något tilldragande, nästan hypnotiserande över en sönderkraschad bil. Nästan hypnotiserande. Ett sorts lugn.

Min första bil...

...är skrot. Tur att inte jag satt i den när det här hände.

Den där har jag kört ganska så många mil i.

Och kolla här, nu finns den snart i handeln.
Men fan i arslet jag ser ett litet blanksteg som inte ska vara där på första brödtextsidan. Kuken! I röven!

Shite

I dag har jag betalat F-skatt för första gången. Två dagar för sent. Jag tror tyvärr att det kan räcka för en straffavgift. Fan i helvetes jävlar. Från och med nu ska jag har stenkoll på datum. Ical, here I come.

Jag firade den dryga halveringen av företagskontot med att beställa domänen till hemsidan. www.niklasl.se är snart min.

Damernas släggfinal. Imponerande stor skillnad på kroppshyddornas omfattning. Vissa ser ut som grekiska gipsskulpturer, långa, välformade, andra som indiska buddha-statyer, korta och tjocka. En av dem är kines, hon får öronbedövande jubel vad hon än gör.

Och så är det visst ytterligare en östeuropé som har åkt fast för dopning. Jag vidhåller min teori om deras mentalitet, "det handlar inte om att dopa sig eller inte, det handlar om att åka fast eller inte".

Sportreportern

Som jag sagt hela tiden blev det inga medaljer till vare sig Holm eller Kallur. Jag vidhåller att den enda friidrottsmedaljen som går till Sverige är den minst väntade, Klüfts längdhoppsguld.
Och få se nu, Sen är det väl inte så många chanser kvar? Sverige är inte någon vidare framgångsrik nation i detta nationalismens största skådespel.

På en annan not. I kväll ska det tillagas svampsoppa. Jag vet att det kommer bli gott. Får dock se hur gott.

Jo och jag såg Superbad i morse. Vred mig av skratt i min ensamhet.

Färdig

Lördag. Jag har varit hemma hos svärpäronen hela dagen, fått fika, fått mat, fått uppmaningar om att vinbärsbuskarna behöver plockas av. Jag har ställt mig med världens sämsta vinkel på ryggen och börjat dra av bären från kvistarna, röda till paj, svarta till... ja jag vet inte vad riktigt. Gélé kanske?
Då tutar telefonen i fickan. Ett sms; "hej, du känner inte för 5 nattgäster?". Bandkamraten D har varit och spelat i Linköping med ett annat band. Vägen hem till Skellefteå verkade lång och visst har jag lite extra utrymme att klämma ner en madrass eller fyra på. Således blev nattsömnen något störd, kanske mest för att jag fick gå upp vid halv tre och guida dem in till lägenheten.

Söndag. Jag putsade fönster. De blev rena. Jag sträckte så när ryggen. Ett ganska spännande kvallopp för Kallur. Men jag vidhåller att det nog inte blir någon medalj, mycket som kan gå fel. Jag hoppas så klart att jag får fel.

Måndag. Ja det är i dag det. Jobb, som vanligt. Dock inte så många dagar kvar nu. Sen vette fasen.

Adrenalinets dag

Först handbollen, spännande som sagt. Sedan lite oplanerat tennis, herrarnas dubbel. Visst tänkte jag, kan ju vara värt ett försök iaf, de kanske kan vinna. Nästan fem timmar senare hade jag under de 36 gemen i sista setet producerat så mycket adrenalin i min inlevelse att jag inte kunde sitta still om jag så koncentrerade mig på bara det. Att korrläsa en sida (för vid det här laget hade jag blivit tvungen att kasta mig på cykeln och trampa ner på jobbet, svettig) var bara det, en pärs för koncentrationsförmågan.

Gust... Niklas Larsson

Som jag förutspådde blev det en jävligt tät match mellan Svenska handbollsdamerna och Tyskaaa...orna. Sverige vann. Jag blev glad. Så glad att jag lekte lite Gustav Larsson och satte mig på cykeln. Jag trampade för glatta livet (?) ut mot Maln, har hört att det ska vara närmare fem kilometer ut dit. I snitt skulle jag gissa att jag körde på typ 85 procent, för det mesta 100, men på vägen hem ville inte riktigt benen. Mjölksyra och så vidare. Nä, någon Gustav Larsson är jag ju uppenbarligen inte, även om jag inbillar mig att jag har åtminstone tjockare överarmar än honom. Det säger ju iofs inte så mycket. Huvudsaken är väl dock att jag vann mot min egen lathet. Nu ska jag dega ner i soffan en stund till och kolla på damernas beachvolley, yay!

8.00

Nu är klockan ställd på 8.00. Handboll, damer, Sverige mot Tyskland. I vanliga fall hade jag väl knappast brytt mig, men är det Os så är det. Det är ju liksom inte bara handboll utan Sverige det gäller. Och jag är ju en nationalist in i märgen. Det kan gå på två sätt. Antingen blir Sverige utklassade och jag slutar kolla efter typ tio minuter. Eller så vinner de, i så fall i den värsta nagelbitaren i modern historia.

Nog är man väl duktig ändå

Har städat, dammsugit, dammtorkat, tvättat, bokat tandläkartid för min käke (som typ hoppar ur led varje gång jag tuggar) och hunnit se Stefan Nystrands fiaskofinal på 100 meter fritt (klockan 04.49) och tillagat enchiladas till lunch.

Jag ska förhoppningsvis åka ner till Sthlm och se Mogwai i november.

Oh limp picks

Jag hade tur i dag igen och lyckades slå om till SVT24 precis när svensken Larsson, min efternamne, skrällde och tog OS-silver. Jag hann se det spännande andra varvet. Och jag hann tänka, som vanligt, "tänk om han är dopad?". Och det slog mig, att det kanske inte handlar om huruvida man som idrottsman dopar sig eller inte, utan om man blir upptäckt eller inte. På toppnivån det vill säga. På Michael Phelps-nivån. Bland de som är så överlägsna att det inte ens är lite spännande att se dem tävla.
Visst finns det säkert de som är "rena" och all heder åt dem, men i den allra hårdaste konkurrensen, måste det inte till någon form av prestationshöjande preparat för att vinna? Var går förresten gränsen för vad som räknas som ett tillåtet preparat och vad som är ett förbjudet preparat? Proteintillskott, vitaminer, intravenöst adrenalin?

STO -> DAY

Jag har ju snart en mycket god anledning att åka till USA. 6300 kronor tur och retur hittar jag som billigast till slutdestinationen Dayton, Ohio. Det är ju inte mycket egentligen. Gör ju det hela verkligt och inom räckhåll.

Jag är även grymt sugen på att åka till Stockholm i november och se Mogwai på Cirkus. Kanske blir det av.

Det vore nice bara i allmänhet att få resa nånstans.

Workflow

Fint flyt på jobbet. Hungern tillfälligt stillad med den sedvanliga Bärry-yoghurten och den sedvanliga Wasa-knäcke färdigmackan (cream cheese and chives).

I går, lördag, besökte jag Cityfesten i Gävle för första gången. En upplevelse som bjöd på det mesta av vad jag kunde förväntat mig av en stadsfest. Regn, mestadels. Matstånd. Den omisskännliga lukten av blandat kött på värme, munkfritös, svett, parfym, öl, spya, karusellavgaser, etc. Men överlag en glad happening.
Jag och Therese såg på Delacroix från Bollnäs, bra sångare, ganska oinspirerade låtar. Drack en öl och lyssnade på en trubadur med underhållnings-hybris i O'Learys öltält bland överförfriskade 40-plussare.
Vi vandrade omkring en sväng och värmde våra dyngblöta Conversefötter i väntan på Kleerups spelning 22.00. Vi köpte lite chilinötter, såg Kleerup spela, gästartister var Titiyo (stavning?) och Swingfly.
Jag förväntade mig inte så mycket egentligen, Robin berättade ju om hur tråkig spelningen i Skellefteå var. Men jag gillade det skarpt. Killen som spelade synt i Sirqus Alfon var dessutom med och spelade på en Korg-synt och bas på en Moog, vem är han? Det var helt enkelt grymt, låg rätt i tiden med mitt just nu starka electro-intresse.
Sen var det kallt, vi var som sagt blöta, så vi gick hem och badade varmt.

Detta åt jag under kvällen:
Bulle, havreflarn och glasstårta på barnkalas hos A och M. Grattis I! Roligt att du inte är rädd för mig längre.
"Stans bästa falafel", enligt en ung man i ett indiskt matstånd på Söder (tror jag) på Cityfesten. Pappan i familjen som hade matståndet bakade världens godaste naan-bröd i nån sorts toppmatad ugn. Grymt gott.
Friterad banan med glass och kolasås, i matståndet "Banan-mannen". Bananmannen.
Chilinötter.
Lakritsrem, "sur Coca-cola". Varför kallar dem det för lakritsrem när det inte har nåt med lakrits att göra?

Chain of dope beats

Kedjelåten fungerar såhär:
Man har tre dagar på sig att komponera ett cirka en minut långt stycke musik, temat är electro, typ techno/house än så länge. Jag började och gjorde således del 1 varpå Peder gjorde del 2, jag del 3 osv. I dag avslutade jag del 5. Fast helt avslutat blir det ju först när låten är klar, när det blir återstår att se. Fram tills dess kommer vi förmodligen att gå och ändra en del i delarna nu och då.

Kedjelåten del 1-5

Chain chain chain

Jag har precis lyssnat på Peders andra del, närmare bestämt kedjelåten del #4. Och vad gör jag? Jag säger till Therese "Jag ska gå och borsta tänderna", sätter mig vid datorn och komponerar ett grymt riff. Mycket en slump kan jag erkänna, men så är det ju nästan alltid när man får till de bästa ljuden. Det bara händer. I morgon eller möjligen på söndag kommer alla som vill att kunna följa utvecklingen i kedjelåten här på bloggen. Jag ska berätta närmare om reglerna då.

Oh ass

Invigning av oh ass i Peking. Meanwhile sitter jag och jobbar häcken av mig för brödfödan.
Det blir lite illustration av en partiledare till en tidning, lite annonser till andra tidningar och lite webb-banner och lite visitkort. Fuck, det gäller att vara versatile. Jesus vad jag är international. Jag trodde att jag var kreativ och hade kommit på nåt riktigt bra, sen sneglade jag åt vänster och såg en bok jag nyss inhandlat och insåg att jag omedvetet plagierat omslagsidén från den. Vilket nederlag.

The cär is in the yärd

Jag är ständigt on the look out för en ny bil. Egentligen vet jag ju att den vi har (en Volvo 740, 89:a) förmodligen är så billig bil det blir och den fungerar ju utan problem. Drar betydligt mindre än många andra likvärdiga bilar och är ju till och med lite fulsnygg med sin nästan röda lack. Men habegäret och tron på att gräset är grönare... Och sen vore det ju inte helt fel med AC, fungerande servostyrning, fungerande tankmätare, etc.
Det grönaste gräset växer just nu hos familjen Volvo S-/V70. Av någon outgrundlig anledning.

I går köpte jag en bok av Terry Pratchett. Jag har inte läst honom sen jag var typ 17. I slutet av högstadiet var jag helt besatt av hans böcker. Jag läste bara om Discworld, till och med flera varv i varje bok. Men sen växte jag ifrån det, eller tröttnade kanske helt enkelt. Jag förflyttade besattheten till bland andra Haruki Murakami.
När jag skulle betala boken (Bokia, Hudiksvall) berättade killen i kassan att Pratchett hade fått Alzheimers. "Vi får väl se om det blir några fler böcker".
Plötsligt rasade en bit av mig samman. Pratchett är ju en del av min uppväxt, skulle inte han finnas mer? Och bättre hade väl varit ifall han faktiskt dött, typ blivit överkörd eller kraschat med ett plan, men Alzheimers? Det är ju som att det bara är författaren i honom som dött. Jag blev genuint ledsen.

Jag antar att jag inte kunde hålla mig längre

Andreas: Jag gör konst varje gång i mjölken som jag går runt och visar upp.
me: Jag dricker också kaffe.
Andreas: I dag var det en morot med ett "fucked up face" som ger en ett cocktail-paraply.
me: HAH!
Andreas: Vänta, jag skickar.
me: Ja, det vill jag se.

Revelation

Jag är en vacker idiot
som smörpapper
och blyerts.

Jag vecklar ihop mig
lägger i en låda,
locket på.



En bit vardagspoesi, tack till Andreas för inspiration.

Blaha

Jobbade i tio timmar i dag, kommer nog jobba så länge i morgon. Jag får inga pengar men jag lär mig en del och it's all good. Blaha. Jag återkommer när det hänt nåt vettigt.

Årets första...

...fluga inomhus! Helvete.

I kväll ska jag sitta i en tv-studio och heja på en Elvisbesatt pajas från min hemstad Boden.

Varför...

...ska vi spara på träden? De är ju redan papper.

Kändis du kändis jag

I går såg jag en riktig kändis i tunnelbanan, PG från reklamfilmerna.

Och nu är jag själv lite av en kändis, i går på www.itsatrap.com:

Check out Inuit, a new Norrland-based indierock act featuring ex-members from Elodie, Appleforth and more: http://www.myspace.com/inuittheband

File under: multimedia
05/05/2008 16:15:11

Sugar

Jag håller med, Anton Chigurh är en av de ondaste filmskurkarna på länge. Så ond och hänsynslöst galen att jag bara vill se filmen igen.

Check it:

Headin' down Californee way

I heard they got some internet over they-ere.

Snart är jag i Kungliga hufvudstaden igen. Det suger ju på flera sätt, men är förstås roligt med avseende på jobbet. Jag kommer dock inte kunna ropa på Therese och få ett svar. Det kommer kosta ett basbelopp varje gång jag går och handlar ett paket mjölk. Det kommer vara vår och varmt och nästan sommar och grannen spelar hårdrock och sjunger med, ofta samma låt en hel kväll. I morgon ska jag dessutom tvätta i tvättstugan i källaren i ett hus där jag egentligen inte bor om någon frågar.