Hemlös

Eftersom jag driver omkring lite planlöst i Hudiksvall och inte har någon permanent sovplats (i går och i dag i en bortrest svägerskas lägenhet) så blir det inget vidare engagerat bloggande. Istället försöker jag leva för stunden. Jag matade en häst med banan i dag, det var mysigt. Håriga hästläppar som nafsade på min hand. Sen blev jag sjuk, nyste och fick ont i bröstet, men nån gång då och då kan det ju vara värt det.

Lägenheten jag befinner mig i är nog den mest lyhörda jag varit med om. Man hör grannarnas kylskåpsdörr. Det får mig att inse att jag nog egentligen bara kan bo i hus med mina ljudvanor, men att jag åtminstone behöver en rejäl betongkloss till lägenhet om grannarna ska stå ut med mig.
Men hus, det vore nåt det.

Bye bye Boden

Nattåget söderut i kväll. Jag laddar med iPod och böcker. Jag fick tyvärr mellanplatsen, precis i ögonhöjd, den sämsta platsen. Dessutom kommer jag väl som vanligt att få dela kupé med nåt fyllo från Hakkas eller Gällivare eller Kiruna eller nåt sånt. Brukar vara den obligatoriska skumma typen som sitter och dricker folköl, ringer fyllesamtal till kompisar och snarkar högt. Jag räknar inte med någon skönhetssömn eller särskilt skön sömn. Jag kommer bevaka datorväskan med mitt liv, ta med den på toaletten osv. Jag litar verkligen inte på folk, speciellt inte om de åker tåg och kommer från Hakkas. Sorry about the fördomar.

Känns som vanligt både roligt och tråkigt att lämna Boden, kan inte säga vilket det är mest av.

MellandagsSvea

Storsta'n a.k.a. Lule(å) blev målet för dagens eskapader. Sån där rea. Jag hittade en snygg tröja, men den var för stor. Slutligen blev det ingenting. Eller jo, jag svängde förbi Schtorhed'n och köpte mig en hårddisk. Trehundratjugo giggabajt för åttahundranittionio kronor. Kunde ju inte komma hem tomhänt.

Therese on the other hand kom hem med kläder. Snygga sådana, till min avundsjukas behag. Men å andra sidan ska jag ju inte klaga på att min käresta klär sig i fina kläder, jag får ju något vackert att titta på.

Just nu sitter, eller förhoppningsvis ligger, hon i sin tågkupé och vilar upp sig inför morgondagens arbete. På lördag åker jag ner och gör henne sällskap. Nyårsafton, födelsedag och sånt. Sen upp igen, sen ner igen och sen, säkert – alldeles säkert – upp igen och ner igen.

Det snurrar i min skalle

Uj uj, bästlåten går i smådatorhögtalarna. Dopparedagen. Moses har tjuvstartat med ett paket. Mitt och Therese till honom. En sån där mjuk boll med en pingla i. Omåttligt underhållande.

Annars är det väl mest mys. Jag ska laga vegetarisk Janssons frestelse med liiite för gammal Portabellosvamp. Blir säkert sweet.

En bild från gårdagens mys.

Dagen före den dag då man får doppa...

...i grytan eller?

Men så kom hon till slut, min vackra, upp till Boden och julen. Tyvärr hade hon lyckats packa med sig någon slags magsjuka eller matförgiftning som renderar henne försvarslöst utslagen. Och det är tråkigt mitt i glädjen.

Men så kom det till slut, provtrycket, med posten. På en lördag! Glädje mitt i det tråkiga. För fint var det. Snyggt och fint och så. Synd bara att jag hittade några detaljer jag vill ändra, men det ska väl inte vara nåt problem egentligen.

ARG

Jag kommer till bilen, tänker nu ska vi se om jag fått böter (för jag var några minuter sen, högst fem). Och mycket riktigt hade jag det. Det var bara det att på boten står att den är utlämnad 15.35 på en parkering där man får stå två timmar och min p-skiva står på 14.35.

Arg blir jag.

Åker hem och är fortfarande arg. Tar diskussionen med min realist till far som påstår att det är omöjligt att överklaga ett sånt beslut, vilket det säkert är. Frustrerad ställer jag in mig på att betala. Sätter mig vid datorn med bankdosan i handen och börjar läsa noggrannare på boten. Då ser jag att anledningen till utfärdandet är att jag stått felaktigt parkerad.

"Vadå?!"

Jo tydligen stod jag på en plats som tillhörde Hotell Bodensia. Inhyrd på Coops parkering. Förbannat alltså. Jag blev ju inte gladare men accepterar iaf att det är mitt eget fel även om det kliar i skylla-ifrån-sig-nerven och jag vill slänga en liten känga på den som inte skyltat tydligare. Gjort är iaf gjort.

Men fuck it alltså. 250 jävla spänn.

En egen lista

Jag tänkte att jag skulle snickra ihop en egen sån här bloggfyllarlista. Jag kallar den "Vad vill du bli när du blir stor?".

1. Vad vill du bli när du blir stor?
Jag skulle kunna tänka mig ganska många olika saker: musiker, formgivare, författare, journalist (redigerare), kock, hund, fotograf, painteur, kläddesigner, fritidspedagog, lärare, bilmekaniker, snickare, möbeldesigner, filmregissör, filmmanusförfattare, etc.

2. Vem vill du bli som när du blir stor?
Mig själv tror jag.

3. Vad vill du ha när du blir stor?
Jag behöver inte nödvändigtvis äga, men jag vill ha någonstans att bo som jag verkligen kan känna mig hemma i, som jag får dekorera efter eget tycke.

4. Var vill du bo när du blir stor?
Jag skulle gärna bo i Norrland. Inte Sthlm iaf.

5. Vad vill du ägna din fritid åt när du blir stor?
Musik, musik, musik, barn.

Inte så svårt ju. Känn dig fri att klippa och klistra till din egen blogg om du har svårt att komma på vad du ska skriva i dag.

Tack Andreas för The National-albumen

Jag sitter och lyssnar på The Nationals skiva "Sad Songs for Dirty Lovers" för första gången. Tack vare en snäll vän som gav mig lite länkar. Det låter bra, något annat hade jag inte förväntat mig. Jag tror jag ska börja sjunga lite lägre tonarter i fortsättningen, det är snyggt som faen.

Jag har ju sällan och aldrig något verkligt intressant att skriva om här så jag kan lika gärna fylla med sånt där trams, ni vet såna där listor. Här är en som man fick känna sig utmanad av om man ville.


1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Jag jobbade på tidning på riktigt. Det fick mig verkligen att inse vad jag skulle vilkja göra i mitt arbetsliv. Eller en av de saker jag skulle kunna tänka mig att jobba med kanske man ska säga.

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Jag ger aldrig några nyårslöften.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja faktiskt.

4. Dog någon som stod dig nära?
Nej.

5. Vilka länder besökte du?
Inga länder, eller jo jag var nog i Tornio och köpte lite alkohol tror jag.

6. Är det något du saknar år 2007 som du vill ha år 2008?
Ja det är väl en massa. Lite stabilitet i tillvaron till att börja med.

7. Vilket datum från år 2007 kommer du alltid att minnas?
Hmm, inget särskilt som jag kommer på. Jo förresten, när Therese blev sparkad av en häst. Fast jag minns inte vilket datum det var.

8. Vad var din största framgång 2007?
Jobb, praktikplats, en underbar flickvän/sambo.

9. Största misstaget?
Att jag inte tog med The Nationals skiva "Boxer" på min årsbästalista till Kuriren.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Nej, inte fysiskt iaf, och något annat har jag då ingen insikt om.

11. Bästa köpet?
Hmm, kan vara min stämpedal, eller möjligen en thai-middag i Uppsala, fast vid närmare eftertanke var det inte jag som betalade den.

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Bussresor skulle jag tro. Mest tid också tror jag.

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Massor av saker så klart, jag är en ganska glad typ.

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2007?
Oj... Så många säkert. Men jag kommer nog minnas Andrew Bird eftersom jagg lyssnade på hans två senaste plattor typ femtio varv under sommaren. Och The National. Och om jag ska säga en speciell enskild låt med någon får det nog bli Väggarna blir fler med Inuit.

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Gladare för att skolan börjar lida mot sitt slut. Ledsnare för att alla vänner i Pite har försvunnit elsewhere och för att jag varit tvungen att vara ifrån Therese så mycket.

16. Vad önskar du att du gjort mer?
Hah. Hmm. Den jag kopierat det här "testet" ifrån hade skrivit "sportat". Jag får nog go ahead and kopiera det också.

17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Dumsurfat.

18. Hur tillbringade/tillbringar du julen 2007?
Det är fucktits inte riktigt klart än. Hos mormor hoppas jag, men det kan bli a la maison. Vilket väl inte är fy skam det heller. Jul är mysigast med familjen.

19. Blev du kär i år?
Självklart, i massor av saker.

20. Favoritprogram på tv?
Hmm, det enda program som jag verkligen har följt på tv (och inte nedladdat) är nog Top Model. Först amerikanska i våras sen svenska nu i höst. Men bäst på tv har väl kanske varit Family Guy. Om jag ska räkna nedladdat är det väl South Park.

21. Bästa boken du läst i år?
Kafka on the Shore var riktigt bra, och nu senast The Book Thief, också grym. Middlesex var ju pampig.

22. Största musikaliska upptäckten?
Grizzly Bear, The National, Andrew Bird, The Twilight Sad, med många fler.

23. Något du önskade dig och fick?
Minns inte vad jag önskade mig när jag fyllde år, men jag har ett svagt minne av att jag fick det iaf.

24. Något du önskade dig men inte fick?
Möjligt. Att det skulle vara lite kallare nu kanske.

25. Vad gjorde du på din födelsedag 2007?
Jag minns fucktits inte. Vi hade fest hemma hos oss någon dag senare tror jag. Då hade jag riktigt kul iaf.

26. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Mer tid med Therese, en ny dator, mer reptid i Skeå, mer magmuskler, etc typ.

27. Vad fick dig att må bra?
Människor jag tycker om. Typ när jag hälsade på Mikael i Malmö i våras, det var trevligt.

28. Vilken kändis var du mest sugen på?
Som vanligt då, Kirsten Dunst.

29. Vem saknade du?
Therese, Mamma och Pappa, Moses (hunden, inte den bibliska karaktären), mina vänner.

30. De bästa nya människorna du träffade?
Jag tänker inte rangordna någon. Sen var det väl inte så ruskigt många, men några stycken. De vet nog vilka de är.


Sådärja. Det var ju inte så svårt. Eller ganska svårt att komma ihåg saker och jag har säkert glömt en hel del.

Gott

Moses mysar ner sig här bredvid, han släpper mig inte ur sikte. Hans pösiga ansiktshud som finns där i all överflöd hänger ner över kinderna och jag kliar honom lite på huvudet. Han suckar förnöjt och somnar om. Det är ljuvligt och får mig verkligen att glömma allt annat.

Vi gick på värsta promenaden i dag också. Eller värre iaf, värsta ska ske innan julhelgen är över. Jag har som mål att åtminstone upprepa pappas bravad och gå upp för berget och ner igen på en annan väg. Han sa två timmar och det är ju inte så farligt. Vi gjorde ungefär en timme och tjugo minuter i dag. Jag såg någon sorts rovfågel som satt på ett ensamt till synes helt dött träd mitt på ett kalhygge. Den lät väldigt lustigt, som om den klunkade någon vätska. Och sen såg jag två skogsfåglar, typ orrar eller vad fasen det är som bor här i skogen. De flög iväg in i skogen och lät som motorer som fluffade för livet.

Sen vände vi för jag blev så irriterad på att strumporna kavlade ner sig i skoterstövlarna. Så jag tog av mig dem och gick barfota i stövlarna. Då blev jag alldeles svettig istället.

På vägen hem mötte vi postbilen så jag stannade vid vår brevlåda eftersom jag vet att han vänder strax efter oss och kommer tillbaka med vår post. Han stannade, gav mig posten i handen, såg hunden och stängde av motorn. Sen stod vi där, jag och postisen och pratade om hundar som om det var det mest naturliga i världen att vi skulle stå där om prata om hundar. Jag klädd i träningsoverallbyxor och pappas neongula reflexjacka, skoterstövlar storlek XYZL och vantar i matchande storlek. Som om han skulle bry sig. Här är vi på landet. Här är det som annorlunda.

Och jag älskar det.

Avund

Fan alltså, de blir bara bättre och bättre ju mer jag lysssnar.

Dålig hummus

Jag är hungrig och tänker, nä ingen idé att handla nåt när jag ändå ska till Boden i morgon. Så jag planerar att överleva på spagetti och ketchup. Men sen skiner jag upp vid upptäckten av alla ingredienser till hummus så jag tar fram stavmixern och en massa kryddburkar. Och av någon anledning har jag i honung i all hast. Jag fick för mig att jag skulle balansera mot citronens surhet. Men det blev inte så gott. Så nu blir det ketchup i alla fall.

Nu måste apokalypsen vara nära

Tisdag den 18 december klockan 09.39: det är 6,5 grader varmt ute.

On a totally different note, check this out: www.thewhalehunt.com.

En dagens tack

Dagens snabb-lunch-man-tager-vad-man-haver-recept:

Spagetti med morotsås Dijon

En portion

Sås:
En halv burk crème fraiche
En morot
En tesked dijonsenap
En tesked mortlad timjan
Salt & peppar

Skär moroten i strimlor med hjälp av skalkniven (blir supertunna). Fräs med kryddorna. Häll på créme fraiche och senap och låt det puttra en stund. Klart. Jo, och glöm inte spagettin.

Die Zeitschrift wird gedruckt

Lo scomparto è stampato.
Het tijdschrift is gedrukt.
O compartimento é imprimido.

I löööv babelfish.altavista.com.

För typ en halvtimme sen skickade jag mitt fina magasin "KLTR" till tryckeriet för provtryck. Ska bli spänannde att se hur bra det blir. Jag gissar att jag kommer bli lite besviken och mycket nöjd. För det är ju alltid en del saker som inte blir som man hade tänkt. Så är det ju.

Nu ska jag bara skriva en rapport på hur jag gjort och hur jag tänkt när jag gjorde magasinet. Jävla vetenskapliga akademikerskit säger jag. Metod hit och syfte dit. Fakk itt.

Som en tidig julklapp bjuder jag på KLTR sidan 1. Ho ho ho!



Tack till Linda Carlsson för bildmaterialet, het is werkelijk prachtig!

Man spricker och går sönder

Jag hade bestämt mig för att ta en promenad efter maten. Bra för en datorapa som jag att få röra på benen lite. Men då går jag och gör en alldeles för god linssoppa så jag blir tvungen att äta två portioner och vips kan jag knappt röra mig.
Får äta glass istället.

Ur tiden

Jag satt och letade efter ett fotografi bland alla digitalkameraöverföringsmappar och hittade en ljudfil (min kamera kan spela in "voice memo" till bilderna vilket jag ibland har gjort fast sen glömmer man ju bort att det finns ett ljud). Så jag gjorde en sökning på hela digi-kameramappen på wav-filer och hittade typ tjugo små snuttar. Otroligt roligt att lyssna på dem för nästan alla av dem målade jättetydliga bilder i huvudet. "Ja just det, den gången..."

Jag ska komma på nåt bra sätt att klippa ihop dem och använda på nån skiva jag ger ut i framtiden.

Produktive herr Larsson

För att vara en bakisdag där jag inte tar mig upp ur sängen förrän vid tolv har jag varit ganska duktig. Speciellt de senaste timmarna, från typ 17.00 fram till nu, 21.15. Jag har diskat ett berg, lagat mat, diskat igen, dammtorkat, dammsugit, skurat, handlat mat, duschat, ätit glass och sett på AFV. Och innan jag företog mig dessa sysslor korrläste jag hela magasinet vilket tog cirka två timmar. Så nog har jag nog, nog har jag.

Det är nu klart att av mina senaste nedladdningar är The National helt överlägset bäst. Sjukt bra. Avundsjukt bra. Sen kommer The Mary Onettes med sin Cure-iga pop. Vampire Weekend är riktigt bra, men kanske inte lika beroendeframkallande. The Sea and Cake har jag inte lyssnat så mycket på. Stars of the Lid är grymt, stämningsfullt och väldigt avslappnande. Musik som verkligen skapar bilder i huvuddet, men inga poplåtar precis. Ska dock bli väldigt intressant att lyssna på när jag nån gång sitter i en mörk buss mitt i natten och tittar ut på regnet. Typ på måndag kväll mellan Skellefte och Pite.

Yuck

Böh... Bakis. Var ett tag sen sist. Sen jag drack alltså. Ja i såna mängder att jag blivit bakis. Och det var verkligen inga kopiösa mängder, men jämfört med mitt vardagliga intag som allt som oftast bara är nåt glas vin til maten eller nån öl till maten eller typ en drink innan maten. Jämfört med det, var det här nån öl för mycket. Kom hem vrålhungrig och stoppade i mig - jag vet inte hur många - hårdbrödskivor. Säkert tio. Först med jordnötssmör, sen när den burken blev tom - smör. Mm mm mm. Lägenheten ser verkligen ut som "hej kom och hjälp mig... och ingen kom". Det är små högar, eller snarare bergskedjor av kläder på golvet; högar med papper, typ räkningar och reklam och sånt oviktigt; väskor (data-, ryggsäckar, gitarr-); all jävla möjligt ligger framme. Jag tror fuckthis att det är tomt i klädkammaren.
Nu ska en bakfull mid-twenties-slacker masa sig över till en annan stol och inta fil och flingor. Jag har till och med drömt om att äta dem. Ska bli mycket gott.

Live update

Mitt tryck på Threadless har kastats ut för att det fick för dåliga betyg. Jag tror jag ska ge upp det där alltså. Visserligen fick det bättre betyg än det förra, 1,7 den här gången.

Jag sitter på skolan och väntar på att redovisa (?) mitt cd-omslag. Är ju inte hundra procent nöjd med det så det känns inge vidare. Å andra sidan behöver jag ju inte ta kritiken så seriöst då. Undrar vad jag ska säga om det, jag har ju inte så väldigt mycket tanke bakom. "Det skulle gå fort att göra så jag använde en gammal illustration och klippte ihop nåt". Bah.

Ostress

Till alla stressade människor out there vill jag bara säga:

Ladda hem/köp (beroende på samvete/möjligheter) Stars of the Lid - And Their Refinement of the Decline.

Vacker och lugnande ambient.

Schkola

Sent i säng, tidigt ur säng. Vad gör man inte för lite hederligt skolarbete. Mitt vanliga problem - att jag inte kan göra någonting sådär halvdant bara för att få det gjort - som väl egentligen inte är något problem, har tvingat mig att spendera alldeles för många timmar med att göra en uppgift i layoutkursen. Ett cd-omslag - en riktig klassiker. Typ det första jag gjorde i formgivningsväg. Fast då satt jag med Photoshop med bilder jag snott från nätet. Nu är så obehagligt ambitiös att jag sitter med Photoshop, Illustrator och Indesign samtidigt och fipplar med illustrationer, typografi, logotyper, nån enstaka bild, färgval, och jag kan fortsätta och förtsätta... Kort sagt, det känns som att ju mer jag lär mig, desto mer jobb blir det. Och det är väl inte så konstigt när jag tänker efter. Det blir ju faktiskt bättre också.
Det är roligt att tänka att jag för mindre än ett år sedan knappt hade vågat öppna Indesign för att det var så läskigt och svårt. Nu sitter jag och skräddarsyr mina egna pdf-export-presets och konfigurerar om kortkommandona.

Här är iaf cd-omslaget som jag pysslat med i går kväll och i dag.





Jag hittar faen inte hur jag får med texten med liten grad där i en jpg-export så här är en pdf med samma sidor: KLICK.



I högtalarna just nu: Pig Destroyer.

Det är alltså dödsmetal. Jävligt bra fucktits. Imponerande tighta musiker. Mest därför jag lyssnar.

Skogspromenad

Jag promenerade med den fina hunden i dag. Jag klädde på mig de varmaste kläder jag kunde hitta. Stora bylsiga täckbyxor och pappas neongula reflexjacka. Halsduk, mössa och pappas stora skinntumvantar. Moses stod med nosen mot dörrspringan och väntade på att jag skulle öppna dörren. I med fötterna i skoterskorna, tunga klumpiga gummistövlar med flera centimeter foder runt om fötterna.
Utanför dörren väntade sjutton minusgrader. Solen stod som högst på hela dagen, halva sfären stack upp över horisonten. Himlen var en suddig övertoning från rosa till djupt blå.
Vi korsade vägen och ut på de stelfrusna lindorna. Ett skoterspår fick hjälpa mig att färdas över halvmeterssnön. Vi gick och givk, hunden och jag. Han ibland före, långt före och ibland - när han hittade något spännande att lukta på - en bit efter. Jag höll ett stadigt tempo och arbetade upp en bra temperatur innanför kläderna.
Mellan två kalhyggen gick en väg upp mot berget. Där vägen började var en öppen vägbom och en skylt; "Privat mark". Jag gick förbi bommen och följde ännu ett skoterspår en bra bit uppför vägen. Efter ett tag vände jag mig om och möttes av en fantastisk utsikt. Berg i horisonten, marken täkt av gnistrande vit och alldeles stilla vaniljkräm. Allting såg så skört ut. Granarna var så nedtyngda av det frysta vattnet att de liknade svarta pilformade stolpar av sten som skar i den avlägsna himlen. Hela omgivningen var utan färger förutom jag själv, Moses och den tonade himlen ovanför oss. Nästan overkligt. Vackert. Så oerhört tyst, så tyst att man nästan kunde höra hur snöflingorna knakade och sprakade i kylan.
Sedan gick vi hem. Jag stärkt och inspirerad, Moses glad och trött och kall mellan tårna.

There are rats in my laundry

Rösta goddammit!

Top of the pops

Det är fantastiskt såhär i juletider att man kan surfa runt på allehanda musiksidor och hitta en massa årsbästalistor. Listorna i sig är väl egentligen väldigt ointressanta [och nu måste jag flika in här och berätta att jag håller på att förgås av ilska över antivirusprogrammet som ploppar upp med en liten ruta varje gång nåt program försöker ansulta till internet - rutan blir aktiv och så slutar bokstäverna jag skriver hamna här]. Men det är fucktastyskt hur mycket ny musik man kan hitta i årsbästalistornas svallvågor. I går scannade jag thecricket.se och hittade bland andra The National, The Sea & Cake, Pig Destroyer, The Mary Onettes, Vampire Weekend m.fl. Ska bli spännande att lyssna igenom allt detta. Och detta är ju bara början av årsbästafisket.

Anpassning

Såg just Adaptation. "Smart but not necessarily intelligent" har någon sagt om Charlie Kaufmans filmer. Den som sa det måste uppenbarligen vara avundsjuk. Alltså, I huvudet på John Malkovich är ju fantastisk och Eternal Sunshine... är också fantastisk. Inspirerande för att say the least. Men adaptation är på nåt sätt ännu smartare. Den är inte bara en spännande och surrealistisk värld utan får med sig hela filmens vara och jag själv som betraktaren i själva smarthetens gåta. Alltså, vad jag försöker säga är, den är inte bara en film. Jag skulle inte säga att den rent underhållningsmässigt är extremt bra, men den är sjukt smart. Inte bara idén utan hela genomförandet känns bara så tajt och solitt. Det är iaf min åsikt. Det var väldigt inspirerande att se den igen. Jag tror inte jag fattade riktigt hur bra den var första gången jag såg den när den var ny. Nicholas Cage är ju dessutom helt otroligt bra, för att inte nämna Meryl Streep och Chris Cooper som båda är otroligt bra de också. Jag gillar att Kaufman tar upp några klassiska grepp som berättarröst och deus ex machina och låter dem framstå som "dåliga" för att sedan använda dem. Han liksom målar upp vissa förbjudna vägar att gå bara för att själv gå längs samma vägar. Och själva berättelsen, om det nu finns en sådan, om reportern, om Coopers galning, om Kaufman själv - de är alla intressanta - men det är ju helt klart filmens form och originella struktur som gör den så fruktansvärt inspirerande och fräsch.

Jag är säker på att det var nåt mer jag skulle säga, men jag har glömt det.

Luuule

I dag har Moses varit dålig. Han ville inte äta på morgonen och sen spydde han lite. Nu när jag och Mamma kom hem från Lule var han dock sprallig som tusan och slukade vällingen som mamma kokade för att han skulle få igång magen.

Som sagt har jag och mor lilla mor varit en sväng till storstan för att handla diverse julgåvor till nära och kära. Jag har varit riktigt duktig i år och är i princip klar med allt redan nu. Känns ju superskönt. Kanske ändå att man lär sig med åren. Dagens inköp (förutom de hemliga som vissa läsare av den här bloggen inte får veta): Middlesex av Jeffrey Eugenides till morfar (jag har själv läst den fast på engelska); en tvål från Lush och smarrigt te från teaffären i Smedjan till mormor. Och så fick jag med mig en bok till mig själv. Den heter The Echo Maker... tror jag... och verkar bra. Jag återkommer med mer information så snart jag läst ut den otroligt bästigaste "The Book Thief" som jag snart har slukat med Hull och Hår. Riktig page turner.

Kladdkaka har jag också ätit.

Happy hundreds!

Mitt 100:e inlägg!

Tänkte bara säga att jag just hörde nåt fruktansvärt roligt på radion (P3). Jag behöver väl egentligen inte förklara så mycket. En bild säger mer än tusen ord, eller iaf några hundra ord.



Bilden kommer från Örnsköldsviks Allehanda.

Förseningar i vardagen

Jag hade ju en massa saker att göra. Sen ser jag söthunden sitta och vara söt i soffan och kastar mig över honom. Det tar inte länge så ligger han och sover mellan mina ben, sådär mysigt. Jag kan ju inte annat göra än att ligga kvar och uppskatta mysman. Så nu sitter jag och skickar de där viktiga mailen när alla har gått och lagt sig. Tangentbordet smattrar elakt och ögonlocken känns tunga. Och allting går långsamt. Långsammare än det borde. Liiite ångest. Mycket känna ett hål där nånting saknas.

Fann alltså, papperet hos Arkitektkopia var inte alls som jag ville ha. Det är inte alls särskilt matt. Ganska blankt fucktits. Nä jag säger då det. Och dyra är de. Jag mailar Vidamus och ser vad han skulle ta...

Fler inlägg...

...är alltså vad som gäller. Jo men det ska jag väl kunna klara av. Inga problem. Yikes!
I dag har jag ringt Arkitektkopia. Det skulle kosta typ 1 300 plus moms att trycka tio (10) ex. av magasinet. Shit alltså. mer än 150 spänn per ex. Jag är ändå sugen på att göra det. Synd att jag inte vet att jag kan sälja det så jag kan gå upp i upplaga och faktiskt tjäna lite på försäljning. Nu får jag ju ta typ 200 bara för att gå runt.

Wow

Med en timme kvar att rösta i min föga intressanta omröstning men samtidigt högst vetenskapliga test - vad jag menar är alltså att det är så enkelt att a) ha en åsikt i den här frågan och b) att rösta, ett klick med musen - att jag kan konstatera följande:
Tre personer har röstat = jag har haft tre unika besökare under den senaste veckan.
Alla har visserligen haft den goda smaken att rösta på att hundar är de sötare av katter och hundar, men ändå. Tre unika besökare (för vem är så lat att den inte orkar - eller vill - rösta?) är patetiskt. 1. Jag låter uppenbarligen den här bloggen ta upp för mycket av min tid jämfört med vad jag få ut av den (vilket är i stort sett ingenting - se antal kommentarer på mina inlägg); 2. Jag är uppenbarligen ganska ointressant; 3. Eller så vet jag inte hur jag ska uttrycka mig för att bli intressant; 4. Jag har för få vänner för att en "hajp" ska kunna skapas omkring min blogg; 5. Det finns ingen hajp därför att det finns inget att hajpa. Kort sagt, den här bloggen suger. Jag är väldigt sugen på att lägga ner hela skiten och endast använda den här plattformen för att lägga ut bilder, musik och andra kreativa saker jag sysslar med. Som ett showroom eler en portfolio. Fast å andra sidan kunde jag lika gärna göra en ordentlig hemsida isf och kosta på mig en domän. Då spelar det egentligen ingen roll om man har besökare eller inte, bara bra att ha ifall en arbetsgivare eller intresserad bekant vill se vad man gör. "Jo men kolla bara på min hemsida, där finns mina arbeten och så, kolla på www.do-me-like-a-goat.se, it's all goooood haw haw haw...".

Fulbloggande

Jag har blivit utmanad:

"Så här gör ni: Skriv en önskelista med sju önskningar. Motivera dem, kort eller långt. Tagga sju bloggare som ska göra detsamma."

Jag kan börja med att konstatera att jag inte kommer att tagga några sju andra bloggare, men för all del, visst kan jag skriva en önskelista. Det blir dock utan inbördes ordning och jag garanterar inte att det är de sju saker jag vill mest, utan helt enkelt de sju saker jag kommer på just nu.

- En lägenhet som jag faktiskt vill bo i och som jag och Therese ryms i. Anledning är väl självklar.
- En ny dator, en iMac 24 tum, så att jag kan arbeta på ett bättre sätt med både musik och bild/grafik.
- Att det ska gå riktigt bra för mina band. Typ att vi ska få spelningar med TDE och att nån ska vilja släppa både TDE och Inuit. Det är ju typ min dröm.
- Att jag inte var allergisk mot hundar. Då skulle jag vilja ha en dansk/svensk gårdshund.
- Att jag kunde äta hur mycket choklad jag ville utan att bli tjock. För då skulle jag göra det.
- Jag vill resa till Japan. Har länge velat det.
- Jag önskar att jag fick umgås mer med mina vänner världen över. Vi bor så långt ifrån varandra.

Sådärja, det var väl sju. Som sagt, garanterat inte de sju jag vill mest, men vad jag kom att tänka på nu. Det säger väl nåt iaf.

I dag har jag nästan gjort klart magasinet. Bara några få saker kvar. Och så har jag lekt med Moses och gått på promenad med nämnda hund. Och jag har ätit sån där modern mexikansk mat och druckit rött vin. Pappa snarkar i soffan. Mamma tvättar Moses öron. Hednoret är sig likt, fast det är krig bortåt Heden (unga män med vapen som leker under äldre mäns ledarskap, patetiskt).

Snart får vi veta vem som vinner Idol, snacka om oäkta intresse.

Late night blah

Boden. Moses snarkar i soffan bredvid och jag sitter och knapprar på fast jag borde gå och lägga mig. Dygnsrytmen här är inte riktigt vad jag är van vid. Gamlingarna är uppe före fan och lever om i huset. Så om jag ska få sova nånting är det bäst att jag rör mig åt det hållet snarast.

Jag skickade förresten in en ny design till Threadless i dag. Den heter "There are rats in my laundry". Jag återkommer om detta när den ligger redo för röstning. Jag hade visst bara 1,5 som medel på min förra. Men jag gissar ändå på att denna kan få något högre. Den känns mer som en Threadless-design. Mer som den stil som brukar gå hem där. Förresten så råkar jag veta att mina glasögon som jag skickade in sist har blivit verklighet ändå i någon slags nepalesisk brodyrvariant. Ska bli väldigt spännande att se hur det blev när Robin återvänder till Sverige.

KLTR update

Jo tack, nu har jag nog allt material jag behöver. bara en jävla massa jobb kvar. Dessutom ska jag sätta ihop ett cd-omslag i layoutkursen och eftersom jag är jag så gör jag ingenting halvhjärtat utan lägger ner alldeles för många timmar på att göra ett omslag som jag blir nöjd med på riktigt. Det blir antingen till Inuit eller till "Ja ä int bitter", ett spännande musikprojekt från en god vän.

Jo en sak till. Om någon som läser det här råkar se en årsbästa-lista i Norrbottenskuriren där undertecknad har plottrat ner sina aktuella favoriter i olika kategorier - ta det inte för allvarligt. Som vanligt hittar jag mycket av min musik på årsbästalistorna världen om vilket betyder att jag sällan lyssnar på riktigt purfärsk musik, eller årsfärsk för den delen. Yada yada yada.

Jo tack det är förjävligt

Åsså kommer man hem och vad sitter inte utanför dörren och jamar och kuttrar och stryker sig mot benen mina... om inte två små kattjävlar som desperat vil in till sin husse och matte. Jag plingar på dörren men ingen öppnar. Jag försöker med astung datorväska i ena handen, riktigt jävla tung ryggsäck i andra handen och nånstans däremellan en stor hög med post, fösa bort de små ulliga liven från min dörr så jag kan ta mig in utan att få sällskap. Fick dessutom vänta på taxin i det nollgradiga regnet i mer än tio minuter, och på grund av halkan tog den extra lång tid och blev extra dyr. Dessutom fick jag veta strax innan jag var hemma att spelningen som jag skulle spela på med Inuit på söndag, den som jag åkt upp för att repa till i veckan, den blir inte av. Så just nu är jag bara jävligt opepp på allt. Opepp. Va fint det beskriver hur jag känner mig. Ont i huvudet har jag också. Skönt att få "skriva av sig" iaf. Om det nu finns något sådant. Jag antar att det som får mig att må bra, här i min självanalys, är den potentiella läsaren. Detta är ju ändå snäppet bättre än att skriva för skrivbordslådan. Opepp var det.

Jo och så regnar det. Hudik hade gröna gräsmattor i morse, Pite lär ha detsamma i morgon bitti. Det och slaskiga isbanor till vägar.

Opepp.

Snart är det...

Finner mig själv tänkandes "snart är det i kväll och sen är det snart i morgon..." osv. Det är jobbigt att behöva lämna, mycket för att själva lämnandet förstör nu:et. Jag kan helt enkelt inte bara njuta av att vara här utan går och oroar mig för att måste åka iväg.

On another note; KLTR börjar ta form. Den blir fin alldeles säkert. Hype!

Sicko

Jag har gått och blivit sjuk. Ont i halsen som vanligt och lite snuvig och allmänt trött. Därav har jag inte så mycket motivation att göra allt det skolarbete som jag hade tänkt göra i veckan. Därav har jag ingenting att blogga om. Eftersom den här värdelösa bloggen bara handlar om vad jag gör vilket ju i princip ingen bryr sig om ändå. Jag försöker uthärda den verkligheten med att jag skriver för mig själv, som en dagbok, ett renande utflöde, katharsis om man så vill. Men som en mycket god vän till mig konstaterade i dag "Det finns inget som att skriva för skrivbordslådan, det är lögn. Det finns ingen anledning att uttrycka sig om ingen lyssnar.".

Jag tänkte först protestera, men insåg att det faktiskt är sant.

Jag gjorde en ganska äcklig paj till middag i går. Jag använde rester, typ spenat, en bit fetaost, en bit ost, en bit hit och en bit dit. Den blev tråkig, vattnig och alldeles för mycket. Men jag ska ändå avnjuta den till lunch i dag. Måste bara få upp dörren till micron först, snöret har gått av...

Jag avsultar med en liten bonus:

Hansebodarna

Jag har fixat bilen (vindrutespolningen) och vandrat omkring i "skogen" och letat en julgran. Det är tyst och stilla utomhus och jag har suttit och författat lite skönlitteratur samtidigt som solen gått ner utanför huset. Dricker kaffe, äter lite godis och allmänt njuter av stillheten. Det händer väl inte sådär överdrivet mycket i övrigt. KLTR börjar ta form i huvudet, ska bara komma mig för att regga adressen också. Med 1 GB webhotell kostar det typ 250 för ett år. Kan det ju vara värt bara för att använda som ftp om inte annat.
Det blir basilikapuckar och potatismos till middag. Lite fantasilöst men enkelt. Rödvin och 40 Year Old Virgin i kväll.

Min design på Threadless fick alltså drygt 1,6 i medelbetyg av över 1600 röster. Det låter lågt, och är väl inte så högt. Men de som vinner brukar ha någonstans mellan 2,2 och 2,5 så det är ju inte bottennotering. Men jag ska ta nya tag när jag får tid. Har en del idéer i huvudet.

Fullt schema

För en gångs skull har jag faktiskt ganska mycket att göra. Eller riktigt mycket. Så mycket att jag inte får några fler sovmorgnar förrän till helgen. För att inte göra mina föräldrar besvikna, och för att det ska bli roligt, åker jag upp dit på fredag och sen ner till Hudik på söndag.

Jo som sagt, fullt upp med designande av ett magasin som så småningom kommer publiceras online. Det är planen iaf. Fullt upp med läsande, rep med banden, skrivande av låtar och ja en massa roliga saker helt enkelt.

I morgon är den tidiga morgonen bara en konsekvens av att jag ska betala 300 kronor (eller var det 350?) för att få håret klippt. Det kostar att vara med som min far brukar säga.

Plattformsskrivande

Jag önskar att jag hade suttit och hållt på med plattformsspelande snarare, men nu är kommunikativa plattformar som det ska skissas på. Jag gör några olika så jag har lite att välja på till handledningen på måndag. Jag vet inte riktigt vad jag ska förvänta mig för bemötande av min lärare. Hon är alltid så positiv till allt och det känns som om jag har några bra idéer, men det faktum att jag inte har kastat mig över den här uppgiften - som en hungrig varg kastar sig över... typ en liten försvarslös spädgris insmetat i sirap - gör mig lite orolig. Hur kan det komma sig att jag inte har en solklar idé när jag får formge i princip vad jag vill?

Jag lyssnar på Junior Boys och det är 13 grader kallt ute och börjar bli mörkt nu vid två. Dra dina egna slutsatser.

Lite om mycket

Jag kör lite om mycket istället för något annat...

Jag har handledning på måndag i grafisk formgivning-kursen och har fortfarande inte kommit på vad jag ska göra för trycksak. Blir hårt arbete med det imorgon. Uppslagen just nu är: företagsprofil (möjligtvis åt Musikfabriken eller något annat företag); redesign av ett magasin, möjligen Ordfront för skojs skull; nödlösningen - ett magasin, kanske i pdf-form för nerladdning, vore ju lite annorlunda, modernt och roligt (eftersom det blir väldigt fritt formatmässigt).

Jag såg nyss Heroes avsnitt åtta, var bra. Kändes riktigt genomtänkt för en gångs skull.

Vi har två av sju (typ) låtar klara nu med Inuit. Spelningen är om typ tre veckor, eller inte ens typ, den är om tre veckor.

Det blir jul i Boden. Nyår i Hudik.

Jag har insett att det komemr ta lång tid innan jag lyckas pricka in en design för en t-shirt som faktiskt vinner på Threadless, men det kommer hända. Jag tror nästan att jag tror på det.

Det är kallt med 15 minus när man inte är van.

Trådlösare!

Rösta rösta rösta!
Vad du än tycker rösta 5 så blir jag glad. Klicka gärna i "I'd buy it" också.

Såg just en kille som hade fått sin design tryckt, det var hans 100:e submission. Jag ska nog inte hoppas alltför mycket.

Trådlös

"Ambition killed the cat"
Sitter riktigt bra till min förvåning. En aning smalare än Fruit of the Loom-medium brukar vara och lagom lång. Färgen är riktigt snygg också, lite mer lila än på bilden.


"More reasons not to go camping"
Sitter inte lika bra. Någon ynka centimeter kortare än den andra men det gör så stor skillnad. Är dock ruggigt snygg och går så klart att ha under en cardigan eller nåt sånt.

Men det blev dyrt det här Threadless-äventyret med tullavgift (!) och frakt och allt har tröjorna kostat mig betydligt mer än 15 dollar styck.

I dag har jag verkligen inte fått gjort det jag hade tänkt. Skjuter hela tiden upp städningen som jag vet att jag måste göra. Och maten som ska inhandlas för pengarna som jag använt upp. Jag är inte så jävla smart alltså.

Jag färgade nyss ett papper med kaffe. Det blev riktigt snyggt. ska bara hitta på nåt att teckna på det.

Ja just det

Jag stod i duschen och sköljde av fot-peeling-kräm (höll på att halka och slå ihjäl mig) och sjöng på Alphabet Town av Elliott Smith och kom på att "ja just det, jag skrev en gång i den här bloggens begynnelse att jag hade gjort en cover på den här låten och att jag kanske skulle lägga upp den". Så nu gör jag det. Som det mesta jag gör själv känns det bättre när jag får lite distans till det. Det här är väl iaf drygt ett halvår sedan. [Kollar upp när jag gjorde inspelningen] Jo det var i mars.

Tom Violence - New Alphabet Town

Mäh, det är ju en högkvalla-mp3:a, bara att ladda ner!

I knew it!

Fan va pepp jag blev nu. Med lite distans till inspelningen och den kassa kvalitén på Myspace låter det ju helt okej ändå. Vore så grymt nice att få spela in de nya låtarna (och de gamla) och ha't i bra kvalla med bra produktion. ÅH!

[I knew it]

Tjyv-djävlar!

I dag har undertecknad ägnat merparten av sin vakna tid åt att inhandla en bättre begagnad bilruta och montera den på sin bil. "Varför?" tänker du. Jo, därför att någon har tyckt sig ha rätten att slå sönder den ruta som satt i bilen och öppna dörren, gå in i bilen och i ett misslyckat försök att stjäla bilstereon ha sönder den så att den inte längre går att använda. Idioten tog dessutom med sig den löstagbara fronten. Jag undrar ju vad det skulle vara bra för. Tur att man har så snälla svärföräldrar som hjälper till att lösa sånt här. Tack L för hjälpen och A för kaffet.

Det är egentligen inte att jag varit tvungen att utföra ett onödigt arbete som gör mig irriterad. Inte så mycket de 300 kronor som den begagnade rutan kostade. Framför allt är det fräckheten. Jag känner mig kränkt och besudlad. Bilen är ingen särskilt kär ägodel, men det är pricipen av att någonting som jag äger har blivit förstört av någon som kommer undan utan problem. De vet ju naturligtvis detta redan när de utför "dådet". De vet också vilket helvete det blir för bilägaren som måste byta ruta och köpa ny stereo. Kanske finns det en viss del av mig som samtidigt känner att det förmodligen är mycket mer synd om dem än om mig eftersom de är tvungna att försöka stjäla en sunkig bilstereo som de knappast kan få några pengar för. De har säkert tonvis med problem som leder fram till själva handlingen. Kanske därför jag inte blir så arg utan mest bara tycker det är jobbigt och onödigt att det skulle hända just mig.

Så jag har inte hunnit något annat i dag. Hade tänkt skriva del tre av min och Mickes stafettberättelse, men det får vänta.

Idol i kväll, känns inte så lockande egentligen, ska väl se det och dricka kaffe och längta tills jag får åka och hämta hem Therese.

Jo, och så har jag köpt en rattmuff.

Trött å så

Jag spenderade totalt fyra nätter i Hednoret. Man kan ju tro att det skulle göra mig utvilad men det har snarare gjort mig slö. Nu är jag mest trött hela tiden och har väldigt svårt att avsluta saker jag börjat med, vilket förstås avspeglar sig i bloggandet som inte är särskilt frekvent. Jag skissar på t-shirt-tryck men har än så länge inte blivit helt nöjd med nåt. Jag kom ju så klart på att den jag hade skickat in var ofärdig precis när jag tryckt på "submit". Men jag lyckades lyckligtvis få de snälla människorna på Threadless att ta bort designen innan den kommit upp på sidan. Nu vet jag inte om jag ska skicka in den igen. Känns bara jobbigt. För övrigt fick jag ett mail från dem idag där det stod att min beställning av "Now I know my ABC's" var cancelled på grund av att det varit något fel i systemet och den storleken jag hade beställt inte egentligen fanns kvar. Så jävla synd, det är den enda t-shirten från Threadless som jag verkligen, verkligen, velat ha.

Här är iaf de utlovade bilderna från helgen i Hedsnoret:



Jag gjorde bort mig idag när jag hade haft handledning med min lärare i MKV-C-kursen. Det var ett ögonblick av förvirring när jag skulle gå därifrån när han var på väg att sträcka fram handen för att skaka när jag inte visste riktigt vad jag skulle göra och bara sa "hejdå!" med min egen hand kvar i min ficka. Jag lämnade rummet och tänkte "nej jävla idiot va otrevligt att inte skaka hand", men vad ska man göra. Bättre lycka nästa gång.

Jag tänkte äh vafan

Jag skickade in min tidigare visade t-shirt-design till Threadless. Länk till designen så att ni kan rösta skiten ur alla andra bidrag kommer så snart den bli accepterad!

Britmania

Jag håller på att bli anglofil. Åtminstone lite, när det gäller musik. Mina favoriter just nu är typ Arctic Monkeys (England) och Twilight Sad och de senare är ju från Skottland och det är ju åtminstone Storbritannien. Och så sitter jag och laddar ner Jamie T som ju låter asball och Kate Nash som är mysig (och var rolig och åt en massa bakelser i Musikbyrån). Dessutom har jag ju lyssnat en del på Jack Penyaaateee (Peñate) en hel del på sistone. Och jag har ju alltid (eller typ sen jag var sexton) älskat Clarks, ökenkängor och så. Just nu har jag spanat in ett par Fred Perry-dojjor som dock är lite over budget för den här månaden. DESSutom har jag haft värsta Beatles-manian senaste veckan. Satt i går och spelade Beatleslåtar på gitarren i typ tre timmar.
Fast jag vet ju att jag trots allt det där egentligen inte alls tycker särskilt bra om själva landet. Det är smutsigt och flottigt och människorna är genomgående fula. Men men, det hindrar ju inte mig från att plocka guldkornen ur deras musikkultur. Jag gillar dessutom den brittiska pub-kulturen. Åtminstone den del av den som innebär att man kan sitta och dricka öl på vardagskvällar och snacka med vänner utan att bli alkisstämplad. Sen har jag en mindre rolig bild av pub-kulturen som jag fått från brittiska socialrealistiska dramafilmer där papporna bara hänger med sina dartälskande vänner och super upp pengarna så att mammorna får slita röven av sig där hemma för att uppfostra barnen och så vidare. Men det kan väl säkert hända var som helst.

Jag gjorde en god paj idag med blomkål, purjo och gul lök i. Mycket lök (man är ju i Boden trots allt). Grymt god sallad också med min specialdressing på olivolja, balsamvinäger, lite senap, lite youghurt och salt, peppar och lite dill. Yum yum. Bättre än black pudding och bönor och stekta korvar och haggis och allt fan vad de hittat på in the U.K.

Nu är även första delen, inledningen, av min och Micke D a.k.a. GMD a.k.a. Grisfesten a.k.a. Drugge ...s kedjeberättelse eller vad det nu heter. Man skriver varannan sida typ. En vecka har han nu på sig att skriva fortsättningen. Jag ska inte avslöja innehållet, men min inledning är ganska mörk och ensam och så. Vad annars... Var faktiskt väldigt inspirerande för skrivandet att komma hit till Hednoret.

Bilder på Moses kommer när jag kommer tillbaka till Piteå och kan lägga in dem på datorn där.

Discovery of the Giant Glasses

Okej, nu har jag lagt ner cirka 20 timmar på den här bilden. Det är verkligen alldeles för mycket på alla tänkbara sätt. Förutom om den vinner mig tvåtusen amerikanska dollar ($2000). Men det vore ju sjukt kul bara om en den faktiskt blev tryckt på t-tröja. Jag pratar förstås om www.threadless.com. Annars ska jag satsa på att fixa en snygg utskrift av den.

Här är en snabbt ihopslängd presentation av bilden som t-tröje-tryck:

[5/11: Nu vet jag inte om jag får visa den här längre eftersom jag skickat in den till Threadless.]

Jag är tacksam för alla kommentarer om vad som borde ändras utifall just Du ska ha den på ditt bröst.

Jag skulle seriöst kunna syssla med sånt där hela tiden och vara ganska nöjd med livet. Vore så sjukt roligt om jag kunde teckna/måla även analogt så att säga. Hittade för ett tag sedan den fin-fina sidan www.fecalface.com som har en massa otroligt inspirerande intervjuer med och bilder av konstnärer av olika slag.

I dag fastnade jag för Mel Kadel.

Slutligen, Det blir Boden i morgon till och med någon dag i början på nästa vecka. Mamma fyller år och så. Jag har saknat de två- och fyrbenta Hednoretborna. Det ska bli riktigt kul.

Slut-slutligen, Andreas är en riktig gris som får vara i (/på?) Bali i en hel jävla månad. Lyckans ost.

Boden, Boden, stad i världen

I natt jag drömde något som jag aldrig drömt förut. Jag drömde jag var stenplatte-läggare som arbetade med att lägga stenplattor längs hela gågatan i Boden. På lunchrasten gick jag i någon av de många (!) klädbutikerna och handlade reakläder till Therese. Att lägga stenplattor var dock inte det lättaste. Det var som ett enormt pussel och det blev verkligen aldrig klart. Det var så sjukt mycket jobb. Jag vaknade med ångest.

I morse läste jag om Labero Magic Castle eller vad det nu skulle heta, den nya turistattraktionen i Boden. Det är verkligen det sjukaste jag hört på länge. Hoppas verkligen det blir verklighet, DET skulle ta priset om något.

- Nä, men, fint väder vi har fått iaf?
- Ja! Kallt och friskt.
- Underbart.
- Härligt. Bara det lilla problemet att det blir typ arton grader i min lägenhet. Jag sitter och huttrar vid datorn. Jag duschade nyss så varmt att det blev svårt att andas inne på toaletten.
- Ojdå.
- Ja det är sjukt dålig isolering i det här huset.
- Mm.
- Och då har vaktmästaren ändå varit här och tätat dörren extra.
- Mm.
- Du behöver ju inte låta så extremt intresserad.
- Tack.

Apparently American Apparel

Jag var SÅHÄR nära att beställa kläder från American Apparel igår. [Håller tummen och pekfingret mot varandra] Men sen fick jag kalla fötter, eller något annat som gjorde att jag inte kunde genomföra köpet. Känns så himla jobbigt att man måste bekosta returfrakten själv ifall det inte passar. Är ju svindyrt att skicka paket till Tyskland. Typ 300 spänn med Posten och då vet man inte ens om/när det kommer fram. Sen tar det upp till tre veckor innan man får pengarna tillbaka.
Så det är en jävla risky business minst sagt. Men förutsatt att plaggen passar så är de ju ganska billiga och åtminstone av bilderna att döma snygga. Så vi får'la se. Ska ta hjälp av Andreas och hans måttband för att bedömma hur väl storlekarna stämmer överens med måttabellerna på hemsidan.
För övrigt intressant att bilderna på tjejkläder föreställer kvinnor som i de allra flesta fall inte har några byxor på sig. What's up with that? Visst det ser rätt sexigt ut med en oversized munktröja och inga byxor, liksom mysigt/sexigt, men ändå fullkomligt ologiskt att kvinnorna har så och inte männen. Men then again finns det säkert en vettig förklaring, typ att kvinnor blir köpglada av att se andra kvinnor utan byxor och att män helst vill att andra män behåller pantalongerna på. Så är det iaf med magasinomslag, kvinnoansikten säljer mer till båda könen. Dock inte halvnakna kvinnor, jag är ganska säker på att de säljer bäst till män.

Jag är tillbaka i Peet-ey-oh sen sent Igor. Har fortfarande inte vattnat blommorna, dags att göra det nu kanske.

The son of Mo, the herd leader

Nu finns Tom Violence att lyssna till på ett mycket bättre musik-community än Myspace. Kolla på http://www.purevolume.com/tomviolence. Jag roade mig med att skriva en liten biografi om Toms uppväxt bland renar i Lappland. Here it goes...

I was raised as a reindeer by a large friendly herd living in the mountains in the northernmost regions of Lapland, Sweden. When my upbringing reached its end, my muzzle was covered in downy hair and I was as anxious as the melting water pouring down the mountain to see what lay beyond the bend. I told my father, old Mo the herd leader, that I intended to leave the herd and seek the answers to all my questions, way down in human land. I had always felt different from the rest of the reindeer somehow. More, two-legged, is perhaps the best way to put it. I had also had almost no luck with the ladies; they seemed for some reason, not very interested in my shy advances.

So the day before the sun reached its peak, the so called Moo-summer, I headed down the mountain side with a nice bundle of fresh grass tied to my back. The streams of melting water trickling down the slope were quite enough to keep me from going thirsty on my long journey. I saw many other animals during those days of travel. Foxes, with their summer fur all fluffy and red; hares hiding in the bushes, their long cuddly ears reaching out to hear my yearning footsteps. I had also acquired a strange ability for a reindeer to have, which had puzzled and somewhat scared my father the first time I used it. But when he learned it was no danger in listening to it, he became very happy that his son, the herd leaders son, was the first reindeer ever to be able to produce such beautiful and alien sounds. I am sure you are wondering what these sounds were and how I produced them. Well, it's hard to explain, but I kind of tighten my mouth to a ring and blow air out of my lungs as hard as I possibly can. And at the same time I move about my tongue so that the sound shifts in character. It is indeed a marvellous sound, and just one of the many things that fuelled my ideas of me being, well in lack of better words, different from the other reindeer.

So as I was walking through the beautiful almost treeless landscape I made this glorious sound and beamed with happiness over the adventure on which I had now embarked. This was surely the start of something good and well needed.

To make a long story somewhat shorter, for I could sure enough go on for hours on end about all the exciting acquaintances that made me what I am today, you could say less of a reindeer. But I am quite sure you would not be interested in those, as they seem to me now, fairytales of old.

Today I am the musician and artist you commonly know as "Tom Violence". Feel free to listen to my work and, if you will, imagine the snow covered plains of Lapland. The temperature dropping below 30 degrees Celsius and the crisp air leaving you breathless or frozen solid. The northern lights playing with your eyes and your mind. Dazzling green patterns dancing on the star-spangled black night sky. Two eyes watching you. A hundred, maybe thousands of eyes watching you, in pairs. It's old Mo and his herd, waiting for my return. Waiting for me to fulfil my destiny, to be the herd leader. One day, I will answer that call.

Två månader till jul

Det är ju snart jul dårå... Nej men faktiskt, det ÄR snart jul, helt otroligt. Men det är bara att tro det, för snart måste man börja handla julklappar om det ska bli några glada miner på julafton. Jag vet inte ens var jag kommer vara på jul. Jag vill ju helst vara i Boden så klart, av flera anledningar, men jag har tidigare fått förfrågan om jag kommer kunna jobba här nere i Hudik under några dagar över julhelgen, så vi får väl se. All I know är att jag vill hem och träffa mina nära och kära och förhoppningsvis göra mysiga saker som promenera i skogen och sånt.

I god tid innan självaste Dopparedagen har jag fördigställt en liten lista över saker som man kan köpa till mig och slå in i rött papper om man vill göra mig glad.

Några böcker: Jonathan Franzen - "The Corrections", John le Carré - "The Spy Who Came in from the Cold", Haruki Murakami - "After Dark".

Ett armbandsur, Lacoste "Classic" med svart urtavla och svart armband. Eller en Nooka. Två helt olika klockor, men jag kan inte bestämma mig riktigt om jag vill ha klassisk och stilren eller cool (och ganska stilren).

En ljus mössa, typ naturvit/beige eller ljusgrå. Gärna med en liten tofs (!).

Ett Nintendo DS med spelet "Mario & Luigi, partners in time".

Världsfred.

Åh så frustrerande

Kuk-Heroes. Jag blir så arg på mig själv för att jag låter mig leva mig in i berättelsen. Sen blir det bara frustrerande eftersom de egentligen aldrig kommer någonstans, vilket var väldigt uppenbart när jag såg förra säsongen, typ fyra avsnitt åt gången. Nu när det bara är ett i veckan hinner man ju glömma mycket av det som hände i förra avsnittet och därför kan de ju komma undan med att det inte händer så mycket nytt. För det gör det verkligen inte. Dessutom har de så många trådar samtidigt, så många olika karkatärer att de inte kan visa alla i varje avsnitt. Alltså kan hela nästa avsnitt handla om hur de som inte var med i det här kommer ikapp på tidslinjen. Smart men fruktansvärt frustrerande för mig som tittare. Kuk-Heroes.

Lysande utsikter

Fan va bra. Jag vill också bli en brittisk gentleman.

Jag fick en skön sentimental känsla, precis en sån känsla som man vill få av att kolla på en matiné. Alltså en gammal "kvalitetsfilm", i det här fallet David Leans orginalfilmatisering från 1946 av Charles Dickens "Great Expectations" ("Lysande utsikter" på svenska). Kändes som de eftermiddagar, två gånger i veckan, när vi hade filmvisning när jag pluggade i Lund. Kändes bra. De kunde göra film förr i tiden. Visst, filmerna är ofta naiva och förutsägbara, men på ett charmigt sätt. Och även om Great Expectations var en aning teatral och konstlad så berörde den mig minst lika mycket som dagens mer verklighetstrogna filmspråk. Kanske mer, just för att den verkligen är en "film" - en saga. Jag insåg ganska snabbt att jag hade sett den här historen tidigare men då i den nyinspelade versionen från 1998. Men oj vad den här var tusen gånger bättre. Eller jag menar "Oi!".

Oi sir! Take yer 'at widd'ya will'ya!

Simkruka

Ännu en gång har jag bangat ur, legat kvar och lökat i sängen istället för att vara atlet och simma en halvtimme. Problemet är ju bara att det är så fruktansvärt tidigt att gå upp klockan 6.00 på morgonen, oavsett hur många timmar man hunnit sova innan. Min kropp går bara inte med på det. Så jag satsar på att ge mig ut på en rejäl långpromenad istället. Snart. Måste hinna hem innan 13.30 då Great Expectations går på SVT, fan va gött med matiné alltså. Ska nog inte göra nånting nyttigt på hela dagen tror jag och få massor med ångest över det. Så mycket ångest att jag inte kan göra nånting imorgon heller. Perfekt.

Seriöst dock. Det finns en sten i mitt bröst som väger lite extra tungt just nu. Jag MÅSTE hitta en lägenhet/rum i Stockholm under tio (10) veckor till våren. Antingen i början av terminen (typ 20 januari) eller början av april. Det bara måste ske. Jag vet att Andreas har ett rum hos sina föräldrar, men även om dte är otroligt generöst att erbjuda mig plats där vore det nog bättre om jag kunde hitta nån som ville hyra ut sin lägenhet i andra hand.

Ironiskt att det ska vara så svårt att hitta någonstans att bo i Sveriges största stad. Jävla skitstad.

Apple pie

Skolan som jag pluggar på här i Piteå håller sig à jour med den teknologiska utvecklingen och har nu köpt in och utrustat en hel datasal med nya iMac. 24 tums skärmar, 2 GB RAM och 2,4 GHz processorer. Jag räknade snabbt ut att de 17 datorerna borde kostat strax över 300 000 kronor. Det kan man ju säga vad man vill om, men jag kan bara inte sluta tänka på hur mycket jag vill ha en sån dator.

Men istället bakade jag en äppelpaj som jag ska äta med marsansås ikväll när jag kollar på Ratatouille.

Det luktar inte precis hallon...

...i Piteå. Det är heller inte särskilt roligt att sitta ensam en fredagskväll och glo på tv. Eller jo, ganska kul är det med Boston Tea Party och att sträckse säsong två av Heroes. Jag sparar dock avsnitt fyra till en annan kväll.

Innan det blev kväll var det dag. Jag spenderade den till att börja med i skolan. En som vanligt stökig lektion med designstudenterna som gav gymnasievibbar all over. Lärde mig dock ett och annat om Photoshop som jag sedan fick sätta på prov i inlämningsuppgiften som jag pysslade med under eftermiddagen när jag inte stod och svettades i tvättstugan. Men seriöst, det är verkligen inte snyggt att blanda svartvitt och färg. Möjligen om man har mycket kontraster och starka grundfärger à la cmyk. Men mjuka gråskalor och röda läppar is a no no.

Såhär blev iaf mitt alster...



Det är Simon B som sitter på ett kafé i Boden och håller upp en plastsked samtidigt som han poserar bredvid en polaroidbild föreställande han själv tagen någon minut tidigare. Jag var tvungen att hitta en bild med någon färgstark och rolig detalj i som kunde kontrastera mot det svartvita. Det var nämligen det som var uppgiften, att blanda, samt att lägga extra skärpa på utvalda delar av bilden, i det här fallet ögonen, polaroidbilden, skeden och munnen tror jag.

Här är också en a fish som jag gjorde i veckan åt Jonas Jonasby och hans rockensemble.

Piiiss coming from my aaass!

Av någon fullkomligt outgrundlig anledning har jag väntat ända tills idag med att kolla på de nya avsnitten av South Park. Så idag blev dagen då det så att säga "smällde". Än har jag iofs bara hunnit kolla på det ena, episod 8, som behandlar Tourettes syndrom. Det är ju så klart mycket roligt, även om Tourettes är något av ett öppet mål så lyckas de sätta bollen på ett förträffligt sätt rakt i krysset med en touch av drift med pedofili och judehat. I centrum står så klart Cartman, tv-historiens kanske elakaste och mest ondskefulla karaktär som dessutom ständigt lyckas vara ungefär så smaklös man kan vara. Men den absolut roligaste karaktären i det här avsnittet måste vara talesmannen för Tourettesorganisationen...

[Jävla Youtube tar bort olagliga klipp. Det roliga var här iaf att mannen har ett tic där han skriker olika variationer av "piss" och "ass". Till exempel "piiiss coming from my aaass!]

Lögardagen

Okej, så det är meningen att man ska tvätta sig på lögardagen, lördag, men jag gjorde ett undantag och besökte Hudiksvalls badhus idag. Den uppmärksamme läsaren kan se att jag skriver det här inlägget tidigt på morgonen (07.55) och därmed dra slutsatsen att måndagen måste ha börjat exceptionellt tidigt för undertecknad. Så sant det är, jag vaknade av att mobiltelefonen spelade sin tillverkares signaturmelodi redan omkring 05.50.

Simning ska ju tydligen vara bra för kroppen. Det är det säkert också, jag kan inte påstå att jag mår dåligt. Men trött är jag, säkerligen mest på grund av den tidiga reveljen och frånvaron av intaget av en stadig frukost. Jag kan dock med säkerhet konstatera att trettio minuters simning i denna ogudaktiga timme har berövat mig lusten att äta. Åtminstone för tillfället.

Jag har åtagit mig, helt på eget initiativ, att löga bilen till följd av att den ser ut som om den just gått i mål efter att ha kört Paris-Dakar-rallyt. Det har den inte gjort, men den har gått en vända ut till [bushen] längs lerig skogsväg. För så är det här i Hälsingland. Det finns inte en asfalterad eller ens grusbelagd skogsväg att finna, de är alla gjorda av det extremt opraktiska materialet lera. För att få bukt med det oundvikliga kladdet och halkan som följer av regn eller de ymniga dammolnen efter sol så använder man den fantastiska metoden att salta vägen. Slutet gott allting gott, förutom att bilarna rostar snabbare än man hinner säga "the flux capacitor requires exactly 1,21 gigawatts of electricity to operate".

För att liva upp det här ganska bittra inlägget slänger jag in en bild. Det är en a fish jag gjorde till Kolsyra, den lokala studenttidningen.

Ursäkta dröjsmålet, var god dröj

På grund av så kallad "hög arbetsbelastning" har jag varit oförmögen att lägga tid på annat än det absolut viktigaste under de senaste dagarna. Detta har inneburit alldeles för många timmar på buss för mitt välmående, och att jag skrivit tre nya låtar med Tom Violence. En av dem finns på Myspace, men jag tror jag ska vänta lite med de andra två. De är dessutom bättre.

Jag har också haft lite skola. En av uppgifterna bestod för min del av att göra ett porträtt av Andreas. Jag valde en av de roligaste bilderna jag kunde hitta av honom.

Så här blev min bild:



Lyckades inte riktigt fånga ansiktsuttrycket, men jag tycker ändå att dragen går igenom.

Jag åkte affärsklass på Norrlandskusten (busslinjen) igår. Där satt jag bland ett gäng medelålders tanter som i desperata försök att se yngre ut hade klämt in sig i Cheap Monday-jeans och köpt flashiga bredbågade glasögon. Jag gissar att de jobbade med någon sorts inredningsbutik alternativt något kulturorienterat. Typ kultur- och fritidsförvaltningen i någon kommun. Hur som helst visade de filmen "Den bästa av mödrar". Som vanligt lyckades jag sitta på en plats där ljudet inte fungerade, men jag hade sett filmen tidigare. Den är ganska bra. Sentimental och sorglig. Och när det började närma sig slutet var det som att alla tanterna blev en aning förkylda och började snörvla hemskt mycket. Jag vände mig om och såg idel våta ögonvråar och röda näsor. Gripande film minsann. Åtminstone om man är kvinna med hormonsvängningar. Näää. Äh.

When I'm 24...

Det finns så mycket att berätta. Till exempel om hur behagligt dte var att åka i kustbussens affärsklass. Breda säten med eluttag. Såg La Moustache på vägen upp längs norrlandskusten. Väldigt intressant film. För er som inte känner till den, den handlar om en man som rakar av sig mustaschen bara för att finna att alla i hans omgivning fast hävdar att han aldrig haft någon mustasch. Det hela leder djupare och djupare in i total förvirring. Mycket bra iaf, fransk, snygga skor och så.

Eller så kan jag berätta om hur jag under helgen drack så mycket nyponsoppa i hopp om att det skulle bota min förkylning att min avföring blev näst intill svart. Åtminstone gissar jag att dessa fenomen var relaterade på ett eller annat sätt, för jag åt nästan ingenting annat än nyponsoppa under mina sjukdagar.

Inte för att jag är helt frisk ännu, men idag när jag kom hem från en relativt givande dag på skolan, vågade jag mig på att spela in en låt som snurrat i huvudet ett tag.

He's back...

Min lekamen har invaderats...

...av någon sorts bakterie, alternativt virus, som gör mig svag och allmänt slö. Näsan rinner konstant och halsen gör riktigt ont.

Så dagen har utgjorts av massivt tv-tittande och Rockyläsande samt förtäring av allehanda nyttigheter. Jag började med att göra hummus med sjukt mycklet vitlök i, typ en halv vitlök. Den har jag nu nästan ätit upp som dipp till skorpor. Drycker som intagits är Brämhults supergoda apelsinjuice (svider som fan i halsen), Ekströms blåbärssoppa samt mängder av Roiboos-te. Till middag försåg jag mig med en halv ostkaka från Bull-Olles och kanelbulledagen till ära har jag smällt i mig två kanelbullar och funderar på en tredje. Det hänger egentligen bara på samvetet om jag ska äta den eller inte. Ja alltså, samvetet som säger att den egentligen tillhör Therese. Men jag tror inte att hon tar illa upp.

Jag är ju trots allt sjuk. Och väldigt, väldigt svag.

Mörk choklad

Det är mörkt ute, och som jag påpekat någonstans för någon för några minuter sedan är jag van vid, uppväxt med, att mörkret är alldeles övermäktigt och överallt hela tiden under en stor del av året. Mörkret och kylan. Om jag tänker "vinter", blundar och gör lite snabba associationer kommer smaken av 30 grader kall snö och kittlar mig på tungspetsen. Jag får bilder i mitt medvetande av vit snö under kolsvart himmel. Av tjocka kläder som är som skönast när man får ta av sig dem. När fötterna går från att vara så nerkylda att man knappt känner dem till alldeles varma och pulserande. Ibland går det så fort att det börjar klia i dem.

Det här är ju mest minnen från min barndom. Men det är de minnena som gör mig till den jag är på nåt sätt. Vore det inte för min uppväxt i Boden skulle jag förstås inte rysa av njutning när jag får ta årets första långpromenad i minus 20 grader. Njuta av att kinderna blir alldeles stela och ögonfransarna fryser ihop. Njuta av, alltså verkligen NJUTA av, en kopp varm choklad ute i skogen, en mil nysnö och ett par längdskidor ifrån närmaste tecken på civilisation. Njuta av lukten av en brasa på björkved och pimpla och tälja och skotta och grilla och åka pulka och allt det där.

Och nu är jag ju nästan så gammal att det är legitimt att börja fundera på hur ens barns framtid ska se ut. Och det är klart att jag skulle vilja att de fick lite av det jag fick. Jag vet inte om det är stolthet eller dumhet eller vad det är.

Hur som helst sitetr jag och knaprar i mig mörk choklad. Kunde inte motstå frestelsen att köpa en kaka när jag var på Ica. Tyvärr upptäckte jag vid hemkomsten att det var slut kaffefilter och fick vika ett eget av hushållspapper. Det fungerade rent praktiskt, men gav en tråkig smak av papper till kaffet. Så halva koppen står och är kall här bredvid.

Duktig har jag varit också och nästan gjort klart den skoluppgift jag hade att göra under veckan. Nämligen att skriva ett litet dokument om typsnittet Univers. Som den typografinörd-wannabe jag blivit fann jag uppgiften mycket underhållande.

Det är för övrigt helt underbart att få kärlek igen efter två veckors långsam ensamhet. Tur att jag hann utnyttja ångesten till att skriva åtminstone en låt, för nu när jag är glad igen är kreativiteten som bortblåst. Låten ska bara spelas in så småningom. Skulle dock behöva hitta någon som vill hjälpa mig producera lite så jag får ihop ett gäng låtar med ungefär samma ljudbild. Vem vet, då kanske jag skulle åga mig på att satsa på ett solo-demo. Jag har ju bara designat typ trehundra sådana omslag redan.

Självmordsväder

Hade nattligt besök i natt. Det var mysigt. En två meter lång snarkande man. Vi kollade på Curse of the Golden Flower av Zhang Yimou. Jag tyckte dock att den sög. Vackert och storslaget (löjligt storslaget) men helt utan djup. Jag kände verkligen inte för en enda karaktär. Men vi spekulerade lite i huruvida det hade att göra med att vi saknade något sorts kulturellt arv. Att filmen kanske spelar på något som alla kineser känner till. Men jag är ingen kines.

Ska vi prata om vädret? Nej det ska vi inte. Vädret är inte trevligt idag. Mjölkigt som i ett moln. Därför går jag inte ut. Jag försökte läsa en artikel i MKV-kursen som vi skulle läst til imorgon men insg ungefär tre fjärdedelar igenom den att det inte gav någonting. Så istället satte jag mig och gjorde en teckning i Illustrator.



Nu steker jag plättar och springer fram och tillbaka mellan stekpannan och datorn och håller nästan på att bränna varenda plätta. Helt otroligt hur jag kan hinna glömma bort spisen mellan varje plätta. Plätta.

Plätta.

Ni vet såna där stora, stekpannestora, som man gör på OJ NU GLÖMMER JAG SPISEN IGEN... 1 ägg, 1 dl mjöl och 2 dl mjölk x antalet personer.

Höll på att glömma igen. Den blev dock perfekt brun. Det är ganska bra att nästan glömma vända dem för då hinner de bli lagom bruna, annars är jag alltid för ivrig och vänder dem för tidigt.

I kväll sover jag i Pite men i morgon är det nattåget till Hudik som gäller. Jag har laddat upp datorn med filmer som jag kan se på kvällen (har kommit på att man kan boka tåget via telefon (old school visst?) och då får förmånen att bestämma om man vill ha över-, mitten- eller bottenslafen. Högst upp är så klart bäst. Då kan man lägga sig när man vill och slipper ha folk som kan titta på en när man sover FAN NU GLÖMMER JAG SPISEN IGEN... plus att man får ett alldeles eget eluttag och kan ligga med datorn och kolla på film. Enda nackdelen är väl att SJ... nej, Conne... eh, jag menar Veolias tåg är så jävla risiga att värmen inte funkar som den ska och det blir (åtminstone blev det det sist) extremt varmt högst upp.

Filmer jag har att välja mellan:

La Moustache (franskt och lite konstigt)
Inland Empire (Lynch!)
Unter Täglich Brot ("Vårt dagliga bröd" tror det stavas så)
Dig! (Någon slags dokumentär om The Dandy Warhols kompisband The Brian Jonestown Massacre)
The Last King of Scotland (Forrest Whitaker!)

Tror dock jag ska kolla på någon av dem redan ikväll. Dig! kanske. Den verkar rolig.

Skellefteturné

Ikväll spelar vi i Skelleftehamn, i morgon på Pinkerton in i själva storstan, världsmetropolen om du så vill, Skellefteå. Det blir väl typ sjunde spelningen i nämnda norrländska pärla till stad. Men snart, mycket snart, kommer vi att ge oss ut på vägen för en riktig tvåstoppsturné längs med norrlandskusten. Från hudiksvall i söder till Sollefteå i norr.

Verkar jag ironisk? Jag vet inte riktigt om jag är det eller inte. Oavsett vilket kommer det att bli kul kul kul. Nu måste jag skynda mig till bussen (som vanligt).

Är tillbaka i Piteå på söndag.

Min apati

Jag lider av ett syndrom som förmodligen inte är ensam om, men det är ensamheten som gör syndromet. Eller vad man nu ska kalla det. De dagar då jag är ensam, då jag har fullt ansvar för hur jag ska fördriva tiden och då jag har som mest saker att göra, det vill säga som jag borde göra, det är då det inte händer i stort sett någonting alls.

Jag dagdrömmer och gör allmänt meningslösa saker som skulle passa bättre när tid behöver dödas. Jag tittar ut och ser att det börjar klarna upp, de tunga och blöta molnen skingrar sig, kanske skullle ta en promenad, nja, det dröjer typ sju timmar innan jag tar mig ut. Då är det redan mörkt ute.

Imorgon repar Inuit för typ femte gången någonsin sen vi började för snart ett år sen. Inte så frekventa, men när vi väl får igång låtarna så är det riktigt grymt. Nu återstår bara en snygg kvinnlig synthbasist som kan locka folk till våra spelningar... Och som kan spela synth såklart. Någon som känner sig manad? Eller känner någon annan som kan manas?

Repor i halsen efter rephelg

Två långa dagar i replokalen med ölintag och bristfällig sömn däremellan. Idag är vissa toner borta ur registret och ersatta med ett antal bastoner som jag annars bara träffar när stämbanden är riktigt slöa.

Såg en rolig affär i Skellefte. HB Adventure, butik och Lego educational center. Enligt skylten erbjuder de följande tjänster: paddling, Lego, klättring, GPS, knep&knåp samt "mm". Med tanke på det breda spektrum av tjänster/produkter som räknas upp kan man ju bara drömma om vad "mm" kan innefatta.

Men seriöst

Snacka om att lägga ner för mycket tid på nånting. Det enda kravet var att vi skulle använda minst fem bilder och sättta samman dem i ett kollage med hjälp av Photoshop. Men jag var bara tvungen att göra nånting som jag kunde stå för. Efter en del funderande kom jag fram till en bild som jag ville göra, problemet var att bilden fanns i mitt huvud och inte på skärmen. Men nu, typ åtta timmar senare, gör den det.



Imorgon blir det rep och på söndag likaså.

En hel eftermiddags jävla jobb

Skapar-dämonen

Jag sitter och försöker skriva en låttext, men det går inte bra. Framförallt för att jag inte har ett självklart ämne. Jag har kommit fram till att det viktigaste när jag (inte man, i allmänhet, utan jag, personligen) ska skriva en låttext är att jag själv vet vad jag vill berätta. Om jag inte vet det kommer det att bli plattare än en plätta. Men om jag har en historia att berätta kan jag plocka fram bilder och åtminstone försöka förmedla dem. Tyvärr, och därför är jag oftast missnöjd i efterhand, så är berättelserna inte nog konkreta. Och om jag kanske bara ha en lös känsla att beskriva då säger det sig självt att även beskrivningen, själva berättelsen, kommer att sakna konkreta bilder.
För det tror jag är det absolut mest nödvändiga. Det är vad jag själv gillar i en text - att det finns tydliga bilder. För desto konkretare, desto mer exakt en text beskriver någonting, desto lättare blir det att relatera till ämnet. Om texten säger "You're wonderful and I love you" är det så allmänt att det bara blir blassé och passerar förbi utan att någon jävel bryr sig. Men om den istället säger "I love the way your teeth refuse to fall in line", ja då är det genast personligt och faktiskt.
Det var fan en ganska bra line, den ska jag använda i nån låt.
Jag har medvetet undvikit att skriva glada kärlekslåtar eftersom det är typ skitsvårt utan att det blir jävligt ostigt och smetigt. R'n'b har liksom ensamrätt på det. Och ångestlåtar om kärlek är ju alldeles för lätt att skriva. Och låtar som handlar om något helt annat vill jag skriva men då blir det alltid nåt pretto försök till politisk medvetenhet och korrekthet och det är fan den värsta skiten.
Nej det ska vara de där små bitarna av livet som faktiskt är unika och intressanta, de är de som ska vara där i texterna och sticka fram näsan och höras. Men vilka bitar är det då? Vilken bit av mitt liv är värt att tonsättas just nu?

Eller som någon så fint formulerat sig på en papperslapp på en vägg på gågatan här i stan:

Överöverövermorgon

Uppenbarligen blev det ingen uppdatering "imorgon" (fredag) utan istället idag (måndag). Anledningen är enkel, jag har haft fullt upp med att umgås med Therese. Idag jobbar hon och jag har sysselsatt mig med en ännu inte helt avbockad att-göra-lista. Bland annat har jag skrivit på en hemuppgift, läst kurslitt. och rakat mig (något av ett projekt - ett smärtsamt sådant - så fort jag sparat mer än två dagar eftersom min rakapparat suger, hårt).

Igår var vi ute i stugan och matade räven. En sällskaplig rävhona som jagar på åkern nedanför huset. Man behöver bara ropa lite på den så kommer den och förväntar sig mat. Är man modig nog kan man mata den ur handen förutsatt att korven, brödet, etc. är nog långt för att fingrarna inte ska slinka med.

Här är en bild som J tog, följt av en som jag tog där räven gör en rolig min.





En av punkterna på min att-göra-lista var "fixa bilen". Vilket jag nu har gjort. Känner mig väldigt duktig. Åh vad jag var händig. Enda problemet är väl att själva anledningen till att "fixa bilen" överhuvudtaget stod med på listan var att jag i fredags lyckades med konststycket att köra in i en betongvägg så att ett av extraljusen gick sönder. "Tur att man har stötfångare... Ojdå".

Jag skämdes så för detta att jag tvingade Therese att lova att inte säga nåt till någon. Inte ens när M igår sa "Nu får ni snart börja använda extraljusen" och pekade på de i panik skyddskåpe-övertäckta extraljusen som använts flitigt ända sedan juli fick hon säga något annat "Jo". Men nu är det alltså fixat, händige händige jag.

Från bussen

Det här är lite av ett test. Jag uppdaterar nämligen från mobilen på väg med bussen till Sundsvall. Om cirka två timmar (knappt) är jag framme och möts av Therese varma leende. Resan har varit lång som vanligt. Jag berättar mer imorgon.

Dutub

Jag skulle egentligen ha lektion till tolv men vi var klara vid halv elva. Kom hem och tänkte, nu ska jag passa på att skicka iväg lite praktikansökningar. Så jag sms:ade Anna om numret till nån passande på DN - fick numret och ringde bara för att upptäcka att hela jävla telefonnätet är nere. Vad är det för fel på Telia? Herregud, telefonnätet får bara inte vara nere. Det måste fungera, varje dag, varje timme, varje minut. Det bara måste det. Finns det en risk att en kabel kan grävas av så att det inte fungerar, då måste det finnas en backupkabel. Men det är förstås så att desto mer beroende vi blir av våra diverse moderna kommunikationsmedier desto mer sårbara blir vi. Tyvärr måste jag ta Die Hard 4.0 som exempel. Inte för att det är en särskilt intelligent film, men för att den fucktits belyser ett jävligt jobbigt problem.

Så istället spenderade jag hela förmiddagen med att youtube:a. Fredrik Strages 100 bästa rock-klipp på Youtube styrde in mig på mupparna och särskilt karaktären Animal. Nu vill jag ha en fet Mupparnabox på dvd.

Wes

Jag upptäckte nyss att Wes "Royal Tenenbaums" Anderson har gjort en ny film. Den heter The Darjeeling Limited och handlar vad jag kan förstå om tre bröder som ska hitta tillbaka till varandra genom att åka på en sorts pilgrimsfärd genom Indien. Spelar gör Owen Wilson, Adrian Brody och Jason Schwartzman.

Kolla på www.apple.com/trailers.

Jag skulle kunna tänka mig att betala för att äga hans filmer på dvd. Trots att jag sett dem flera gånger.

Triss i nitlotter

Jag köpte en trisslott i torsdags. Det här händer nån gång varje år, att jag får för mig att sponsra Svenska spel med 25 kronor. Det hela slutade inte sämre än att jag fucktits vann 25 kronor på min lott. Men det kan jag ju inte vara nöjd med - att mitt konstiga infall resulterade i en plusminusnollsituation. Så jag stegade glatt in på Ica idag och lämnade över min lott till killen i spelkassan. "En ny lott" sa jag. Han skrapade kontrollrutan och scannade koder och hade sig. "Sa du två nya lotter" sa han. Jag ba "va?", han ba "det var två gånger vinsten på den här", jag ba "ja två lotter". Jag vann förstås inte ett skit på nån av dem. Fick dock hjärtklappning när jag för en bråkdel av en sekund trodde jag var miljonär.

Jag gjorde världens godaste middag. Jag tänkte att det skulle vara gott med lite hummus. Så fram med mixern och kikärter och sambal oelek och allt. Den blev ASGOD. Bästa hummusen jag nånsin gjort. Hade ingen citron tyvärr, men jag experimenterade lite med två soltorkade tomater i röran. Det var en hit kan jag bara säga. Hummusen avnjöts tillsammans med spagetti som jag fräste tillsammans med finhackad purjo. Kanske man skulle starta restaurang ändå... Otroligt roligt att kombinera ihop menyer och så. Jag skulle inte ha någon fast meny utan ändra varje vecka. Eller varje dag kanske.

Snart är det dags att sätta sig på den där fördömda bussen. Bara tre ensamma nätter först. Skit vad jag kan sakna.

Norrland i mitt hjä...

88 procent Norrland.

Hedsnoret

För att få dagarna att gå lite fortare tills jag får åka ner till Therese har jag åkt upp till Boden över helgen. Jag äter gott (igår tacos, idag palt) och går långa promenader i det vackra höstlandskapet med hunden. Idag grillade vi korv ute till lunch. Det är riktigt mysigt med andra ord. Titta va mysigt det är:



Enda problemet är att jag alltid blir så apatisk när jag är här. Eller inte apatisk, men lat. Fruktansvärt lat. Allt känns jobbigt och jag vill bara slappa och se på tv.

Shoppingresultat...

...och en middag för några dagar sedan

Chubby

Idag känner jag mig knubbig. Eller tjock, eller nånting som betyder att man har onödigt fett på kroppen. Jag inser väl själv att det mest är en känsla, men hellre verklighet utan dålig känsla än tvärt om. Åt på Max igår. Så jävla onödigt. Och egentligen gick jag bara dit för att döda tid och läsa DN.

Måste fan skärpa mig, det märks att kroppen inte håller ihop på samma sätt som när man var 20. Shit. Jag är fan snart 25, har snart nått toppen på kurvan. Åldersnoja är väl att ta i, men det är fan inge kul att man måste typ äta nyttigare och nyttigare och motionera mer och mer ju äldre man blir bara för att stanna "i form" (som om jag nånsin varit det). Vill man sen dessutom gå ner i vikt en vacker dag när man är typ 45 och har lagt undan de flesta jeansen eftersom man känner sig tjock i dem, ja då måste man träna som en jävla galning och då ser man bara ännu äldre ut. Suck my cock ass man, jag säger bara...

Hejdå T610

Det känns fucktits lite sentimentalt att lägga undan den telefon som jag gått och burit på i nästan fyra år. Den har varit rakt igenom bra. När den var ny hade den oslagbara 14 timmars taltid, nu är tyvärr batteriet inte så fräscht längre, men helt otroligt egentligen att den fortfarande fungerar så bra som dne gör efter otaliga smällar mot diverse underlag och typ hur många laddningar som helst.

Det blev som bäst 28 slag i minigolfen vilket ni som har provat spelet borde erkänna är ett ganska så jävla bra resultat.

Total samtalstid: 84 timmar, 17 minuter och 47 sekunder. Inte särskilt mycket ändå.

Antal sms: 3373. Vilket med lite snabb överslagsräkning blir knappt tre sms om dagen, vilket ju är skitlite. Kanske bara är tre år sen då (?). Jo fasen, 2004 var det jag köpte den i januari! Då blir det lite drygt tre sms om dagen istället. Fortfarande lite. Jag är inge populär.

Nåja, den nya ligger på laddning. Den är svart och snygg och fucktits exakt lika stor som den gamla. Det är en Sony Ericsson W200i. Den billigaste Walkman-fonen. Jag ska ägna kvällen åt att konfa så det ryker om det.

Här är ett urval av bilder från den gamla telefonen:





















Jo och igår såg jag den kanske bästa romantiska komedin jag sett (inte överdrivet svårt att slå sig in på den listan). Knocked up. Annorlunda men ändå inte, med riktigt bra skådespel och sjukt välskriven dialog. Intressanta karaktärer, inte minst alla roliga biroller. Se den eller vandra i mörkret.